KVILLE KYRKA

FÖRSAMLING 1995: KVILLE
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 3346, år 1900: 5862, år 1995: 3702

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Vrem införlivad under 1500-talet. Har sedan 1882 även innefattat Fjällbacka kapellag (1942 eget kyrkbokföringsdistrikt). Fjällbacka utbruten som egen församling 1995.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en höjd i utkanten av Kvilles bebyggelse. Läget ansluter till vägen som skiljer kyrkan från bebyggelsen. Fastigheten Prästegården ligger perifert, ca 500 m öster om kyrkan. Kyrkan är belägen längst in i den öppna, flacka dalgång med odlingsmark som följer Joreälven mot kusten i väster. Kville har i äldre tid utgjort häradets centralbygd och vid kyrkan finns en mindre höjd som kallas Tingshögen. Kville socken ligger ca 20 km nordväst om Munkedal.

I Kville socken ingår idag den medeltida socknen Vrem som förekommer i jordeböckerna till 1626. Platsen för Vrems kyrka torde vara vid säteriet Stora Vrem. Säteriet ligger ca 2,6 km sydost om Kville kyrka. Socknen omfattade sannolikt nuvarande Kville sockens sydöstra del, men kyrkan ska enligt en uppgift ha tagits ur bruk före 1594.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Stenkyrka, troligen från äldre medeltid, bestående av långhus och smalare absidkor. Möjligen hade långhuset vid okänd tidpunkt förlängts i väster. Västtorn i trä tillbyggdes 1652, samt en murad korsarm i norr 1687 och en i söder 1762. Kyrkan var utsmyckad med målningar av Christian von Schönfeldt 1726. Riven 1864, i samband med att ny uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1864-65. Ritningarna utfördes av arkitekt Hans Jacob Strömberg. Den murade kyrkan har korsformad plan med ett polygonalt korutsprång i öster, som även innefattar en med träskärm avdelad sakristia; i väster ett indraget torn. För att vara en landsortskyrka är Kville kyrka ovanligt stor. Den rymde från början ca 1800 personer. Sedan bänkinredningen förminskats, finns här numera platser för ca 1500 personer, lika många som i Göteborgs domkyrka.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören uppvisar en blandning av nyromanik, nygotik och nyklassicism. Korsarmarna är tämligen korta men har samma höjd och bredd som koret och långhuset. På långhusets västparti rider ett torn. Huvudingången är förlagd till dess västgavel. Portaler för menigheten finns dessutom i mittpartiet av korsarmarnas norra och södra murar. Yttermurarna livas upp främst av bågfriser och av korsarmarnas trappgavlar. Fönsteröppningarna är rundbågiga. 1939 insattes antikglas i korfönstren. Interiören kan betecknas som nyklassicistisk men har inslag av flera främmande stilar. Kyrkorummets mittparti täcks av ett vinklat trätak medan sidopartierna sluttar. Korpartiet är valmat. Sakristian är dold bakom ett skrank på vilket har monterats evangelist- och apostlafigurer från kyrkans äldre predikstol (se nedan). De snidades 1650-51, möjligen av Hans Swant. Altartavlan målades 1866 av Agnes Börjesson som en kopia av Fredrik Westins Uppståndelsen från 1823. Predikstolen snidades 1867. Bänkinredningen är sluten. Den restaurerades 1937 i samband med invändiga arbeten under ledning av Knut Nordenskjöld. Några bänkar togs bort 1962. Tre läktare finns, nämligen i norr, väster och söder. De är samtida med kyrkans byggnadsår.

Altarkrucifix av buxbom, 1760. Predikstol (ej i bruk), barockstil, 1652. Orgelfasad 1866, ombyggd 1957 med den nygotiska fasaden bibehållen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

KVILLE KYRKA ligger på en förhöjning i dalgången, och kyrkogårdens olika delar ligger i sluttningarna runt kyrkan. Kyrkan ligger i sydvästra delen av kyrkogårdens äldsta del. Den är omgärdad av en stenmur, med ingångar i norr, öster och väster. På grund av nivåskillnaden bildas åt söder en terrass med en mycket hög stödmur som skiljer den äldre delen från den yngre del (1945) som ligger nedanför i söder och även öster om den äldsta delen. Denna utvidgning är även den omgärdad av en stenmur. Ännu en utvidgning är gjord åt öster, omgärdad av häckar.
I den äldre delen närmast kyrkan finns vida gräsbevuxna kvarter med löst organiserade gravar, flertalet med resta stenar och grusfyllda ramar, många med täckhäll. Kyrkogården har här närmast karaktär av park, med tuktade lönnar och oxlar utmed murarna samt fristående buskar och träd, bl a cypresser och en gammal hängask. Huvudgången från norr liksom den gång som löper runt kyrkan på väster, norr och östra sidan är asfalterad, övriga gångar är grusade. Ingångarna har kraftiga låga murstolpar med krönklot, och dubbla järngrindar. I den norra muren sitter fortfarande ett antal hästringar kvar. I delen från 1945 finns gräsbevuxna kvarter i rutmönster mellan grusgångar och utmed omgärdningen. Inne i kvarteren dubbla rader med rygghäckar.
Omedelbart norr om kyrkogården löper landsvägen förbi, och på andra sidan vägen ligger ytterligare en del av kyrkogården, från 1895. Den ligger i en västsluttning och är även den omgärdad av en kraftig skalmur av huggna granitblock, vilken likt den södra kyrkogårdsmuren har hästringar i den sida som vetter mot vägen.
Ett bårhus av sten ligger strax sydväst om kyrkan, mellan den äldre delen och utvidgningen från 1945. Spritputsade murar, avfärgade i vitt, skiffertäckt valmtak.