MALUNGS KYRKA

Malung var länge en anhalt för pilgrimer som färdades längs Västerdalälven, till Nidaros i Norge. Det är möjligt att kyrkan har haft en föregångare i form av en träkyrka på platsen eller i en närliggande by, men troligast är att nuvarande byggnad är den ursprungliga. Kyrkans äldsta del byggdes av sandsten, troligen redan på 1200-talet eller i början av 1300-talet.

Kyrkobyggnaden bestod då endast av de två mellersta travéerna i nuvarande mittskeppet, vilka var ovälvda, samt av en liten sakristia uppförd i vinkel med norra långsidan. På 1490-talet inleddes en utvidgning av kyrkan mot väster (Ahlberg). Alla travéerna försågs samtidigt med valv och väggmålningar medan ingången på södra sidan tillbyggdes med vapenhus.

Tornet som är murat av gråsten anses ha tillkommit på 1560-talet, det var dock lägre än nuva-rande (Bonnier) och täcktes inledningsvis av ett enkelt sadeltak. Koret ombyggdes 1624, men i övrigt bestod kyrkans medeltida prägel och den rektangulära planen.

Under 1700-talet genomfördes omfattande arbeten och det är under denna period som kyrkan fick, i stort, sin nuvarande utformning. De båda korsarmarna uppfördes på 1730-talet och i samband med detta ombyggdes taken. Långhus och korsarmar fick högresta valmade tak. Tro-ligen samtidigt förhöjdes tornet. Det nuvarande koret stod klart 1749 och en ny sakristia 1757.
Även 1800-talet skulle lämna betydande spår, det var då som nuvarande tornöverbyggnad tillkom. Parallellt med uppförandet av tornkupolen, 1820, förstorades byggnadens fönster och hela kyrkan vitlimmades invändigt. Under 1880-talet genomgick kyrkan en omfattande re-staurering. Då revs större delen av den gamla inredningen, kvarstående delar målades över.

Under 1950-talet utfördes en betydande renovering av kyrkan, syftet var att återskapa kyrkans ålderdomliga karaktär. Bland annat berördes läktarna, golven, sakristian, koret, bänkarna, färgsättningen och tornets spira. Knapp femtio år senare genomfördes ytterligare en omfattande restaurering, som till stor del avsåg vård- och underhållsåtgärder men som i viss mån också medförde förändringar i inredningen. De medeltida skulpturerna omplacerades. De främsta bänkraderna samt altarringen togs bort, för att ge plats åt det nya flyttbara altarbordet. Ett samlingsrum inreddes också i norra korsarmen, under orgelläktaren.

Källor och litteratur
Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Bonnier, Ann Catherine. 2005. Anteckningar
Fotoalbum med kommentar om 1950-talets restaurering. Ligger framme i kyrkan
Jerk Wermäster. 1977. Dalarnas museums småskrifter 14
Malungs kyrka. Dokumentation av tornets murverk i samband med omputsning 1999:6
Malungs kyrka, Inre restaurering och ombyggnad, 1995. Antikvarisk rapport, Dalarnas muse-um (dnr:101/93). (Raä dnr:330-3494-1994)
Malung, ur en sockens historia. 1971-1977
Sjögren, J. 1950. Kyrkor och kapell i Malung.
Sjögren, J. 1952. Orgelverken i Västerås stift.
Tapper, Håkan. 2001. Malungs kyrka. Kyrkobeskrivning

Takstolarna i långhuset har inom ramen för projektet Medeltida taklag i Västmanland bedömts vara senmedeltida, eventuellt kring 14001500tal. I tornet finns återanvänt timmar som troligen är tidig eller högmedeltida. Spår tyder på att de har ingått i en timrad stomme.

Det medeltida taket över långhuset finns kvar under det nya från 1930talet. Nya högben lades utanpå yttertaket och bindbjälkarna stacks genom den gamla takytan genom uppsågade hål. Fyra olika utförade av de medeltida takstolarna men enligt två principer. Två varianter med saxkryss och hanbjälke samt två varianter med övre och nedre hanbjälke. Takstolarna har kraftiga deformationer och förstärkningsåtgärder har vidtagits genom åren. (Medeltida takstolar i Dalarnas kyrkor, Blomberg och Linscott 1993)

Det finns ett stort antal sprätthuggen taktro, skavt längst i väster på lite bevarad taktro från tiden innan tornet byggdes. Knäbockarna på samma plats förefaller vara yngre.

Tornets återanvända timmer/bjälkar är sprätthuggna. Fyra av dem håller en bredd av ca 170 mm, varierande höjd. Två av dem har ett gradspår i vardera ände med en rak och en lutande sida. Det finns ett antal rektangulära tapphål både genomgående och ej genomgående. Minst ett av dem har tydliga ritsar i hålets båda ändar, utdragna på timrets ena eller båda bredsidor. I ett av hålen finns en plankdymling kvar. Ett timmer har ett längsgående spår som först borrats och sedan huggits ur. Ett timmer har flera snedfasade urtag i ena kanten. Ena av sidan av timret har skavd yta.

Det finns medeltida sprätthuggna brädor i torntrappan. Det finns en tvinnad björkslana, som ett rep, runt en medeltida hanbjälke i långhusets taklag. Den har använts vid resningen av takstolen. I samma takstol finns en träbit kvar som använts för att stabilisera takstolarna med varandra vid resningen. Äldre bevarade, inbyggda, stavspån har spår efter ytbearbetning med hyvel.