Stegeborgs slottsruin

Stegeborgs slottsruin innan den omfattande renoveringen 1915-1918.

Slottets äldsta del, ett fyrkantigt tegeltorn i sydöst, uppfördes i början av 1200-talet samtidigt som Söderköping blev stad. Stegeborgs slott börjar ta form strax efter 1305 på initiativ av kung Birger Magnusson och omnämns 1310 som Stækaborg. Brevutskick under perioden 1310-1316 antyder om att kungen vistades där under långa perioder. Efter Nyköpings gästabud i december 1317 utbröt ett uppror och kung Birger begav sig till Visby. Sonen Magnus lämnades kvar som befälhavare på Stegeborg som belägrades våren och sommaren 1318. Magnus fördes fången till Stockholm och dömdes till döden i juni 1320. Enligt Erikskrönikan revs Stegeborg efter kapitulationen. Under mitten av 1300-talet återuppbyggdes däremot slottet, möjligen av hertig Albrekt av Mecklenburg som även byggt både Nyköpingshus och Stäkeholm. Stegeborgs slott kom sedan att bebos av flera av Vasakungarna som 1652-1689 upplät det åt pfalzgrevarna Johan Kasimir (död 1652) och Adolf Johan. Efter att ha misslyckats att hålla slottet i gått skick såldes det under 1730-talet som byggnadsmaterial. Nedervåningens kraftiga murverk skyddade det däremot från total utplåning. År 1901 blev Stegeborgen fridlyst.