ASA KYRKA

Asa kyrka är uppförd i sten och naturskönt belägen i kraftigt sluttande terräng invid Asasjön. Den består av ett rektangulärt långhus med klocktorn i väster och en utbyggd sakristia åt norr. Koret är orienterat åt öster, men korabsid saknas. Istället ligger intill kyrkans östra gavel ett separat gravkor över friherre Leyonhufvud.

Tornet är relativt högt och enkelt utformat, utan våningsindelande friser eller andra rent dekorativa element. Kyrkans huvudentré finns på västsidan av tornet och på grund av höjdskillnaderna är dess trappa av släthuggen granit utförd i hela nio steg. Mot fasaden sitter två räcken av svartmålat järn, en på var sida om den rektangulära träporten, samt ett mitt i trappan. Porten har fyra speglar på var dörrblad och är målad i gulbrunt.
Dörren sitter i ett rektangulärt urtag strax innanför murliv, där även minnesstenen sitter. Denna är av svart sten med förgyllda bokstäver. Texten lyder: UNDER KONUNG GUSTAF IV ADOLPHS REGERING BYGGDES ASA KYRKA ÅREN 1806 OCH 1807.
Mellan stenen och dörrens överkant sitter ett utkragande och konsolburet entablement, och under detta två enkla lyktor i plåt och glas.
Strax över minnesstenen sitter en lunett, vilande på ett mindre konsolburet entablement. Något under takfoten sitter tornets fyra ljudöppningar, ett åt varje väderstreck. Ljudluckorna sitter i rundbågevalv och är klädda med liggande panel, målad i mörkt brunt. Gesimsen är ett profilerat listverk som dekorerats med tätt sittande konsoler och målats i beige.
På bottenvåningen har tornet ett fönster till vapenhuset på den södra sidan. Detta är stort och rundbågeformat. På samma sida sitter även två ankarslut synliga i fasadens puts, det ena enkelt och det andra kryssformat.
Torntaket är trappstegsformat med fyra gradänger.
Den öppna lanterninen är helt inklädd med plåt, som målats i en beige färg. Dess öppningar är rundbågeformade och har svartmålade järngaller. Plåtens markering av bågens anfanger utgör den enda egentliga dekorationen. På lanterninen sitter en låg rundad huv som kröns av en förgylld spira med en stjärna med kometsvans.

Långhuset är rektangulärt till formen och enkelt utformat. Det präglas, bortsett från sakristians placering, av klassicistisk symmetri.
På den södra sidan har långhuset fyra höga fönster i rundbågevalv. I mitten mellan dessa sitter sidoporten i ett likadant rundbågevalv som dock dragits ner till marknivån. Den rektangulära dörren är målad i gulbrunt och har fyra speglar på var halva. Över den sitter två enkla lyktor i plåt och glas. Lunetten, strax ovanför, motsvarar i form och placering de övriga sidofönstrens överdel. En mörkt brun trätrappa leder upp till sidoporten, med tre steg åt söder och en ramp åt öster.
Långhusets norra sida har också fyra fönster. Utformningen motsvarar den södra sidans, dock är porten ersatt av ett fönster och sakristians utbyggnad ersätter det andra fönstret från öster.
På den östra gaveln sitter två likadana rundbågsfönster.
Längs med långhusets takfot löper en profilerad gesims målad i beige.

Sakristians utbyggnad är låg, och dess valmade tak når med nocken upp till långhusets takfot. Till formen är sakristian närmast kvadratisk, med ingång från väster. Dörren är tvådelad med tre speglar på vart blad och målad i brungult. Två trappsteg i släthuggen granit leder upp till porten, som kröns av ett litet utkragande entablement. Ovanför detta sitter en enkel lykta i plåt och glas.
På den östra sidan sitter ett litet rektangulärt fönster i ett stickbågevalv.

Tornets gradängtak och lanterninens huv är klädda med kopparplåt. Långhusets och sakristians tak är klädda med spån. Hängrännor och stuprör är utförda i svartmålad galvaniserad plåt.

Fasaderna är genomgående spritputsade. Undantaget är fönster- och dörromfattningar som liksom entablement slätputsats. Fasaderna är avfärgade i vitt.
Nertill har kyrkans sockel lämnats oputsad runt hela byggnaden och består av stora naturstenar med huggen utsida, satta i cementbruk. För ventilationens skull finns runt långhuset fem synliga ventilgluggar, samt fem under marknivå som försetts med i grusgången uppstickande plaströr med koniska hattar av plåt. De förra saknar galler för öppningarna.

Samtliga fönster har ytterbågar av trä som målats i gulbrun färg. De är alla småspröjsade och försedda med ofärgade glasrutor. Solbänkarna är utförda i släthuggen röd sten.

Asa socken nämn första gången i de skriftliga källorna år 1322, som Aasa. Det är okänt när den första kyrkan i Asa byggdes, men den brann ner år 1670, samtidigt med stora delar av kyrkbyn. Generalmajor friherre Gustav Ulfsparre lät uppföra en ny kyrka i sten, som togs i bruk 1673.
Under slutet av 1700-talet började den lilla kyrkan anses som för trång. Ritningar till en något större uppgjordes 1798 av Per Wilhelm Palmroth, ÖIÄ, men reviderades 1805-6 av länsbyggmästare Anders A:son Sundström. Den senare förlängde kyrkorummet så att 800 personer skulle kunna rymmas. Den nya kyrkan uppfördes 1806-7 på samma plats och en del av den äldre kyrkans murverk ingår i den nya kyrkans norra vägg och sakristia.

Exteriöra förändringar

Asa kyrkas exteriör är relativt intakt. Den har under åren förändrats mycket lite, förutom de ingrepp som skett under det senaste seklet.

Troligen murades vapenhusets fönster på den södra sidan igen vid restaureringen 1923. Det finns på bild så sent som 1918 och var då redan förminskat till ett kvadratiskt fönster i en större rundbågeformad blindering.
Tornets tak täcktes 1952 med kopparplåt och samtidigt kläddes hela lanterninen in med samma material. Detta bidrog till de rötskador i lanterninen som uppdagades bara femton år senare.
Vid restaureringen år 2002 skapades en sockel på kyrkobyggnaden genom att all puts på fasadens nedersta del bilades bort och murstenarna fogströks. Sockeln utfördes i trappstegsform eftersom marknivån är sluttande. Förändringen är mycket markant och iögonenfallande, särskilt eftersom sockeln är indragen innanför murlivet. Vid samma restaurering utfördes en del underhållsarbete på spåntaken, fasaden och snickerierna.

Interiöra förändringar

Den interiör vi ser idag präglas av den färgsättning som gavs vid restaureringen 1983-85. Inredningen är mycket välbevarad i övrigt och med sina stora korfönster ger kyrkorummet ett mycket ljust och luftigt intryck.

Innertaket var ursprungligen målat i gråblått med gråa molnformationer. Enligt uppgift skedde den första inre restaureringen år 1858, men det finns inget skrivet om vad som då gjordes.
Någon gång efter 1917, troligen vid restaureringen 1923, sattes den ursprungliga läktartrappan igen. Denna gick genom tornets södra mur i en öppen v-form där spetsen utgjordes av tornets före detta fönsternisch.
Vid samma restaurering målades inredningen gråaktig. Den hade förut haft vita bänkar, vit altarring och vit läktarbarriär. Entréerna försågs med nya dörrar och i korfönstren sattes katedralglas in. Psalmnummertavlorna placerades på fotställningar i koret och där hamnade också triumfkrucifixet som restaurerats.

Under 1950-talets första år skedde en etappvis restaurering av interiören. Då ersattes de gamla kaminerna av ett elektriskt uppvärmningssystem och elbelysning drogs in. Innerväggarna avfärgas med vit kalkfärg och inredningen målas i gråblått.

Vid restaureringen under arkitekt Mogens Barsoe 1983-85 skedde en del förändringar i kyrkorummet. Främst märks det genom att de bakre bänkraderna togs bort för att ge plats åt inbyggnader under läktaren. Där inreddes en samlingssal, ett kapprum och en toalett. Likaså togs de främsta bänkraderna bort för att kunna utöka koret. Vid dessa åtgärder förändrades också de kvarvarande bänkarna för ökad bekvämlighet.
Golvet bröts upp och isolerades och även innertaket isolerades. På insidan klistrades innertaket med väv som målades, medan gesimsen marmorerades. Inredningen målades i vitt, guld och grått med marmoreringar, den färgsättning som är än idag.