FÅGLAVIKS KAPELL

Fåglaviks kapell invigdes 1894. Initiativet till att bygga ett brukskapell i Fåglavik togs av arvingarna till brukets grundare Anders Magnus Andersson och bekostades med medel från arvet efter honom vid hans frånfälle 1891. Han hade varit varmt religiös och utryckt en önskan om att vissa belopp skulle användas till "nyttigt syfte" för Fåglaviks glasbruksarbetare. Invånarna hade hela åtta kilometer till sockenkyrkan i Hudene. Byggnadsarbetet startade 7 april 1894 och kapellet fick 200 platser, Kapellet ingår därmed i en liten grupp av kyrkor och kapell byggda i industrimiljö och bekostade av industrin. Andra sådana kyrkor finns bland annat i Trollhättan och Jonsered, båda från 1860-talet. Vargöns bruk i Vänersborg uppförde 1898 en samlingslokal som användes till kapell 1917-1979. I Sjuhäradsbygden lät Rydboholmsbolaget uppföra kyrkor och bekosta en brukspräst i Rydboholms och Viskafors samhällen sydväst om Borås.
Arkitekt till Fåglaviks kapell var Hjalmar Corneliusson från Göteborg. Till långhuset fogades ett femsidigt lägre och smalare kor i söder och på taknocken över entrén i norr placerades en smal takryttare med en handringd klocka, som togs från en hytta där den fungerat som ett slags vällingklocka. Koret fick tre fönster med (mansilin)glas i olika färger. Under en grundsten lades en kopparcylinder med berättelsen om kapellets tillkomst. Enligt uppgift byggdes det i korsvirkesteknik och målades vitt på utsidan. Interiören hade en ljus färgsättning och var fernissad med rödmålade faser på "de konstruktiva delarna" vilket tyder på att takstolen kan ha varit synlig. Skärmtakets bjälkar över entrén har sådana faser. Runt valvet till koret fanns en inskription, "Kommen hit I alle som arbeten och ären betungade och jag vill vederkvicka Eder". Under tornspiran fanns en väggfast tavla som berättade om makarna Anderssons donation och när kapellet byggdes. Bolagets ägare skänkte kalk, paten, dopfunt av porslin med mera. Tre ljuskronor skänktes av andra personer. Invigningen skedde i september 1894. Kyrkosången leddes inledningsvis av glasbrukets musikkår, vilket inte ansågs fullt lämpligt, troligen på grund av ljudstyrkan i det lilla rummet. Ett orgelharmonium inköptes i början av 1900-talet.
Bruket överlämnade kapellet till församlingen 1952. Det upplevdes då som kallt och dragigt och man beslöt att renovera det. 1954 gjorde arkitekt Sigfrid Ericson ritningarna till en om- och tillbyggnad. Byggnadsnämnden lade inga aspekter på detta då man ansåg att byggnaden inte hade något antikvariskt intresse, var i dåligt skick och ej fann vare sig arkitekturen eller planlösningen tilltalande. Kapellet menades också vara felplacerat med hänsyn till infartsvägen. En sakristia byggdes till åt väster vinkelrätt mot koret och från långhusets nordvästra hörn, något utskjutande åt norr, tillbyggdes åt väster också ett församlingshem som bekostades av kyrkliga syföreningen. Det rymde kök och kapprum samt kombinerat arbets-, konfirmand- och sammanträdesrum förbundet med kapellet via skjutdörrar. Församlingshemmets separata entré förlades åt samma håll som kapellets. Från koret togs en dörr upp till sakristian, som fick en tambur till ytterdörren åt söder med utvändig trappa. Byggnadsstyrelsen reagerade emellertid på arkitekt Ericsons förslag att invändigt klä kapellets väggar och tak med träfiberplattor och förordade panel istället, vilket dock inte hörsammades. Ericson ville också ändra fönsterformen och sätta in dubbelkopplade bågar, välva innertaket, sätta in nya bänkar och måla om. Fönstren behöll sannolikt sin form men blev kopplade. Taket blev istället sänkt med porösa plattor och väggarna isolerades. Ett fönster mitt för altaret sattes igen och predikstolen sänktes, altarringen kläddes om. Den spetsiga triumfbågen rundades för att ge en "mer tilltalande interiör". Bänkarna blev färre och erbjöd omkring 100 platser, fick vinkelbrutna gavlar och rundbågade fyllningar (möjligen helt nya). Entrén fick vindfång och dubbla dörrar. Elektrisk installation gav belysning i tre takkronor samt bänkvärme. Interiören målades i ljusa färger med himmelsblått tak. Renoveringen var klar i mitten av november 1955. Altartavla och dopfunt saknades alltjämt. Önskemål om toalett och slöjdsal sköts på framtiden eftersom man befarade att den förra kunde frysa. I slutet av november 1956 invigdes altartavlan utförd av konstnär Bengt Hamrén, Stockholm, som även målat altartavlan till Varola kyrka. Nytt altarbrun tillverkades av Sofia Widén från Borlänge.
1960 installerades ett orgelpositiv från A. Magnussons Orgelbyggeri i Göteborg. Samma år gjorde byggmästare Ivan Sylvén från Vårgårda ett förslag till reparation av rötskadat bjälklag eftersom man upptäckt svamp i golvet. Ett omfattande arbete vidtog för att byta ut alla gamla golvdelar, såsom bärlinor, bärplintar, bjälklag och trossbotten. Papp lades där trä kommer i kontakt med sten. Rördragningar gjordes om och nytt trägolv lades in. Möjligen var det i samband med detta omfattande arbete som två toaletter installerades vid entrén i församlingshemmet.

Fåglaviks kapell har ett rektangulärt långhus med entré åt norr och i söder ett femsidigt, lägre och något smalare kor med vidbyggd, närmast kvadratisk sakristia åt väster med entré åt söder. På nocken över kapellporten sitter en takryttare med en klocka. På långhusets nordvästra hörn är ett större rektangulärt församlingshem tillbyggt med ingång åt norr. Kapellet har en förenklad nygotisk stil med vinkelbrutna fönster och en smal hög takryttare med vinkelbrutna branta småtak över var sida. Porten, dess skärmtak och taktassarna i taksprången vittnar om en mer nationalromantisk ansats i ursprungsarkitekturen.

FASAD - Kapellet står på en gråmålad stengrund som slätats med bruk. Församlingshemmets sockel är gjuten med synlig brädform och gråmålad. Fasaderna täcks runtom med locklistpanel som täckmålats beige med organisk färg. Takryttaren täcks av grå plåt med jalusiförsedda högsmala öppningar åt varje håll med vinklade tak över. En vattbräda sitter likt en kransgesims i höjd med långhusnocken.

FÖNSTER - Fönstren har sannolikt kvar ursprunglig form och originalfoder. Bågen kopplades 1954 varvid den befintliga ytterbågen användes eller möjligen ersattes av en ny med återanvändning av det gamla glaset. Långhuset har vinkelbrutna fasta enluftsfönster med både gammalt och maskinslaget klarglas, fem på östra långsidan och ett eller två på västra. Glaset är spröjsat i två spetsbågar upptill med en kantställd ruta emellan och fyra rektangulära rutor under med tunna träspröjsar, liksom bågen brunmålad med oljefärg. Det beigt målade fodret har fasade kanter och vattbrädor över och under. Koret har ett sådant fönster åt sydöst respektive sydväst. Sakristian och församlingshemmet har kopplade öppningsbara tvåluftsfönster med klarglas i brunmålade snickerier med vitmålade plåtbleck över och under. Toalettfönstret åt norr har vitt råglas.

PORT - Långhusporten har nationalromantisk karaktär och är sannolikt från 1894. Det är en smal pardörr av mörkbrunt målad, stående pärlspånt med profilerad mittlist och två stora ankarliknande smidesbeslag på vart blad. Dragring och vred av smide finns på ena bladet och nyckelhål med beslag på det andra. Beslaget är originellt med rundlar på hörnen, den ena långt utdragen. Smidesräcket är från 1954 liksom troligen den gjutna trappan med finkornig tvättad ballast. Över porten sitter ett skärmtak. Sakristian och församlingshemmet har likadana enkla dörrar med brunmålad karosseripanel. Dock har den senare ett överljus och smidesräcken vid en cementtrappa.

TAK - Långhusets sadeltak, korets valmade femsidiga takfall som vinklas ut nedtill samt sakristians flackt valmade tresidiga tak täcks alla av kantställda cementfiberplattor, sannolikt från 1954. Taksprången har vitmålade bräder och längs kanten på långsidorna löper en slät blå list som på koret är försedd med figursågade spetsiga dekorer likt en nedhängande bård. Gavlarnas taksprång har figursågade taktassar. Sydnocken och skärmtaket pryds av var sitt träkors. Takryttaren har vinkelbrutna korskrönta tak på var sida, utgående från ett torntak i mitten med svart plåt, krönt av ett krusidulligt metallkors. Församlingshemmets sadeltak täcks av trapetskorrugerad plåt. Skärmtaket över långhusporten är ett sadeltak med vitmålade cementfiberplattor. Undertill är det klätt med pärlspånt och stöds av konsoler utformade som små bjälkar med fasade kanter. Längs takfoten sitter likadan dekor som motsvarande på sakristian. En liten lykta är fäst framtill på en lodrät bjälke med en svarvad knopp nedåt. Hängrännor och stuprör är av vit plåt.