Missionär, kvinna och samlare, Missionary, woman and collector

Tjugosex år gammal anlände Ruth Walfridsson till Mukimbungu, den första av Svenska Missionsförbundets stationer i Nedre Kongo. Bara två år senare, 1893, hade den nygifta ”missionsbruden” blivit änka. Hon stannade ändå kvar i många år och engagerade sig i arbetet med att omvandla talad kikongo till ett skriftspråk.

Walfridsson var lärare men skrev också brev och läroböcker samt översatte bibliska texter och annan kristen litteratur. Fast det inte ansågs lämpligt för kvinnor att evangelisera gav hon sig ofta iväg själv till ensligt belägna byar. I hatt och snörkängor, klänning med hög krage, och med planscher av Kristus under armen måste hon varit en ovanlig syn.

Walfridssons samling innehåller många föremål från en vardaglig sfär: skolbarnens slöjdalster, korgar för att bära jordnötter, grytor för matlagning och traditionella dräkter och smycken av växtfibrer. Själv hoppades hon att ”de kongolesiska systrarna” skulle börja klä sig mer som hon själv. Genom den här samlingen får vi särskilda inblickar i kvinnors liv, under den omvälvande koloniseringen.

At 26 years of age, Ruth Walfridsson arrived in Mukimbungu, the first station of the Mission Covenant Church of Sweden/Svenska Missionsförbundet in the Lower Congo. Two years later the newlywed “missionary bride” had become a widow. But she stayed on for many years and committed herself to the work of transforming spoken kikongo into a written language.

Walfridsson was a teacher who also wrote school books and letters, and she was a translator of Biblical texts and other Christian literature. Even though it was considered improper for women to evangelize, she went off to remote villages all by herself. In her string boots and hat, high collared dress, carrying under her arm placards with pictures of Christ on, she must have formed an unusual sight.

Ruth Walfridsson’s collection contains many objects from the every-day sphere: the handicraft products of school children, baskets for the transportation of peanuts, cauldrons for cooking and traditional costumes and ornaments made of plant fiber. She hoped for her “Congolese sisters” that they would begin to dress more like her. By way of this collection we get special insights into the lives of women in this upsetting period of colonization.