Södra kyrkogården

Kyrkogården anlades 1928 men fick sitt nuvarande utseende i samband med uppförandet av krematoriekapellet och ceremoniplanen sju år senare. Därefter har den utvidgats åt nordväst med kvarter för urngravar samt åt söder för en minneslund på ett tidigare icke utnyttjat om-råde. Huvudaxlarnas breda gator leder till ceremoniplanen från stora entrén i norr och en mindre i öster. Utöver dessa finns också en infart direkt till ekonomibyggnaderna i söder. Det mest påtagliga intrycket av kyrkogården är det stora inslaget av naturligt växande träd, före-trädesvis tallar, och högre buskar. Men de olika kvarteren uppvisar olika karaktärer. Vissa är strikt indelade i rader med hjälp av låga formklippta buskar medan andra är friare placerade. Det finns även kvarter med en bevarad naturlig vegetation av skogskaraktär, både sådana som brukas och sådana som ännu inte behövt tas i bruk. Området kring minneslunden saknar helt den övriga kyrkogårdens höga växtlighet. Entrén i norr är utformad för att vara den ståtliga huvudingången till kyrkogården, uppförd 1930 efter ritningar av Magnus Dahlander. Den stenlagda parkeringen, de rosaputsade och koppar¬klädda grindstugorna och stolparna samt de vackert smidda järngrindarna skapar ett medvetet motiv, inramad av grönska, med ceremoni-planen i fonden. Den senare anlades på initiativ av Sandvikens Jernverk som ett minnes-monument över bortgångna medarbetare.

Klockstapeln uppfördes 1967 av rå betong vilken fogar sig väl till de omgivande tallarnas gråbruna bark. Formspråket är enkelt och lika tidstypiskt som materialvalet.

På den sydvästra delen av kyrkogården finns fyra envåningsbyggnader, delvis omgärdade av ett trästaket. Utseendet är likartat genom att samtliga har en putsad grå grund, svarta panel-fasader, betongpannor på taken och bruna fönster. Byggnaderna är uppförda i omgångar och inrymmer garage, förråd, verkstäder, personalutrymmen och kontor.