Västergötland 24

Fastigheten har varit bebyggd sedan 1600-talet och är inpassad i den rutnätsplan som lades ut över Södermalm vid mitten av 1600-talet. De äldsta bevarade byggnaderna tillkom efter en brand på 1720-talet. Kamrern Widing byggde på 1730-talet ett stenhus med bostäder mot Götgatan och ett korsvirkeshus mot Repslagargatan som bland annat rymde stall samt brygg- och bakstuga. Nästa ägare, sockerbagarmästaren Lindström, lät under senare delen av 1700-talet förlänga huset mot Götgatan med tre fönsteraxlar.
I början av 1800-talet ägdes fastigheten av lagmannen Laurin som byggde ut huset ytterligare. Han lät också på gården uppföra ett monteringsfärdigt lusthus, ritat av Fredrik Blom, i samband med att en trädgård omgärdat med spjälstaket anordnades.
Snickarmästare Wadstein ägde Västergötland 24 vid 1800-talets mitt och han genomförde flera tillbyggnader. Den karaktär som detta gav bebyggelsen såväl exteriört som interiört finns i stor utsträckning kvar idag. Huset mot Götgatan byggdes på så att hela byggnaden fick tre våningars höjd och butiksvåningar inreddes i bottenvåningen. Wadstein ersatte trähuset mot Repslagargatan med ett tre våningar högt stenhus. Husen inreddes med bland annat sockelpaneler, fyllningsdörrar, profilerade taklister och kakelugnar. Vid denna tid tillkom också en gårdsflygel med verkstadslokaler i bottenvåningen. Den byggdes sedan på och inreddes för bostadsändamål. Även ett vagnslider uppfördes. Familjen Wadstein ägde fastigheten in på 1900-talet, vilket kan vara en anledning till att fastigheten inte har genomgått någon genomgripande förändring.
1956 köptes fastigheten av Stockholms stad och framtiden för bebyggelsen var osäker fram till 1987 då en plan med syfte att bevara bebyggelsen antogs.
Fastigheterna har moderniserats och mindre förändringar har gjorts men trots det finns den äldre fasta inredningen från 1800-talets mitt kvar i stor utsträckning. I huset mot Götgatan finns bevarade delar kvar från 1700-talet i form av planlösning, kryssvalv i portgången från Götgatan samt vissa snickerier och kakelugnar.
Även den innergård som breder ut sig mellan byggnaderna har kvar sin karaktär från 1800-talet med stensättning, vegetation, staket och ett lusthus. Trädgården med lusthus rekonstruerades under 1990-talet.