VÄSTERFÄRNEBO KYRKA

Västerfärnebo kyrka är en korskyrka med centraltorn, åstadkommen vid stor utbyggnad 1767-70. I västra skeppet och koret ingår medeltida murverk av natursten, medan murverken i övrigt till större delen består av tegel. Tornet är tegelmurat upp till klockvåningen, däröver är resning av korsvirke. I hörnet mot nordost finns en lägre sakristia utbyggd, med murverk av både natursten och tegel. Sockeln är hög, spritputsad, avfärgad i grå nyans och försedd med ventilgaller av gjutjärn. Väggarna har till sina två nedre tredjedelar spritputsats och avfärgats gula, däröver slätputsats, artikulerats med fina lister och avfärgats vita. Även tornet är slätputsat vitt, samt har tjärade ljudluckor. Fönsteröppningarna är rundbågiga, har gjutjärnsfönster från 1880 målade med oljefärg i ärggrön nyans. I korgaveln sitter ett kopplat fönster i trä från 1934, liksom i sakristians stickbågiga fönsteröppningar som även har järnluckor. Portikerna mot norr, väster och söder har breda omfattningar med putsrustik, samt höga 1700-talsportar som senare blivit kopparbeslagna. Samtliga yttertak är sedan 1960 täckta med kopparplåt.

Inträde sker genom södra och västra ingångarna, som båda har vapenhus/hallar med läktaruppgång. I söder finns två sentida läktarunderbyggnader med lokaler för mindre sammankomster. Båda läktarna bärs av svarvade kolonner och har barriärer med träsniderier. På den södra finns en öppen bänkinredning från 1890-91 byggd i gradänger, sedan 1934 målad med grön oljefärg. På den västra läktaren är kyrkans orgelverk

Kyrkorummet är täckt med medeltida stjärnvalv över koret, korsmitten och västra skeppet, medan korsarmarna täcks med kryssvalv från 1767-70. Valvens och väggarnas putsytor är slätputsade och har sedan 1934 en gråvitskiftande avfärgning. Innanfönstren är av järn, med likadan spröjsindelning och klarglas som yttre bågarna. Korets och sakristians fönster har färgat glas och målningar. Den öppna bänkinredningen är sedan 1934 försedd med gavlar för att efterlikna en sluten. Genomgående ligger fernissade brädgolv. Dessutom finns tre bevarade gravhällar av gjutjärn.

Altarringen är sexkantig, med genombrutet räcke, tillverkad 1890-91. Framför finns ett enkelt, flyttbart altarbord från 1990 och innanför ett altare murat 1934. På detta står ett medeltida altarskåp, tillverkat i Antwerpen. Korfönstren i öster och söder har glasmålningar.

I norra korsarmen har sedan 1934 varit ett sidokapell. Efter brand blev det nyinrett 2002, med nuvarande furugolv och altarbord tillverkat av en några år tidigare fälld ek från prästgårdstomten.

Sakristian är täckt med ett kupolvalv och har golv av tegel lagt i mönster. Fönstren har glasmålningar som avbildar Ansgar, Laurentius Andræ och Johannes Rudbeckius. Vid nyinredning 1977 tillkom södra väggens altare och i väster en svängd, panelklädd skärmvägg med skrivbord. Bakom skärmväggen finns sanitetsutrymmen.

null, Då kyrkan byggdes omkring 1300 var den rektangulär. Om sakristia och vapenhus fanns är oklart. Kyrkorummet var först täckt med ett tunnvalv av trä och i golven låg sannolikt tegel. Under senare hälften av 1400-talet ersattes tunnvalvet med tre tegelmurade stjärnvalv. Möjligen tillbyggdes sakristia och vapenhus samtidigt.

Vid första nedtecknade visitationen 1622 tycks kyrkorummet ännu ha saknat bänkinredning, men femton år senare hade den blivit byggd. En stadig predikstol uppsattes 1633. Dåvarande fönster hade färgat glas.

Vid visitation 1755 påtalades att kyrkan var i dåligt skick: valven rämnade och golvet låg ojämnt. Uppenbarligen var kyrkorummet dessutom otillräckligt, vilket motiverade en stor utbyggnad 1767-70. Långväggarna till den medeltida kyrkan bröts upp för utbyggnad av korsarmar mot söder och norr. De gamla murarna förhöjdes. Ny murning skedde med både gråsten och tegel. Kyrkan bildar sedan dess ett likformigt kors. Centralt restes ett torn med tegelmurad bas och lanternin av korsvirke. Dess nedre takfall spåntäcktes, liksom kyrkans övriga tak, medan lanterninen blev koppartäckt. Symmetriskt placerade fönster med järnstommar och blyinfattat glas blev insatta. Vid nyputsningen fick fasaderna sannolikt sin alltjämt bestående gula och vita färgsättning. Portikerna i norr, söder och väster fick markanta omfattningar med putsrustik och alltjämt befintliga portar.

Efter utbyggnaden nyinreddes kyrkorummet successivt under 1770-talet. Tillkommande två korsarmar kryssvälvdes och hela kyrkorummets valv och väggar vitlimmades. I väster byggdes en åhörarläktare på svarvade pelare och på norra sidan om koret en mindre läktare för kör och orgel.

Korets läktare revs 1803 då ett nytt större orgelverk byggdes på västra läktaren. För att kompensera förlorade bänkplatser byggdes en lika stor läktare i södra korsarmen. År 1824 uppsattes alltjämt befintlig predikstol, ritad av C G Blom Carlsson och tillverkad av snickare Milenius i grannsocknen Kumla. 1840 höggs korfönstret upp till nuvarande storlek, det medeltida altarskåpet flyttades och i dess ställe placerades ett förgyllt kors. Lanterninen fick sina nuvarande dörrar och fönster 1845. Vid renovering 1855 vitlimmades valv och väggar åter, bänkinredningen ådrades och läktarbarriärerna målades med pärlfärg.

År 1866-67 ersattes yttertakens spåntäckning med falsad plåt från Surahammar, målad med svart oljefärg. Vid stor yttre renovering 1880 blev 1700-talets kyrkfönster med blyinfattat glas utbytta mot alltjämt befintliga bågar i gjutjärn och torntaket kopparkläddes i sin helhet.

En inre renovering följde 1890-91 efter arkitekt C F Ekholms ritningar. Då lades brädgolv, 1700-talets sittoriktiga bänkinredning ersattes av en öppen med gavlar i nygotik, som ådrades och fick blå dekorer. Valv och väggar avfärgades i matt ljusröd färg, med valvstrålar och pelare i något mörkare ton. De nedersta väggfälten, upp till fönstrens underkant målades med oljefärg. Koret försågs med ny altarring och nytt altare, samtidigt som korset från 1840 togs bort och det medeltida altarskåpet flyttades tillbaka. Läktarna förstärktes och fick då sina nuvarande, svarvade kolonner.

Teknisk förnyelse ägde rum på 1920-talet, då el installerades och kyrkkaminerna ersattes med centralvärme. Under ledning av arkitekt Einar Lundberg följde 1932 en stor yttre upprustning och 1934 en inre omgestaltning, som i hög grad konstituerar kyrkorummets nuvarande utseende. Valv och väggar renskrapades från 1890-talets röda färger och efter lagning fick de en avfärgning som skiftar i grå-vitt. Bänkinredningen ombyggdes kraftigt, i syfte att ersätta 1890-talets formspråk med ett som mer anknyter till kyrkans 1700-talshistoria. Sakristian och koret fick nya fönster med blyinfattat, färgat glas och målningar. 1890-91 års altarbord i trä togs bort och ersattes med ett altare murat i tegel, med kalkstensskiva från det murade altare som fanns före 1890. Predikstolen fick nytt ryggstycke med solkors. Kyrkorummet försågs med arkitektritade belysningsarmaturer, dels skärmar av mässing, dels punktbelysning i dolda lägen.

Vid en omläggning 1959-60 avlägsnades kyrktakets svartmålade järnplåt för att ersättas med nuvarande koppar, medan tornets sedan tidigare befintliga koppartak reparerades. Senaste fasadrenoveringarna skedde 1967 och 1997, båda gånger med i stort sett samma färgsättning som förut.

Sakristian nyinreddes 1977 efter handlingar av arkitekt Claes Laurent. På 1990-talet förnyades koret då ett fristående altarbord placerades framför det fasta altaret och kororgel installerades. Under södra korsarmens läktare iordningställdes två lokaler för mindre sammankomster. Efter brand blev norra korarmens sidokapell nyinrett 2002 med fernissat furugolv och ett altarbord tillverkat av en några år tidigare fälld ek från prästgården.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Riksarkivet (RA): Brev skrivna vid pågående utvidgning 1769

Västerfärnebo pastorats arkiv (VPA):
N I: 4: församlingens visitationsbok
O I a: 10; handlingar om arbeten på kyrkan 1880-1935
O I a: 11; handlingar om arbeten på kyrkan 1956-67
O I a: 12; handlingar om sakristians nyinredning 1977
P I: 6 & P I: 7; 200 sidor handskriven text om kyrkans historia, baserat på församlingens äldre arkivhandlingar, vilka idag förvaras på landsarkivet i Uppsala. Textens författare är P A Rosenius. Hans slutliga sammanställning gjordes 1946.

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Gravvårdsdokumentation 1993, redovisad i februari 1994 av antikvarie Eiwor Sandberg.
Antikvariska kontrollrapporter om 1997 års yttre renovering, 1999 års konserveringsåtgärder och nyinredning av norra korsarmen 2002

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV b: 124; Inventariebeskrivningarna 1843, 1891 & 1902

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län: en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan/utgiven av Västmanlands nyheter - Västerås 1982
Ekström, Gunnar: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar Västerås 1949
Garmo, Sune: Västerfärnebo kyrka - Nr 56 Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté Västerås 1999
Lannergård, Sven: Västerfärnebo kyrka - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1986
Törnros, Erik: Västerfärnebo kyrka, historik och vägledning - Västerfärnebo församling 1975
Drakenberg, Sven: Västerfärnebo kyrka/Västerfärnebo, en sockenbeskrivning, redigerad av Carl Mangård Västerås 1951, s 109-118/

För detaljerad information kring kyrkans historia med historiska händelser, årtal och specifika källhänvisningar hänvisas till bifogad PDF med händelselista