KULLINGS-SKÖVDE KYRKA

Salkyrkan ligger med koret åt öster i den sydöstra delen av en rektangulär kyrkogård, vidgad åt norr 1926 och 1969. Kyrkogården omges till sina äldre delar av en kallmur av gråsten (varav den östra är en stödmur mot den högre liggande vägen) och till sin yngre del av en lövhäck i väster och en tallhäck i norr och öster. Kring kyrkogårdens båda delar löper rader av lövträd med varierande åldrar, till stor del lönn. Kyrkogården har fyra ingångar. Den i östra änden av södra sidan har en stiglucka. Den i öster är placerad strax norr om kyrkan och har en smidd pargrind från 1800-talets senare del. Dess grindstolpar är av huggen granit med rundade krön. På motsvarande plats i väster finns en öppning i muren, liksom i höjd med kyrkans västport. Dessa öppningar saknar grindar och stolpar. Från stigluckan leder en gång fram till västporten, vilken kantas av några äldre lövträd. Övriga gångar är rätvinkliga och flertalet asfalterade. Gången direkt norr om kyrkan har en ung allé av lövträd. Söder om kyrkan återstår ett välbevarat gravparti från förra sekelskiftet med små rätvinkliga kvarter och grusgångar. Här står bl.a. en till hälften nedgrävd liljesten. Norr om tornet finns en nedgång till pannrum av betong från 1931. Ett stycke nordost om kyrkan står två resta stenar från järnålder. I den yngre delen av kyrkogården finns en centralt placerad minneslund från 2000 med lyktor och en trävägg med korsformig genombrytning, sistnämnda från 1986. Gravarna ligger i nord-sydliga rader i kyrkogårdens äldre del och i företrädesvis öst-västliga i den yngre. I norr kantas de av lövhäckar. I söder och öster är ett stort antal gravar med grusad yta, de flesta har stenram, tre stycken järnkätting och ytterligare tre järnstaket. Vidare märks två klöverbladskors av gjutjärn från sent 1800-tal liksom två rundade granitstenar direkt norr om kyrkan. Dessa båda är sannolikt från 1600-talet och placerade i anslutning till varandra. Norr om kyrkogårdens västra ingångar står ett bårhus. Ett par ytor med soptunnor och vattenkranar är delvis dolda med sentida spaljéer av omålat trä.
STIGLUCKA - Stigluckan är uppförd 1955 efter ritningar av arkitekt Axel Forssén. Den har en sockel av huggen granit. Stigluckans fasad bär vitkalkad spritputs och en slätputsad omfattning kring en öppning med stickbågigt krön. I öppningen sitter en smidd pargrind. I gavelröstena är slätputsade grekiska kors. Stigluckan bär ett smalt sadeltak med täckning av enkupigt lertegel och svarta vindskidor avtäckta med svart plåt. Yttre gavelröstet har i toppen en sentida, rund glasarmatur.

Salkyrkan ligger med koret åt öster i den sydöstra delen av en rektangulär kyrkogård, vidgad åt norr 1926 och 1969. Kyrkogården omges till sina äldre delar av en kallmur av gråsten (varav den östra är en stödmur mot den högre liggande vägen) och till sin yngre del av en lövhäck i väster och en tallhäck i norr och öster. Kring kyrkogårdens båda delar löper rader av lövträd med varierande åldrar, till stor del lönn. Kyrkogården har fyra ingångar. Den i östra änden av södra sidan har en stiglucka. Den i öster är placerad strax norr om kyrkan och har en smidd pargrind från 1800-talets senare del. Dess grindstolpar är av huggen granit med rundade krön. På motsvarande plats i väster finns en öppning i muren, liksom i höjd med kyrkans västport. Dessa öppningar saknar grindar och stolpar. Från stigluckan leder en gång fram till västporten, vilken kantas av några äldre lövträd. Övriga gångar är rätvinkliga och flertalet asfalterade. Gången direkt norr om kyrkan har en ung allé av lövträd. Söder om kyrkan återstår ett välbevarat gravparti från förra sekelskiftet med små rätvinkliga kvarter och grusgångar. Här står bl.a. en till hälften nedgrävd liljesten. Norr om tornet finns en nedgång till pannrum av betong från 1931. Ett stycke nordost om kyrkan står två resta stenar från järnålder. I den yngre delen av kyrkogården finns en centralt placerad minneslund från 2000 med lyktor och en trävägg med korsformig genombrytning, sistnämnda från 1986. Gravarna ligger i nord-sydliga rader i kyrkogårdens äldre del och i företrädesvis öst-västliga i den yngre. I norr kantas de av lövhäckar. I söder och öster är ett stort antal gravar med grusad yta, de flesta har stenram, tre stycken järnkätting och ytterligare tre järnstaket. Vidare märks två klöverbladskors av gjutjärn från sent 1800-tal liksom två rundade granitstenar direkt norr om kyrkan. Dessa båda är sannolikt från 1600-talet och placerade i anslutning till varandra. Norr om kyrkogårdens västra ingångar står ett bårhus. Ett par ytor med soptunnor och vattenkranar är delvis dolda med sentida spaljéer av omålat trä.
STIGLUCKA - Stigluckan är uppförd 1955 efter ritningar av arkitekt Axel Forssén. Den har en sockel av huggen granit. Stigluckans fasad bär vitkalkad spritputs och en slätputsad omfattning kring en öppning med stickbågigt krön. I öppningen sitter en smidd pargrind. I gavelröstena är slätputsade grekiska kors. Stigluckan bär ett smalt sadeltak med täckning av enkupigt lertegel och svarta vindskidor avtäckta med svart plåt. Yttre gavelröstet har i toppen en sentida, rund glasarmatur.

Salkyrkan ligger med koret åt öster i den sydöstra delen av en rektangulär kyrkogård, vidgad åt norr 1926 och 1969. Kyrkogården omges till sina äldre delar av en kallmur av gråsten (varav den östra är en stödmur mot den högre liggande vägen) och till sin yngre del av en lövhäck i väster och en tallhäck i norr och öster. Kring kyrkogårdens båda delar löper rader av lövträd med varierande åldrar, till stor del lönn. Kyrkogården har fyra ingångar. Den i östra änden av södra sidan har en stiglucka. Den i öster är placerad strax norr om kyrkan och har en smidd pargrind från 1800-talets senare del. Dess grindstolpar är av huggen granit med rundade krön. På motsvarande plats i väster finns en öppning i muren, liksom i höjd med kyrkans västport. Dessa öppningar saknar grindar och stolpar. Från stigluckan leder en gång fram till västporten, vilken kantas av några äldre lövträd. Övriga gångar är rätvinkliga och flertalet asfalterade. Gången direkt norr om kyrkan har en ung allé av lövträd. Söder om kyrkan återstår ett välbevarat gravparti från förra sekelskiftet med små rätvinkliga kvarter och grusgångar. Här står bl.a. en till hälften nedgrävd liljesten. Norr om tornet finns en nedgång till pannrum av betong från 1931. Ett stycke nordost om kyrkan står två resta stenar från järnålder. I den yngre delen av kyrkogården finns en centralt placerad minneslund från 2000 med lyktor och en trävägg med korsformig genombrytning, sistnämnda från 1986. Gravarna ligger i nord-sydliga rader i kyrkogårdens äldre del och i företrädesvis öst-västliga i den yngre. I norr kantas de av lövhäckar. I söder och öster är ett stort antal gravar med grusad yta, de flesta har stenram, tre stycken järnkätting och ytterligare tre järnstaket. Vidare märks två klöverbladskors av gjutjärn från sent 1800-tal liksom två rundade granitstenar direkt norr om kyrkan. Dessa båda är sannolikt från 1600-talet och placerade i anslutning till varandra. Norr om kyrkogårdens västra ingångar står ett bårhus. Ett par ytor med soptunnor och vattenkranar är delvis dolda med sentida spaljéer av omålat trä.
STIGLUCKA - Stigluckan är uppförd 1955 efter ritningar av arkitekt Axel Forssén. Den har en sockel av huggen granit. Stigluckans fasad bär vitkalkad spritputs och en slätputsad omfattning kring en öppning med stickbågigt krön. I öppningen sitter en smidd pargrind. I gavelröstena är slätputsade grekiska kors. Stigluckan bär ett smalt sadeltak med täckning av enkupigt lertegel och svarta vindskidor avtäckta med svart plåt. Yttre gavelröstet har i toppen en sentida, rund glasarmatur.