Beskrivning av kyrkogården
Runt kyrkan ligger den äldsta delen av kyrkogården, på kartan kallad den Gamla kyrkogården.
På 1960-talet utvidgades kyrkogården i norr, Nya kyrkogården. Kyrkan omgärdas av en
vallmur i söder, väster och norr medan en stödmur är uppförd i den östra delen. Mellan den
gamla och den nya delen finns delar av den gamla vallmuren kvar. Runt om kyrkogården
finns en trädkrans av ek, lönn, ask och alm. Kvarter A och B ligger i söder, C i öster och D
och E i norr. Området i norr, Nya kyrkogården, utgör en tydlig utvidgning med urnlund och
mer vegetation än den övriga kyrkogården. I alla kvarteren är gravvårdarna ordnade i rader i
gräsmatta och på nya delen står vårdarna mot en rygghäck. Vårdarna är vända mot öster eller
väster. Som beskrevs i historiken genomgick kyrkogården en stor förändring under 1960- och
70-talen då samtliga grusgravar såddes in med gräs och gravplatsernas omgärdningar
avlägsnades. Idag är det svårt att se några spår av kyrkogårdens tidigare utformning, frånsett
det insådda gångsystemet. Klockstapeln nordost om kyrkan och stigluckan i väster bidrar till
att rama in kyrkogården. Kyrkan och kyrkogården har ett vackert läge i landskapet med utsikt
över åkermark och med prästgården, församlingsgården i närmaste omgivningarna.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en vallmur i söder, väster och i norr. I öster är en hög kallmurad
stenmur. Mellan gamla och nya delen kan man se rester efter den gamla vallmuren.
Ingångar
I söder finns två ingångar. Den längst i öster, intill ekonomibyggnaden, utgörs endast av en
trappa genom kyrkogårdsmuren. Den andra ingången, mitt för det nya vapenhuset, markeras
av två granitstolpar och mellan dem finns en utsirad smidesgrind. I väster finns även där två
ingångar. Den stora huvudingången mitt för ingången till kyrkan utgörs av en dubbel
smidesgrind, mellan granitstolpar. På båda sidorna om grindstolparna finns också
enkelgrindar, likadant utförda som dubbelgrindarna. Intill stigluckan finns den andra ingången
i väster. Den markeras av en trägrind mellan grindstolpar av trä. Från prästgården i öster finns
det en ingång markerad av två granitstolpar utan grindar in till kyrkogården. Längre söder ut, i
höjd med kyrkan, finns en ingång bestående av en trappa över muren in till
församlingsgården.
Vegetation
Trädkrans: Innanför vallmuren är en trädkrans av ask, alm, lönn och lind planterade. Dessa är
av olika ålder.
Övrigt: På muren i väster, vid kvarter E samt i södra hörnet av kyrkogården, växer det snöbär.
På muren i öster, mot prästgården, är det planterat syrenbuskar. På nya delen finns det häckar
av tuja som avskärmar mot den gamla delen samt fungerar som rygghäckar inne i kvarteret.
Som rygghäck i urngravskvarteret är det planterat liguster. I övrigt finns det buskar av
coteanaster, ölandstok och rosor. Längst i norr är två silverpilar och en blodlönn planterade.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Gångsystem
En bred grusad gång leder från ingången i väster fram till kyrkans västra ingång. Grusgången
går sedan runt om hörnen till respektive långsida. I söder ansluter den till den kalkstensgång
som kommer från den sydvästra grinden mot vapenhuset. I övrigt finns det inga gångar i
söder. På norra sidan går grusgången fram till sakristian. I övrigt löper två grusgångar i NNOSSV
riktning och ansluter till gångsystemet på den nya kyrkogården. Förbi klockstapeln i östvästlig
riktning går en grusgång ut genom kyrkogårdsmuren fram till prästgården. På nya
delen finns en grusgång som går runt området.
Gravvårdstyper
På kyrkogården finns varierande gravvårdstyper från mitten av 1800-talet men med en
dominans på den gamla kyrkogården för vårdar från 1940- och 50-talet och på den nya
kyrkogården finns vårdar från 1960-talet och framåt. På den gamla kyrkogården, finns ett stort
antal höga vårdar, av den typ som var vanlig i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Många är av svart granit och blankpolerade. Ett fåtal mycket breda vårdar, som var vanliga på
1930-50-talet finns på den södra delen. Grå, svart och röd granit dominerar som material. Sex
vårdar är av gjutjärn och en i marmor. Ett fåtal vårdar är av kalksten. Många gravvårdar bär
klassicerande formdrag. Det kan innebära att själva stenen fått en form som efterliknar
antikens stildrag med kolonner, lagerkransar och dylikt i motivet. Två gravplatser omgärdas,
den ena av ett smidesstaket och den andra av ett gjutjärnsstaket. Tre gravplatser har grusade
ytor och vid två av dem finns gravkullar överväxta med murgröna.
Minneslund
Halltorp kyrkogård har ingen minneslund de församlingsbor som önskar gravläggas i
minneslund hänvisas till Arby kyrkogård.
Byggnader
Klockstapeln står i nordöstra delen av den Gamla kyrkogården. Konstruktionen är av trä och
delvis spånklädd samt helt tjärad. På huvens fyra taknockar sitter spiror med små flaggor av
metall. Även på mittspiran sitter en flagga. Klockstapeln är uppförd 1725. Klockorna som
hänger i stapeln är gjutna 1743 respektive 1752.
En stiglucka finns mellan den gamla och den nya kyrkogården. Det är en rödmålad
träbyggnad med klockformat tak av tjärat träspån. Den tros ursprungligen vara uppförd på
1700-talet men måste ha flyttats till sin ursprungliga plats i mitten av 1900-talet. Idag används
den som förråd.
I det sydöstra hörnet av kyrkogården ligger en ekonomibyggnad. Den är vitmålad med
tegeltak. Inne i byggnaden finns bergsvärmecentralen, plats för redskap och en toalett.
Byggnaden bör ha uppförts i mitten av 1900-talet.
Övrigt
Ett gravkor uppfört 1796, av Majoren Carl Råberg på Värnanäs, finns mot södra
långhusväggen. En brunmålad trädörr i öster leder in i gravkoret. Inne i koret står två kistor,
den ena av marmor och den andra av kalksten. Anna Charlotta Mannerskantz är begravd i den
ena, 1849 och Christina Lindeman i den andra. Egendomen Värnanäs skall enligt uppgift ha
funnits redan på 900-talet. Säkra uppgifter finns dock inte förrän på 1400-talet när egendomen
hade övergått till Vasaätten. Flera kungar och adelsmän har sedan haft den i sin ägo. År 1789
övertog major Carl Råbergh Värnanäs gods. Råbergh adlades så småningom till
Mannerskantz. Flera anförvanter till Carl Mannerskantz ligger begravda på Halltorps
kyrkogård.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarteren ligger söder om kyrkan och rymmer 337 gravplatser. Kvarteren avgränsas av
kyrkogårdsmuren mot söder och väster. I öster är en gräsmatta, som tidigare var en
grusbelagd gång, mot kvarter C. I norr ligger kyrkan. Kvarteren delas av den kalkstensgång
som leder från ingången i söder till kyrkans södra ingång. I kvarteret står rader av gravvårdar i
gräsmatta. I alla rader står vårdarna vända mot öster utom de gravplatser som ligger vid
kalkstensgången. De är vända mot gången det vill säga mot väster.
Gravvårdstyper
I kvarter A och B finns blandade gravvårdstyper från 1800-talets mitt och framåt. De äldsta är
mestadels höga och av svart, i något fall röd, granit. De har tresidigt, vinkelställt eller
asymmetriskt krön och står vanligen på en kraftig sockel. Den allra äldsta är daterad 1874 och
är rest över åldermannen P Olsson från Högaberga. Sammanlagt finns fem gravvårdar från
1800-talets mitt och slut, men samma typer förekommer bland flera gravvårdar från 1900-
talets första decennier. Två gjutjärnsvårdar finns också, varav det ena är ett genombrutet kors
med en ängel rest över f.d åldermannen Håkan Eriksson från Värnaby och hans kära maka
Ingrid 1878, kvarter B. Den andra är den äldsta vården i kvarteren. Rest över åldermannen P
Olsson samt hans maka Johanna. De vanligaste gravvårdarna i kvarteret är låga och har rakt
avslutat, vinkelställt eller något rundat krön. Några har tydliga klassicerande former med
pilastrar eller fristående kolonner, andra har enkel dekor med en blomma, en stjärna eller en
oljelampa. Endast en av gravplatserna är fortfarande grusbelagd och den har också
murgrönskullar. Det är John Eskilssons familjegrav, vården är daterad 1918.
Att ange by- eller gårdsnamn är mycket vanligt förekommande. Den dödes yrkestitel anges på
ett mindre antal stenar. Lantbrukare är vanligast förekommande. Andra titlar som finns är
kyrkvärden, trädgårdsmästaren, hemmansägaren, åldermannen, missionären, virkeshandlaren,
lärarinnan, skogsvaktaren, kantorn och murmästaren.
Övrigt
I kvarter B, liggande intill kyrkans södra långhusvägg, finns en liggande vård över familjen
Mannerskantz, år 1816. Vården återfanns i eller under den gamla trappan. Sannolikt har den
från början legat inne i kyrkan.
Kvarter C och D (nr på 338-656 gravkartan)
Allmän karaktär
Kvarteren C och D är belägna öster och delvis norr om kyrkan och rymmer enligt gravkartan
närmare 320 gravplatser. Kvarteren omgärdas av kyrkogårdsmuren i öster, medan kyrkan och
grusgångar inramar området i väster och i norr. I söder är det endast en remsa gräs, tidigare en
grusbelagd gång, som avskiljer kvarteren mot kvarter B. Inget markerat gångsystem finns
men tidigare har det funnits en gång i kvarter D. I områdets nordöstra del står klockstapeln.
Hela området är besått med gräs och vårdarna står i rader, vissa ryggställda, vända mot öster
och väster.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande utförande och ålder. De vanligaste materialen är svart och grå
granit, men röd förekommer också. En vård, en gravtumba är av kalksten och en korsformad
vård är av trä. Majoriteten av vårdarna är från 1940-, 50- och 60-talet. De är rektangulära
stenar med rakt avslutat, något rundat eller asymmetriskt krön. I kvarteren finns en del mindre
vårdar samt med tanke på fotografier så har troligen kvarteren utgjort område för allmänna
linjen. Det går dock inte att följa linjen. De äldsta vårdarna i kvarteren är från början av 1900-
talet och de yngsta från 2000-talet.
I kvarteren anges den avlidnes yrkestitel på ett mindre antal vårdar. De titlar som förekommer
är kyrkoherden, kyrkovaktaren, slöjdaren, trotjänarinnan, skeppstimmermannen, rättaren och
målarmästaren. By-/gårdsnamn anges på merparten av vårdarna.
Kvarter E (nr 657-848 på gravkartan)
Allmän karaktär
Kvarter E är beläget nordväst om kyrkobyggnaden och består enligt gravkartan av ungefär
190 gravplatser. Kvarteret avgränsas i väster av kyrkogårdsmuren och åt alla andra
väderstreck av grusgångar. I norr finns rester av den gamla kyrkogårdsmuren, som idag är
gräns mot den Nya kyrkogården. Genom kvarteret löper en grusgång i nordost -sydvästlig
riktning. Gravvårdarna står i rader i gräsmatta. Vårdarna är vända åt öster eller väster.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns många olika typer av vårdar från hela 1900-talet. Här finns ett stort antal
stående höga stenar men också lägre rektangulära vårdar och ett mindre antal liggande vårdar.
Materialet är företrädelsevis svart och grå granit men även röd förekommer. Ett par
gravvårdar är i kalksten och en i marmor. En vård är utformad som en stor urna i grå granit
och har ingen inskription. Två vårdar av gjutjärn står längs kyrkogårdsmuren i väster och i
kvarteret finns även en modern gjutjärnsvård. Flertalet av vårdarna i sten är formade som
kors. En del vårdar har klassicistiska stildrag med kolonner, lagerkransar och tempellika
gavelpartier.
I ögonfallande är den stora och påkostade gravplatsen över familjen Mannerkrantz. Inom
gravplatsens omgärdning, i form av ett gjutjärnsstaket finns 11 gravvårdar och 14 gravkullar
med murgröna. På staketet står det Kallinge vilket troligen är tillverkningsorten. Inom
gravplatsen finns kvarterets äldsta gravvård, är en gjutjärnsvård, rest 1849 över Carl Flyth.
Det finns ytterligare två gjutjärnsvårdar från 1800-talet inom gravplatsen varav en är utformad
som ett kors rest över fru Silfversparre 1877. Ytterligare en av gravvårdarna är gjord i
kalksten, en har ljust grå granitsockel och kors i marmor, en är liggande liten svart granitvård
medan de övriga är höga stående vårdar i svart granit med plankpolerade framsidor.
I övrigt finns det ytterligare fyra gravvårdar från 1800-talet i kvarter E, varav två är de
tidigare nämnda gjutjärnsvårdarna. Den yngsta gravvården i kvarteret är från 2004 men
dominerar gör vårdar från 1800-talet och vårdar från 1920-40-talen. Ytterligare en gravplats
omgärdas av ett staket. Det är ett smidesstaket runt om smedmästarens Johan Löfstedts
familjegrav. Möjligen kan mästaren själv ha tillverkat staketet. Inom gravplatsen finns en
gravvård i kalksten utformad som ett kors och två liggande vårdar.
Yrkestitlar förekommer på ungefär hälften av gravårdarna i kvarteret. Den vanligaste titeln är
lantbrukaren. Övriga som förekommer är stationsföreståndaren, skolkantorn, disponenten,
skeppsbyggmästaren, kyrkoherden, trädgårdsmästaren, major, kapten, stadsnotarien, donatorn,
målarmästaren, smedmästaren, förskolläraren och organisten. Den dödes hemort anges på
majoriteten av gravvårdarna.
Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Nya kyrkogården ligger norr om den gamla och invigdes 1966. I den sydöstra delen finns
kyrkogårdens urngravsområde. Nya kyrkogården är utformad som en ellips med många gröna
ytor. Runt om på den västra och norra sidan löper en vallmur av natursten. Vallmuren mellan
den gamla och nya kyrkogården i söder har bibehållits. I öster avgränsas kyrkogården
kallmurad mur i natursten. På murarna växer coteanaster, och ölandstok. Urngravarna
avgränsas mot den äldre delen med liguster. I mitten av området är en gräsmatta runt vilken
en grusgång löper. I norra delen av gräsmattan är en plantering av rosenbuskar och i söder, i
avgränsningen mot den äldre kyrkogården, finns en tujahäck med ett antal granlika tujor som
låtits växa höga. Gravarna är placerade i rader på ömse sidor av gräsytan. Vårdarna är vända
åt öster, väster, norr och söder. Träd som lönn, blodlönn, silverpil, ek och ask finns
planterade som trädkrans.
Gravvårdstyper
Kvarteret domineras av låga rektangulära gravvårdar. Materialet är främst grå och svart
granit. De äldsta gravvårdarna är från 1968 och fins i den sydvästra delen. Kvarterets äldsta
gravvårdar står i ytterkanterna och de yngre i den inre delen av kvarteret. Den äldsta graven i
urnlunden är från 1984. Endast ett fåtal yrkesbeteckningar finns upptagna på gravvårdarna.
De som finns är två lantbrukare, en skogsvaktare och en trädgårdsmästare. Den dödes hemort
nämns på flertalet av gravvårdarna.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
