VALLERSTADS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Den äldsta kända kyrkan i Vallerstad uppfördes under 1100- eller 1200-talet. Dess ursprungliga planform är inte känd. Enligt en teckning av arkivarien och forskaren Eric Ihrfors hade kyrkan ett smalare kor med absid samt vapenhus i söder. Kyrkan revs, med undantag av tornets nedre delar, i samband med att en ny kyrka uppfördes på 1830-talet. Kalkstenen lär ha bränts till kalk till den nya kyrkan.

Redan 1777 påbörjades diskussioner om att uppföra en ny kyrkobyggnad. Det dröjde dock ända till 1833 innan den nya kyrkan kunde invigas. Men under den perioden togs flera ritningsförslag fram och Pehr Hörberg fick i uppdrag att måla en altartavla till den planerade kyrkobyggnaden. Han var dock inte förtjust i det planerade korets utformning.

Den nya kyrkan uppfördes under åren 1830-1833 efter ritningar av byggmästaren Abraham
Nyström, som även ansvarade för byggnationen. Abraham Nyström (1789-1849) var
tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890)
storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju
nybyggen av kyrkor och nio kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag för profan bebyggelse.
Vallerstad var Abraham Nyströms första kyrkobyggnad. De nedre delarna av tornet bevarades
och kom att ingå i det befintliga tornet. Det är dock oklart hur mycket av det medeltida
murverket som sparades. Kyrkan fick en för tiden typisk utformning i nyklassicism med ett
rektangulärt långhus med sakristia förlagd bakom koret. Fasaderna är spritputsade med
slätputsade rusticeringar och hörnkedjor. Sadeltaket är relativt flackt och tornet kröns av en
nyklassicistisk öppen lanternin. Även interiören fick en tidstypisk prägel med ett ljust och
luftigt kyrkorum. Inredningen är till stora delar ritade av Nyström och är försedd med den så
karakteristiska blomdekoren. Orgeln byggdes 1841 av Nils Ahlstrand i Norra Solberga. År
1890 fick kyrkan en altartavla "Kristi förklaring" målad av Mårten Eskil Winge.

Interiören har i stort sett endast renoverats vid ett tillfälle, 1951 efter ritningar av arkitekterna Erik Fant och Johannes Dahl. År 1943 hade församlingen önskemål om att göra läktarunderbyggnader. Riksantikvarie Sigurd Curman var tveksam till det; "Förslaget att avskilja ett särskilt utrymme under läktaren med en fast vägg synes ämbetet innebära ett tämligen hårt ingrepp i detta välbevarade, enhetliga och tidstypiska kyrkorum." Arkitekt Erik Fant föreslog 1950 insättning av antikglas i ytterbågarna, vilket var vanligt förekommande under 1940- och 1950-talen. Riksantikvarieämbetet brukade inte motsätta sig detta, men i detta fall avstyrkte de förslaget "enär de gamla blyspröjsarna därigenom skulle spolieras."

I arkitekt Erik Fants program till restaurering 1943 uppger han "Vid en restaurering bör man sträva efter att ej förändra kyrkorummets enhetliga och stiltrogna karaktär". Renoveringen som utfördes 1951 innebar bl a att bänkkvarterens fyra kvarter ändrades till två och att sittbänkarna moderniserades och gjordes bekvämare. Bänkinredning och läktarbarriär m m var före renoveringen helt vitmålade, orgeln och predikstolen hade en sparsam förgyllning och dörromfattningarna till sakristian var marmorerade i grågrönt. Den färgsättningen härstammade sannolikt från en ommålning 1917. Inredningen fick nu en ny färgsättning i olika grå toner med en röd ton i bl a bänkkvarterens insidor. Den södra porten sattes igen inifrån och i nischen placerades det medeltida altarskåpet. Arkitekt Erik Fant ritade en ny omfattning till altartavlan, vars ram uppges i samtida protokoll som ett provisorium. Kaminerna i långhuset och "en kakelugn med vackert gult kakel av typisk Karl-Johans sort" i sakristian ersattes av elektrisk uppvärmning.

Därefter har fasaderna renoverats och i kyrkorummet har de bakre bänkraderna tagits bort.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med rektangulärt långhus, halvrund sakristia i öster och torn i väster. Kyrkan är uppförd av gråsten och tegel. Fasaderna är spritputsade med slätputsade dekorativa omfattningar och rusticerade hörnkedjor samt avfärgade i gulvit ton. En äldre färgsättning verkar ha varit ockrafärgad spritputs och rosa grund samt portar i ljus- eller guldockra. Sockeln är putsad och idag avfärgad i grått. Tornet avslutas uppåt med en konsollist och fönstrens understycken bärs upp av konsoler. Taket är ett relativt flackt sadeltak täckt med svartmålad kopparplåt. Rännor, stuprör och fönsterbleck är av kopparplåt. Fönsteröppningarna är rundbågiga och fönsterbågarna är monterade direkt i muren utan karm med träbågar med glas i blyspröjs. Huvudingången är via tornet i väster men en ingång har även funnits på södra sidan. Den är igenmurad från insidan. Portarna är original och utgörs av dubbeldörrar med speglar med rombmotiv målade i grått. Omfattningar är rikt dekorerade med pilastrar som bär upp en tandsnittslist och däröver ett lunettfönster. Omfattningarna har de för Nyström så typiska blomornamenten. Trappstegen är av kalksten, varav den västra kan vara en äldre altarskiva. Över den västra ingången finns en kalkstentavla med inskription; ÅNYO UPPFÖRD UNDER CARL XIV JOHANS XIV OCH XV REGERINGSÅR. Sakristian har i öster en nisch och i norr en ingång, som togs upp 1951, med en grågrönmålad enkeldörr med diagonalställd panel.