VEMHÅNS VADMALSSTAMP

Vattenkraften i Sömlingsbäcken har genom åren utnyttjats för att driva en rad små anläggningar. En av dessa anläggningar är vadmalsstampen, som är daterad till 1887. Den återuppbyggdes efter en eldsvåda och var i traditionellt bruk fram till 1942.
Vadmalsstampens maskineri är inbyggt i en timrad stomme, som är täckt av ett enkelt trätak. Stampen drivs av ett vattenhjul, som i sin tur driver en axel med infällda träklappar. Träklapparna snurrar runt axeln och lyfter de sex stockarna tre om tre, som sedan faller ned och stampar tyget. Stockarnas ena ände är snedfasad och räfflad, så att tyget förflyttas något under stampningen och blir ordentligt bearbetat. Tygstycket måste kontinuerligt tas upp, blötläggas i varmt vatten och vikas om, så att ullens fibrer sväller och lättare filtar ihop sig.
Vadmalen som stampades i Vemhån, s.k. Hå-vadmal, var känd för sin fina kvalitet. Till stampen i Sömlingsbäcken sändes tyger för stampning från ett ganska stort område. Tygerna åtskiljdes genom märkning med respektive ägares bomärke.
Vadmalsstampen ligger idag på samfälld mark och förvaltas av Vemhåns byalag. Den restaurerades första gången 1977 och har därefter körts vid enstaka tillfällen för besökare. Senast restaurerades stampen 1997.

Ur byggnadsminnesförklaringen 1999

Vattenkraften i Sömlingsbäcken har genom åren utnyttjats för att driva en rad små anläggningar. En av dessa anläggningar är vadmalsstampen, som är daterad till 1887. Den återuppbyggdes efter en eldsvåda och var i traditionellt bruk fram till 1942.
Vadmalsstampens maskineri är inbyggt i en timrad stomme, som är täckt av ett enkelt trätak. Stampen drivs av ett vattenhjul, som i sin tur driver en axel med infällda träklappar. Träklapparna snurrar runt axeln och lyfter de sex stockarna tre om tre, som sedan faller ned och stampar tyget. Stockarnas ena ände är snedfasad och räfflad, så att tyget förflyttas något under stampningen och blir ordentligt bearbetat. Tygstycket måste kontinuerligt tas upp, blötläggas i varmt vatten och vikas om, så att ullens fibrer sväller och lättare filtar ihop sig.
Vadmalen som stampades i Vemhån, s.k. Hå-vadmal, var känd för sin fina kvalitet. Till stampen i Sömlingsbäcken sändes tyger för stampning från ett ganska stort område. Tygerna åtskiljdes genom märkning med respektive ägares bomärke.
Vadmalsstampen ligger idag på samfälld mark och förvaltas av Vemhåns byalag. Den restaurerades första gången 1977 och har därefter körts vid enstaka tillfällen för besökare. Senast restaurerades stampen 1997.

Ur byggnadsminnesförklaringen 1999