KLÄCKEBERGA KYRKA

Kortfattat har långhuset och koret, om man bortser frånfärgsättningen, förändrats mycket lite sedan ombyggnaden 1834. Bänkinredningen, läktaren, ochkorets takgesims har en utpräglat klassicistisk formgivning, typisk för denna tidsperiod. Genomupptagande av nya fönster mot norr och förstoring av befintliga fönster i övriga väderstreck har man,också i enlighet med de nya klassicistiska idealen, försökt skapa ett ljusare kyrkorum.Förändringarna var ändå inte så genomgripande, utan anpassade till de befintliga förutsättningarna.Genom att långhusets medeltida murar bevarades behöll kyrkorummet sina tidigare proportioner,som skiljer sig mycket från de större och bredare nyklassicistiska kyrkor som nyuppfördes vidsamma tid. Av ekonomiska eller andra skäl sparade man också delar av den befintliga inredningen.Predikstolen flyttades bara från norr till söder. Även altarringen tycks ha bevarats.Vid renoveringen av kyrkan 1938 bytte man ut långhusets bjälklag. På fotografiet på sidan 25, därlånghusets bjälklag rivits, ser det ut som om arbetet medfört stora ingrepp i kyrkorummet. Efterutbytet av bjälklag har man emellertid i huvudsak ställt tillbaka alla delar på ursprunglig plats.

Arbetena beskrivs i rapportens händelselista. Den enda betydande förändring av kyrkorummet somgjordes 1938 berörde färgsättningen. De äldsta färgskikten på predikstolen, långhustaket ochaltarringen skrapades fram och konserverades. Man återställde då predikstolens och taketsfärgsättning från 1760-talet. Troligen var även de framskrapade kulörerna på altarringen från samma tid. Arkitekten J. Fred. Olson anpassade sedan färgsättningen av interiörens övriga ytor efter 1700-talskulörerna, som huvudsakligen går i olika blå toner. Genom färgsättningen har arkitektensamordnat 1760-talets och 1830-talets olika bidrag till kyrkans byggnadshistoria till vad vi idaguppfattar som en helhet. Färgsättningen har inte förändrats sedan 1938. Endast bättringsmålning harutförts.Det bemålade taket och predikstolen hör till de delar i kyrkorummet som bör framhållas somsärskilt värdefulla. Av kyrkans inventarier är Herman Hans altartavla från 1616 den mest värdefulla.

Även de båda övriga (f.d.) altartavlorna, från början av 1600-talet respektive 1700, är intressantadelar av kyrkans historia, liksom Abraham Chronhjorts epitafium.En för Kläckeberga kyrka speciell kvalitet är också det rika ljus som fönstren från väster ger. (Sefotografi på sidan 18.) Stora västfönster förekommer, som här, oftast bara på tornlösa kyrkor. Deallra flesta kyrkorna saknar eller har endast mindre fönster i detta väderstreck.

Kläckeberga kyrka tillhör den grupp av nio medeltida kyrkor i Möre som till stora delar har
bevarats. Kyrkan har av olika forskare daterats till 1200-talet och är placerad på den gamla
kyrkogårdens norra del. Kyrkan består av långhus, kor i öster och sakristia i norr. Långhuset
är den äldsta delen. Den är huvudsakligen uppförd i sandsten. Kyrkan har tidigare varit putsad
men är i dagslägen utan puts. På södra sidan fanns tidigare ett vapenhus, troligen uppfört på
1400-talet, som revs i början av 1800-talet. Kyrkans halvrunda kor byggdes 1689-90. Det var
då inte lika högt som idag utan höjdes år 1834. Den lilla sakristian vid korets norra sida
uppfördes 1760. Taken är täckta med tjärstruken ekspån.

Kläckeberga kyrka har en komplicerad och intressant byggnadshistoria. Kyrkans äldsta del utgörs avdet nuvarande långhuset. Denna rektangulära, smala och höga stenbyggnad i tre våningar byggdesnågon gång under 1200-talet. De forskare som försökt datera byggnaden är inte överens om närunder århundradet den uppfördes. Harald Åkerlund menar att den tillkom under den förstatredjedelen, medan Marit Anglert istället vill datera den till senare delen eller slutet av 1200-talet.Det förekommer också olika teorier om byggnadens ursprungliga användning. Med hänvisning tillbland annat anteckningar förda av en gammal kyrkovaktmästare i Dörby, där lämningar efter en ännuäldre kyrka norr om den nuvarande nämns, driver Åkerlund tesen att Kläckeberga kyrkaursprungligen varit en helt profan byggnad. Hans resonemang godtas av Mats Anglert. Byggnadenantas ursprungligen ha varit ett befäst hus, ett palats, som ingått i en storgårdsmiljö. Omvandlingentill kyrka skall ha skett först under 1400-talet, då samtidigt den äldre kyrkan tagits ur bruk.Lämningar som bekräftar att det funnits bebyggelse i anslutning till kyrkan hittades 1940. Endastomkring 13 meter norr om kyrkan finns rester efter fyra hus, bland annat en källarstuga och en litenstenbyggnad med kraftiga murar. Senare har även lämningar som kan vara rester efter byggnaderhittats söder om kyrkan. Däremot har man inte återfunnit den äldre kyrka som definitivt skulle kunnabelägga Åkerlunds teori.

Som tidigare nämnts finns det också förhållanden som kan tyda på attbyggnaden redan från början haft en kyrklig användning, bland annat den ursprungliga planlösningenmed ett mindre rum i öster och ett större i väster. Den ännu bevarade ursprungliga sydportalensplacering nära den västra gaveln stämmer också överens med traditionen för medeltida kyrkor.Åkerlund har i sitt resonemang inte berört fragmenten efter den dopfunt från omkring 1250 somhittades i källaren 1938, varken vad gäller byggnadens datering eller användning.Oavsett om bottenvåningen användes som kyrkorum från 1200-talet eller 1400-talet är det tydligtatt byggnaden parallellt även haft andra funktioner. Som tidigare beskrivits har kyrkan både källareoch vindsvåning. Källaren har ett sekundärt uppmurat parti mot öster, troligen rester av en eldstad.En grav från 1600-talet har delvis skadat ena sidan av mellanväggen mellan det östra och västrarummet. I övrigt är källarens ursprungliga murverk från 1200-talet helt intakt, med pelare, trappa ochgluggar. Genom källarens bevarade planlösning har det varit möjligt att rekonstruera kyrkorummets
ursprungliga indelning.Hur vindsvåningen sett ut från början är svårare att fastställa. Här finns många svårtolkadelämningar av nischer, mellanväggar och valv. Harald Åkerlund menar att vinden ursprungligenbestått av en stor sal, som under 1300-talet delats in i flera mindre rum. Såväl valvresterna somnischerna anser han härrör från denna ombyggnad. Vid vilken tid mellanväggarna tagits bort igen ärinte känt. Att vinden haft en viktig funktion styrks av att den haft åtminstone två trappor ner tillbottenvåningen. Övre delen av trapporna inne i södra och norra muren är fortfarande bevarade.Åkerlund tror att det även kan ha funnits en trappa inne i en av pelarna i byggnadens mitt.De medeltida kyrkorna längs Kalmarkusten, både på fastlandssidan och på Öland, anses ha envariationsrikedom som är enastående för landet. Många av kyrkorna i området avviker frånsockenkyrkans normalplan. Kläckeberga kyrka har som byggnadstyp fått olika benämningar av olika forskare rektangulär flervåningskyrka, palatskyrka och Kalmarkustkyrka. Samtliga forskare
är överens om att byggnadstypen är mycket säregen.

Mats Anglert, som använder beteckningenpalatskyrkor, menar att de kan vara den mest utmärkande typen bland Möres märkliga kyrkor. Dekyrkor på fastlandet och på Öland som idag har störst likheter med Kläckeberga kyrka är Halltorpskyrka, Böda kyrka och Källa kyrka. Av dessa menar Åkerlund att Källa och Kläckeberga är de bästbevarade. Redogörelsen visar sammanfattningsvis att Kläckeberga kyrka är ett välbevarat exempelpå en säregen kyrkotyp i ett område där medeltidskyrkorna som helhet är mycket intressanta.Kläckeberga kyrkas medeltida delar har ett så högt byggnadshistoriskt värde att det är av nationelltintresse att dessa bevaras.

Om man ser till kyrkans senare uppförda byggnadsdelar kor och sakristia är kordelen mest
intressant. Framför allt har den ett stort person- och lokalhistoriskt värde. Koret uppfördes 1689-90.Det bekostades av Kalmar stifts förste biskop Henning Schütte, som under koret samtidigt lät byggaett gravvalv åt sig och sin familj. Schütte bodde på Kläckeberga gård från 1679 till sin död 1707.Han utnämndes 1660 till superintendent i Kalmar. När Kalmar 1678 upphöjdes till självständigt stiftblev Schütte biskop. I Kalmar var han inblandad i uppförandet av Domkyrkan, som påbörjades 1660 och fullbordades 1703. När den provisoriskt avslutade Domkyrkan invigdes 1682 var det Schüttesom höll i förrättningen. Kläckeberga kyrka var helt omgiven av Schüttes ägor och kan enligtÅkerlund betraktas som hans gårdskyrka. I den inskription som finns på Schyttes gravhäll i korgolvet uppges att han var Kalmars biskop i 47 år. Schütte har här räknat hela sin period i Kalmar, från 1660
till 1707. I gravvalvet ligger, vid sidan om Schütte, även medlemmar ur bland annat familjerna Cronhjort och Rothlieb, samtliga med anknytning till Kläckeberga gård.
Korets väggar förhöjdes 1834. Gravvalvet påverkades inte av ombyggnaden. Det är oklart i vilken omfattning 1938 års utbyte av bjälklag i kyrkorummet även omfattade koret.

Sakristian antas vara byggd 1760 av stenar som blev över när man rev de medeltida valven ochpelarna inne i långhuset. Liksom de flesta andra sakristior är den byggd vid korets norrsida. Entrénmot väster tillkom 1938. Källaren grävdes ur och inreddes som pannrum samma år. Med storsannolikhet bytte man även ut mellanbjälklaget. I övrigt har byggnadsdelen bevarat sin ursprungliga utformning.

Kyrkan har genom långhusets höga och smala form tillsammans med takets branta lutning haftsamma huvudkaraktär sedan mycket lång tid tillbaka. Kyrkan känns lätt igen på Rhezelius teckningfrån 1634. De senare tillförda delarna är väl anpassade till den ursprungliga byggnaden, till såvälform som byggnadsmaterial. Kyrkans medeltida ursprung framträder tydligt trots de förändringarsom skett. Den senaste ombyggnad som haft någon betydande påverkan på exteriören genomfördes1834. Då fick koret sin nuvarande höjd, ett vapenhus från senmedeltiden revs och fönstren fick sinnuvarande storlek. Man rev också två mindre tillbyggnader av trä, dels en material- och likbod vidvapenhusets västra sida, dels en överbyggnad framför korets entré mot söder. Hur kyrkan såg utdirekt efter ombyggnaden visas på en teckning från 1835. Senare förändringar har i första handberört kyrkans entréer. Långhusets och korets portaler mot söder fick nya klassicistiska omfattningar1882 respektive 1887. Trapporna framför de båda ingångarna förnyades 1964. Som nämnts ovanförsågs sakristian med ytterdörr och trappa 1938. Vid 1938 års arbeten förändrades ytterväggarnas ytbehandling. Den äldre putsen knackades bort och ersattes av tunt utstruket grått bruk. I sin beskrivning av åtgärden menar arkitekten J. Fred. Olson att en synnerligen livlig rörelse i fasaderna framträdde. Genom förändringen betonas kyrkans medeltida ursprung. Trots att kyrkans tre olika byggnadsvolymer uppförts vid helt olika tider uppfattas delarna
tillsammans som en helhet. Samtliga byggnadsdelar har en tydlig vertikal betoning. De är byggda i samma material och har enhetligt utförda ytskikt och ytbehandlingar.