LJUDERS KYRKA

(tid för inventering anges inte i inventeringen. Troligt är 2006-2007)

Byggnadskroppen utgörs av ett rektangulärt långskepp med halvrund sakristia i öster. Tornet i väster innehåller huvudportalen som kompletteras med en mittplacerad portal på södra långhusväggen. På sydsidan finns även en trappförsedd ingång till sakristian med en dörr av liggande panel, målad i svart. Huvudportalen framhävs av en kraftigt rusticerad omfattning med klassiskt entablement där utskjutande parti är koppartäckt. Ovanför har årtalet 1844 markerats med förgyllda siffror på en stenplatta. Sidoentrén är betydligt enklare med en omfattning i slät puts och ett mindre artikulerat entablement. Dubbelportarna är inklädda med koppar och uppdelade i spegelfält. Stenstommen är in- och utvändigt putsad, förutom sockeln, där fasadens spritputs är avfärgad i en gulbrun kulör. Vita slätputsade omfattningar förekommer kring fönster och portaler. Taktäckningen utgörs av skivlagd kopparplåt där även ståndsrännor och stuprör är av koppar. Vid långhusets östra gavelspets sitter skorstenen som fortfarande brukas då värmesystemet bygger på oljeeldning.

Då kyrkan ligger i en sluttning ned mot sjön skapas ett våningsplan under sakristian där stengrunden lämnats oputsad. En enkel trädörr leder in till det under sakristians placerade pannrummet. Tornet kröns av en lanternin i trä som är målad rosa med vita omfattningar och ramverk. Överst är ett förgyllt kors med kula placerad. Lanterninen har hörn formade som pilastrar och i de rosa fälten skapar vitmålade växtslingor en annorlunda dekorativ verkan. Urverk finns i samtliga väderstreck. Ljudluckorna av liggande bräder är svarttjärade och de flankeras av symmetriskt placerade ankarjärn.

Långhusets nio stora rundbågiga fönster är utformade med korspost och tätspröjsade rutor. Ovanför sidoentrén sitter även ett rundbågat fönster som skapar symmetri i fasaden. Sakristians och vapenhusets fönster saknar korspost och består av två rektangulära bågar med åtta rutor per båge. Dessa fönster är placerade i en segmentsbågad öppning i murverket. På långhusets västgavel sitter på ömse sidor om tornet ett fönster som ger ljus in till läktaren. Samma typ av fönster sitter även på tornets norr och sydsida vilka ger ljus till tornkammaren. Dessa är av tvåluftstyp med fyra rutor i varje båge. Den kvadratiska formen är inpassad i en segmentsbågad öppning i murverket. Mitt på tornets västsida är ett runt fönster med sex rutor placerat och på långhusets östgavel, ovanför sakristian, är ett lunettfönster infogat i en djup nisch. Kyrkans alla fönster är målade i en ljusgrön kulör och dess solbänkar är kopparinklädda.

Den nyklassicistiska kyrkan utgör den naturliga knutpunkten i det välbevarade sockencentrumet. Kyrkan ligger på en höjd med Ljuderssjön som blickfång i öster. I nära anslutning ligger sockenmagasin, prästgård, sockenstuga, hembygdsgård samt kyrkstallar varav det ena är byggnadsminne. Platsen är därför av stort kulturhistoriskt värde som tydligt belyser det äldre byggnadsbeståndet kring ett sockencentrum.

Den medeltida kyrkan av trä som revs 1849 låg strax nordväst om den nuvarande, och var 17 meter lång och 8 meter bred. Den nya kyrkan i sten uppfördes efter ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson under åren 1842-44, byggmästare var Peter Olsson från Uråsa. På platsen som valdes låg en äldre prästgård. Ytterst få revideringar av ritningsunderlaget utfördes där ingången till sakristian tillkom samt viss omgestaltning av lanterninen och tornfönstren. Exteriören är närmast oförvanskad medan interiören genomgått två större omgestaltningar, 1930 och 1975, där bl.a. läktarunderbyggnader tillkom, bänkar byggdes om, färgsättningen ändrades och koret utvidgades. Karaktären är dock bibehållen där de vackra väggmålningarna i grisaille sätter en speciell prägel på kyrkorummet.

Exteriöra förändringar
Ljuders kyrka har en närmast oförvanskad exteriör som därmed tydligt belyser en typisk landsbygdskyrka från 1840-talet. Taktäckningen har varierat där ursprungligt takmaterial är osäkert. I en äldre, odaterad handling, konstateras att långhusets takfall samt sakristia var klätt med asfaltspapp medan man 1956 hänvisar till det plåtklädda södra takfallet. Klart är att långhuset försågs med kopparplåt 1970 medan takplåten bibehölls på sakristia, torn och lanternin fram till 1989 då även dessa takytor erhöll koppartäckning. Granitsockeln frilades 1956 vilket innebar att den i sluttningen liggande sakristian fick en fasadyta där nästan hälften lämnades oputsad.

Interiöra förändringar
Förändringsskeendena i kyrkans historia är främst koncentrerade till de två restaureringar som utfördes 1930 och 1974/75. Den förstnämnda leddes av arkitekt Paul Boberg medan arkitekt Ingeborg Waern-Bugge ansvarade för den andra.

Vid Bobergs restaurering utfördes omfattande arbeten som dock till stora delar koncentrerades till förstärkning av konstruktionen, nytt värmesystem samt rena underhållsarbeten. Utvidgningen av läktaren vilket bl.a. krävde två nya pelare och ombyggnaden av långhusets bänkar utgjorde de mer genomgripande åtgärderna i kyrkorummet. Vindfång skapades vid syd och västentrén och nya innerbågar tillkom. Arbetena bör ses som goda exempel på ett varsamt hanterade av rådande värden där förändringarna smälter in i rumskaraktären. Inför restaureringen anförde Boberg möjligheten att insätta ett målat lunettfönster ovanför altaruppsatsen. Detta fönster fanns på de ursprungliga ritningarna men kom aldrig till utförande i sin tänkta form. Förslaget gillades av församlingen och nästan 90 år efter Bloms intension insattes det vackra fönstret som sprider ett behagligt morgonljus i koret. Vapenhusets golv försågs med kalkstensplattor samtidigt som trappan upp till tornet byttes mot en mer tillgänglighetsanpassad variant. Tveksamhet råder i vilken omfattning färgsättningen ändrades, uppenbarligen målades interiöra puts- och träytor samtidigt som utbredda marmoreringsarbeten utfördes. Troligt är att nya nyanser och kulörer anammades men att omfattningen är svår att överblicka.

Omdaningen av kyrkorummet under 1974/75 års restaurering är mer påtaglig. Läktarunderbyggnader tillkom och i samband med denna åtgärd försvann ett stort antal bänkar, 1973 uppgavs att kyrkan hade 630 sittplatser. En läktartrappa uppsattes även vid den norra läktarunderbyggnaden. Koret utvidgas, två korbänkar borttas och ett nytt golv läggs som sedermera lackas. Troligtvis upptas samtidigt de två flyttbara sektionerna på altarringen bägge sidor. Utöver konservatorsarbeten och komplicerade konstruktionsåtgärder på golvbjälklag samt ventilationsinstallationer lades betydande tid och kraft på färgsättningen. Dagens interiör med stort inslag av grått, blått och guld är till stor del tillkommen under denna restaurering. Dock anpassades färgen på kor- och läktarbänkar där enbart gråskalor brukades för att bättra smälta in samtidigt som de putsade väggytorna bibehöll sin äldre kulör.