Interiör
Genom kyrkans huvudentré i söder nås vapenhuset vars golv är belagt med ett obehandlat furugolv. Den vitkalkade väggputsen följer murverkets ojämnheter och i östra muren finns en oregelbundet stickbågig nisch som pryds av fragmentariska kalkmålningar i röda kulörer. Ytterligare en stickbågig nisch, dock utan kalkmålningar, återfinns i norra muren öster om ingången till kyrkorummet. Sydvästra hörnet är inbyggt med väggar av stående gråmålad panel bakom vilka döljer sig lucka till vinden, teknikrum samt ett mindre pentry. Taket utgörs av vindsbjälklagets omålade golvbrädor på synligt bjälklag. Ytterportens insida är utformad likt utsidan och en identisk pardörr leder in mot kyrkorummet i norr. Dörrbladen är mot vapenhuset målade i brutet vitt medan de mot kyrkorummet ansluter till den fasta inredningen i gult, rött och blått. Vapenhuset är inrett med fast träbänk utmed västra och södra muren och lösa bord för informationsmaterial. På väggarna finns series pastorum och klädhängare. I nordvästra hörnet står en äldre bräddörr med kraftiga bandgångjärn och draghandtag i smide samt en invändigt monterad kyrkstock. Dörrbladets insida har även en mängd inristade bomärken.
Långhuset har obehandlat brädgolv, till större del äldre men delvis kompletterat med nytt material, exempelvis i tvärgången mot vapenhuset där golvet lagts i lutning för att ta upp nivåskillnaderna mellan vapenhus och långhus. De vitkalkade väggarna avslutas av ett kraftigt profilerat listverk i övergången till det segmentbågigt utformade tunnvalvet i gipsat trä. Fönstren har vitmålade innerbågar som följer ytterbågarnas indelning och spröjsning. Väster om sydportalen upptas långhuset i sin helhet av orgelläktaren i klassicistiskt formspråk som vilar på tio pelare och pilastrar med enkelt profilerade kapitäl. Barriären i ramverkskonstruktion har ett svagt framskjutande mittparti som bärs upp av fyra parställda blåmålade doriska kolonner. Färgsättningen går i övrigt i sandgula, rödbruna och blågröna nyanser. Läktaren nås via en trappa i slutet av mittgången som leder upp till ett vilplan varifrån den delar sig i två trapplopp längs västväggen. Långhuset upptas i övrigt till större delen av de slutna bänkkvarteren. Söder om den rundbågiga triumfbågen som avgränsar långhuset från koret återfinns predikstolen med baldakin och i motsatt hörn i norr ett golvur.
Koret har samma golvnivå som långhuset och golv och väggar är utförda liksom i långhuset. Taket utgörs av ett plant brädtak rikt dekorationsmåleri i olja utfört av Johannes Lundberg 1730. I ett runt mittparti omgivet av fält med slingrande växtornamentik och basunblåsande änglar framställs ett Kristi himmelsfärds-motiv där Kristusgestalten bär på en segerfana som trots årtalet är misstänkt lik Dannebrogen. Rummet upptas av altaranordningen med altarring och korbänkar i hörnen. I murverket norr om altaruppsatsen finns en fyrkantig nisch. Koringångens inre dörrblad i söder utgörs av en gråmålad ramverksdörr med tre fyllningar. Vindfånget som bildas i murverket mellan yttre och inre dörrbladen avtäcks med en äldre stenhäll med inhugget S:t Georgskors, möjligen en äldre altarskiva eller gravsten.
Sakristian nås via en rundbågig murverksöppning med ett rakt avslutat dörrblad som mot koret är klätt med panel i rombiskt mönster och mot sakristian utgörs av stående ekbrädor med naror. Dörrbladet har bandgångjärn, dragring och äldre fällbomslås. Prästingångens inre dörrblad är en fyllnadsdörr av samma typ som i koringången. Sakristians golv är belagt med äldre obehandlat brädgolv, väggarna vitputsade och taket pappspännt med vitmålade synliga bjälkar. Norra väggen har en murad och putsad bänk med en rektangulär nisch. Rummet är möblerat med ett bemålat skåp från 1700-talet, sentida skåp för textilförvaring samt ett större bord och lösa stolar. Mot södra väggen står ett mindre altare och intill detta en äldre fattigstock.
Genom en lucka i sakristians sydöstra hörn nås vindarna över sakristia och kor, medan vapenhusets och långhusets vindar nås via luckan i vapenhuset. På vindarna kan de olika murverkens uppbyggnad beskådas oputsade liksom övre delen av den ursprungliga sydportalen. På sakristians vind syns korets tidigare yttermur med bevarad puts och bemålad fris i rött triangulärt mönster. Takstolskonstruktionerna i ek har som tidigare nämnts dendrokronologiskt daterats till 1400- och 1500-tal och utgörs över långhus och kor av högresta saxsparrar som i långhusets kompletterats med förstärkning av furubrädor, sannolikt i samband med tillkomsten av tunnvalvet. Ryggåsen i koret har dekorationer vilket tyder på att takstolen varit öppen mot kyrkorummet. Takstolarna över vapenhus och kor har större inslag av bilad furu och visar dessutom spår på ombyggnader i form av äldre uttag. Bjälklagen och valvet är isolerade med lösull eller isolermattor.
Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett vitputsat blockaltare murat i stortegel med altarskiva av trä. Altaret är placerat cirka en meter från östväggen och uppges av denna anledning i flera källor inte vara ursprungligt, med hänvisning till att det i beskrivningen från 1665 uppges vara 0pmurat ved kirchegaulen. Man kan möjligen ifrågasätta tolkningen att detta otvivelaktigt avser intill östgaveln, som exempelvis anges i underhållsplanen, och inte vid kyrkogaveln med innebörden i närheten av.
Altaruppsatsen i skuren och snidad furu tillverkades 1763. En inskription på predellan anger J.J. (eller I.I.) Limnell, en självlärd målare vid skeppsvarvet i Karlskrona, som sculptor och pictor. Uppsatsen har enkel provinsiell karaktär i vad som ibland benämns som bondrokoko. Två marmorerade pilastrar med kompositakapitäl bär upp ett enkelt profilerat gråmålat entablement på vilken en skulpterad Kristusfigur sitter på ett moln med strålglans hållandes världsklotet. De svängda sidostyckena i blågrönt och grått har imitationsmålad fjällpanel och skurna voluter med akantusblad. Krönpartiet är vingformat med bemålning i samma kulörer. Altartavlan utgörs av en oljemålning framställande Korsfästelsen som i underhållsplanen uppges vara senare tillkommen. Detta bör emellertid vara en missuppfattning av en formulering i Sveriges kyrkor, där det framgår att det är furuomramningens målning som är icke ursprunglig, inte oljemålningen.
Den cirkelformade altarringen tillkom 1852 och har ett genombrutet räckverk av svarvade balusterdockor och profilerad överliggare. Färgsättningen går i gult men ska ursprungligen ha utgjorts av grå marmorering. Knäfall och överliggare är stoppade och klädda med mörkgult tyg. Innanför altarringen ligger en polykrom vävd matta i ljusa kulörer. Altarringen har liksom de två altarpallarna stora likheter med anordningen i Hjortsberga kyrka från 1848.
Predikstolen med baldakin i polykromt bemålad ek uppges i beskrivningen av kyrkan från 1665 vara ny. Upphovsmannen är okänd men enligt en äldre sägen ska två dödsdömda bildhuggare ha tillverkat varsin predikstol till en okänd kyrka i Uppland respektive till Edestad och efter detta blivit benådade. Korgen pryds av rundbågiga fyllningar med skurna reliefer föreställande Bebådelsen, Födelsen, Korsfästelsen, Begravningen, Uppståndelsen och Himmelsfärden. Hörnen markeras av hermer gestaltade som Johannes Döparen, profeten Jona och de fyra apostlarna. Det svängda understycket har ett utanpåliggande ribbverk som avslutas bevingade änglaansikten. En korsfäst Kristusgestalt bär med en hand upp predikstolen. På baldakinen sitter Kristus som världsdomare på en båge, under vilken människorna indelas i goda och onda. Undersidan indelas av listverk och har en centralt hängande duva. Färgsättningen går främst i rött, grönt, blått, svart och förgyllning. Bildhuggararbetena håller högsta klass, inte minst gällande baldakinens framställning av Yttersta domen. Detta motiv liksom greppet att låta en Kristusfigur bära korgen beskrivs i Sveriges kyrkor som ur ikonografisk synpunkt unika inslag i Sveriges predikstolsbestånd.
Dopfunten i laserat trä inköptes 1914 och har högt skaft med fyrkantig uppåt avsmalnade planform utan markerad fot. Den halvsfäriska cuppan bär dekorationen I H S. En tidigare dopfunt i malm göts 1813 om till kyrkans nuvarande lillklocka. Förutsatt att det i källorna angivna årtalet 1914 inte i ska vara 1814 är det inte känt vad kyrkan haft för dopfunt under dessa hundra år. Delar av en romansk dopfunt uppges i Sveriges kyrkor finnas i Stehags kyrka i Skåne. Då (1930) var den placerad i sakristian medan den vid inventeringen för projektet med karaktäriseringar av kyrkoanläggningar i Lunds stift 2017 låg på en av vapenhusets murade bänkar. Fragmentet utgörs av understycket av en cuppa prydd med godronnering.
Den slutna bänkinredningen uppges precis som predikstolen vara ny 1665. Den äldre bemålningen i gult, rött, grönt och svart och med bänkrättsinnehavarnas namn i frakturskrift samt numrering på dörrarna frilades och konserverades i början av 1930-talet. På flera av dörrarna förekommer årtalet 1690. Dörrarna hänger i sirliga smidesgångjärn, ryggstöden är uppbyggda som ramverkskonstruktioner med fyllningar och bänkarna har psalmbokshyllor och sentida klädkrokar. På sittbänkarna ligger stoppade sittdynor klädda med grönt tyg. I korets södra del återfinns bänkar med samma grundutförande men med fyllningar med målade kvinnliga dygder omfattade av rundbågar i skuren relief. I korets nordvästra hörn står en äldre bänk bemålad i grönt och gult med svart blomsterornamentik, vilken fram till ska ha varit försedd med ett skrank.
Orgeln med 12 stämmor är tillverkad 1950 eller 1951 av Troels Krohn vid Frederiksborgs Orgelbyggeri i Hillrød, Danmark. En äldre orgel tillkommen på 1700-talet ska ha varit placerad i långhusets nordöstra hörn. Orgelläktaren tillkom enligt motstridiga uppgifter samtidigt som denna orgel eller 1872 då orgeln fick sin nuvarande fasad och placering i väster. Läktarens utformning tyder otvivelaktigt på det senare alternativet. Den nyklassicistiska fasaden är dessutom samkomponerad i läktarbarriären. Det högre mittpartiet utgörs av ett gavelmotiv med kannelerade pilastrar som kröns av urnor och en lyra flankeras av lägre sidopartier som avslutas med turellformade pipfält, även dessa krönta av lyror.
Kyrkans två kyrkklockor i malm hänger i klockstapeln på andra sidan landsvägen. Storklockan ursprungliga ålder är okänd men den omgöts 1688 av Bengt Mårtensson. Lillklockan som göts av Lars Öhman i Karlskrona 1813 av gods från kyrkans tidigare dopfunt pryds bland annat av reliefer föreställande Justitia och Kristus med världsklotet samt inskription ur Markusevangeliet.
Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas flertalet medeltida träskulpturer av vilka flera, bland annat tillhörande ett medeltida altarskåp, är deponerade hos Blekinge museum. Ett krucifix från 1400-talet hänger i triumfbågen och vid dörren mellan kor och sakristia finns en madonnaskulptur från samma århundrade. I sakristian står en fattigstock som enligt Sveriges kyrkor är medeltida. Här finns även en kollektskopa från 1667 med avbildning av kyrkan och klockstapeln.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
