GUSTAV ADOLFS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - GUSTAV ADOLF

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1060, år 1900: 2491, år 1995: 797

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen uppstod som Deglundens församling 1789. Två år senare fick den namnet Gustav Adolf.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i östra Värmlands skogsbygd på en höjd ovanför sjön Deglunden nordost om Hagfors. Disponenten Emanuel Geijer (senare adlad af Geijerstam) hade 1765 fått Kungl. Maj:ts medgivande att bygga en kyrka för Gustafsfors bruk. Kyrkbygget skulle emellertid dröja till 1781. Klockstapeln, belägen i skogsbrynet strax öster om koret, byggdes samtidigt som kyrkan. Uddeholmsbolaget stod som ägare till kyrkan fram till 1928, då den överlämnades till Gustav Adolfs församling.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den timrade kyrkan har en i princip korsformad plan med tresidigt avslutat korparti och sakristia inrymt bakom altaret. Kyrkans planform är i huvudsak ursprunglig. De två korsarmarna, vilka är betydligt lägre än långhuset, utgjorde ursprungligen vapenhus respektive förvaringsutrymme. År 1841 anslöts de till själva kyrkorummet.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör med sina branta, valmade sadeltak har i huvudsak behållit sin ursprungliga karaktär, även om vissa förändringar företagits. De timrade väggarna är sedan 1841 brädfodrade och rödmålade, medan taken är spåntäckta. Ingångar i västra och södra korsarmsgavlarna. Kyrkorummet täcks av ett brädvalv. Vid restaureringen 1928 omgestaltades korpartiet, då predikstolen från 1781, som tidigare utgjort en del av altaruppsatsen, flyttades till norra sidan. Av den ursprungliga anordningen återstår nu endast själva inbyggnaden av sakristian samt läktarbarriären som avslutar denna upptill. Även den samtida altartavlan från 1871 finns fortfarande på plats. Bänkinredningen är, såvitt känt, den ursprungliga, men senare bemålad. Den nuvarande orgeln med tillhörande fasad tillkom 1862.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

Samtidigt med invigningen av kyrkan 1787 togs kyrkogården i bruk. Dess äldsta delar sträcker sig syd och sydväst om kyrkan. Efter en utvidgning under tidigt 1800-tal har begravningsplatsen utökats vid tre tillfällen: 1922 nordväst om kyrkan, 1936 åt söder och 1955 som inbegrep ett område norr om kyrkobyggnaden. Inom denna utvidgning har iordningställts ett område för urngravar. En allmänning nordväst om kyrkan nyttjas numera till enkelgravar. Vid 1800-talets slut blev en gärdsgård som omgav kyrkogården ersatt av stenmur.
Kyrkogården har en oregelbunden avlång form och utbreder sig norr, söder och väster om kyrkan. Större delen av området antar en svag lutning med mjukt böljande terrasser i västlig riktning framförallt på 1955 års utvidgning där de förbinds genom ett par trappsteg i huggen sten. Stödmur lagd av stora huggna stenblock i öster där äldre barrskog gränsar intill platsen. Omgivningen i väster och norr består av väg och gles bebyggelse och i söder av väg och skogsmark.
Växtligheten inne på kyrkogårdsplanen är sparsam. Björkarna växer intill stödmurens alla yttersidor och på ömse sidor av gången som leder fram till kyrkans huvudingång. En rad björkar finns längs gången på den gamla delen och inom densamma växer ett par tujor. På 1955 års utvidgning står några syrenbuskar och de få kvartershäckarna är av oxbär. Kyrkogården är i övrigt belagd med öppna gräsytor. De till antalet få gångvägarna är alla asfalterade. Plattgångar förekommer på gräsytorna mellan gravkvarteren.
Sju stycken stenramsomgärdade grusgravar, en med stenstolpar och kätting, ligger nordväst om kyrkan med ett flertal igensådda gravar med nedsänkta stenramar vittnar om ett större antal från början. På den gamla delen söder om kyrkan ligger kyrkogårdens enda två järnstaketsinhägnade gravplatser, numera gräsbelagda. Ett tiotal smidesjärnkors utgör de äldsta gravvårdarna och stod ursprungligen på allmänningen med avlägsnades i samband med an renovering. Ett järnkors står dock kvar på ursprunglig plats och är från 1807. Övriga kors står uppställda sydost om kyrkan nära barrskogen och det äldsta av dem härrör från 1797. Allmänningen har idag föga kvar av det ursprungliga utseendet.
År 1931 invigdes ett rödmålat bårhus med stående locklistpanel och spånbeklätt tak beläget vid kyrkogårdens norra gräns. En minneslund invigdes på kyrkogårdens sydöstra del år 2000.

Samtidigt med invigningen av kyrkan 1787 togs kyrkogården i bruk. Dess äldsta delar sträcker sig syd och sydväst om kyrkan. Efter en utvidgning under tidigt 1800-tal har begravningsplatsen utökats vid tre tillfällen: 1922 nordväst om kyrkan, 1936 åt söder och 1955 som inbegrep ett område norr om kyrkobyggnaden. Inom denna utvidgning har iordningställts ett område för urngravar. En allmänning nordväst om kyrkan nyttjas numera till enkelgravar. Vid 1800-talets slut blev en gärdsgård som omgav kyrkogården ersatt av stenmur.
Kyrkogården har en oregelbunden avlång form och utbreder sig norr, söder och väster om kyrkan. Större delen av området antar en svag lutning med mjukt böljande terrasser i västlig riktning framförallt på 1955 års utvidgning där de förbinds genom ett par trappsteg i huggen sten. Stödmur lagd av stora huggna stenblock i öster där äldre barrskog gränsar intill platsen. Omgivningen i väster och norr består av väg och gles bebyggelse och i söder av väg och skogsmark.
Växtligheten inne på kyrkogårdsplanen är sparsam. Björkarna växer intill stödmurens alla yttersidor och på ömse sidor av gången som leder fram till kyrkans huvudingång. En rad björkar finns längs gången på den gamla delen och inom densamma växer ett par tujor. På 1955 års utvidgning står några syrenbuskar och de få kvartershäckarna är av oxbär. Kyrkogården är i övrigt belagd med öppna gräsytor. De till antalet få gångvägarna är alla asfalterade. Plattgångar förekommer på gräsytorna mellan gravkvarteren.
Sju stycken stenramsomgärdade grusgravar, en med stenstolpar och kätting, ligger nordväst om kyrkan med ett flertal igensådda gravar med nedsänkta stenramar vittnar om ett större antal från början. På den gamla delen söder om kyrkan ligger kyrkogårdens enda två järnstaketsinhägnade gravplatser, numera gräsbelagda. Ett tiotal smidesjärnkors utgör de äldsta gravvårdarna och stod ursprungligen på allmänningen med avlägsnades i samband med an renovering. Ett järnkors står dock kvar på ursprunglig plats och är från 1807. Övriga kors står uppställda sydost om kyrkan nära barrskogen och det äldsta av dem härrör från 1797. Allmänningen har idag föga kvar av det ursprungliga utseendet.
År 1931 invigdes ett rödmålat bårhus med stående locklistpanel och spånbeklätt tak beläget vid kyrkogårdens norra gräns. En minneslund invigdes på kyrkogårdens sydöstra del år 2000.

Samtidigt med invigningen av kyrkan 1787 togs kyrkogården i bruk. Dess äldsta delar sträcker sig syd och sydväst om kyrkan. Efter en utvidgning under tidigt 1800-tal har begravningsplatsen utökats vid tre tillfällen: 1922 nordväst om kyrkan, 1936 åt söder och 1955 som inbegrep ett område norr om kyrkobyggnaden. Inom denna utvidgning har iordningställts ett område för urngravar. En allmänning nordväst om kyrkan nyttjas numera till enkelgravar. Vid 1800-talets slut blev en gärdsgård som omgav kyrkogården ersatt av stenmur.
Kyrkogården har en oregelbunden avlång form och utbreder sig norr, söder och väster om kyrkan. Större delen av området antar en svag lutning med mjukt böljande terrasser i västlig riktning framförallt på 1955 års utvidgning där de förbinds genom ett par trappsteg i huggen sten. Stödmur lagd av stora huggna stenblock i öster där äldre barrskog gränsar intill platsen. Omgivningen i väster och norr består av väg och gles bebyggelse och i söder av väg och skogsmark.
Växtligheten inne på kyrkogårdsplanen är sparsam. Björkarna växer intill stödmurens alla yttersidor och på ömse sidor av gången som leder fram till kyrkans huvudingång. En rad björkar finns längs gången på den gamla delen och inom densamma växer ett par tujor. På 1955 års utvidgning står några syrenbuskar och de få kvartershäckarna är av oxbär. Kyrkogården är i övrigt belagd med öppna gräsytor. De till antalet få gångvägarna är alla asfalterade. Plattgångar förekommer på gräsytorna mellan gravkvarteren.
Sju stycken stenramsomgärdade grusgravar, en med stenstolpar och kätting, ligger nordväst om kyrkan med ett flertal igensådda gravar med nedsänkta stenramar vittnar om ett större antal från början. På den gamla delen söder om kyrkan ligger kyrkogårdens enda två järnstaketsinhägnade gravplatser, numera gräsbelagda. Ett tiotal smidesjärnkors utgör de äldsta gravvårdarna och stod ursprungligen på allmänningen med avlägsnades i samband med an renovering. Ett järnkors står dock kvar på ursprunglig plats och är från 1807. Övriga kors står uppställda sydost om kyrkan nära barrskogen och det äldsta av dem härrör från 1797. Allmänningen har idag föga kvar av det ursprungliga utseendet.
År 1931 invigdes ett rödmålat bårhus med stående locklistpanel och spånbeklätt tak beläget vid kyrkogårdens norra gräns. En minneslund invigdes på kyrkogårdens sydöstra del år 2000.

Samtidigt med invigningen av kyrkan 1787 togs kyrkogården i bruk. Dess äldsta delar sträcker sig syd och sydväst om kyrkan. Efter en utvidgning under tidigt 1800-tal har begravningsplatsen utökats vid tre tillfällen: 1922 nordväst om kyrkan, 1936 åt söder och 1955 som inbegrep ett område norr om kyrkobyggnaden. Inom denna utvidgning har iordningställts ett område för urngravar. En allmänning nordväst om kyrkan nyttjas numera till enkelgravar. Vid 1800-talets slut blev en gärdsgård som omgav kyrkogården ersatt av stenmur.
Kyrkogården har en oregelbunden avlång form och utbreder sig norr, söder och väster om kyrkan. Större delen av området antar en svag lutning med mjukt böljande terrasser i västlig riktning framförallt på 1955 års utvidgning där de förbinds genom ett par trappsteg i huggen sten. Stödmur lagd av stora huggna stenblock i öster där äldre barrskog gränsar intill platsen. Omgivningen i väster och norr består av väg och gles bebyggelse och i söder av väg och skogsmark.
Växtligheten inne på kyrkogårdsplanen är sparsam. Björkarna växer intill stödmurens alla yttersidor och på ömse sidor av gången som leder fram till kyrkans huvudingång. En rad björkar finns längs gången på den gamla delen och inom densamma växer ett par tujor. På 1955 års utvidgning står några syrenbuskar och de få kvartershäckarna är av oxbär. Kyrkogården är i övrigt belagd med öppna gräsytor. De till antalet få gångvägarna är alla asfalterade. Plattgångar förekommer på gräsytorna mellan gravkvarteren.
Sju stycken stenramsomgärdade grusgravar, en med stenstolpar och kätting, ligger nordväst om kyrkan med ett flertal igensådda gravar med nedsänkta stenramar vittnar om ett större antal från början. På den gamla delen söder om kyrkan ligger kyrkogårdens enda två järnstaketsinhägnade gravplatser, numera gräsbelagda. Ett tiotal smidesjärnkors utgör de äldsta gravvårdarna och stod ursprungligen på allmänningen med avlägsnades i samband med an renovering. Ett järnkors står dock kvar på ursprunglig plats och är från 1807. Övriga kors står uppställda sydost om kyrkan nära barrskogen och det äldsta av dem härrör från 1797. Allmänningen har idag föga kvar av det ursprungliga utseendet.
År 1931 invigdes ett rödmålat bårhus med stående locklistpanel och spånbeklätt tak beläget vid kyrkogårdens norra gräns. En minneslund invigdes på kyrkogårdens sydöstra del år 2000.

Samtidigt med invigningen av kyrkan 1787 togs kyrkogården i bruk. Dess äldsta delar sträcker sig syd och sydväst om kyrkan. Efter en utvidgning under tidigt 1800-tal har begravningsplatsen utökats vid tre tillfällen: 1922 nordväst om kyrkan, 1936 åt söder och 1955 som inbegrep ett område norr om kyrkobyggnaden. Inom denna utvidgning har iordningställts ett område för urngravar. En allmänning nordväst om kyrkan nyttjas numera till enkelgravar. Vid 1800-talets slut blev en gärdsgård som omgav kyrkogården ersatt av stenmur.
Kyrkogården har en oregelbunden avlång form och utbreder sig norr, söder och väster om kyrkan. Större delen av området antar en svag lutning med mjukt böljande terrasser i västlig riktning framförallt på 1955 års utvidgning där de förbinds genom ett par trappsteg i huggen sten. Stödmur lagd av stora huggna stenblock i öster där äldre barrskog gränsar intill platsen. Omgivningen i väster och norr består av väg och gles bebyggelse och i söder av väg och skogsmark.
Växtligheten inne på kyrkogårdsplanen är sparsam. Björkarna växer intill stödmurens alla yttersidor och på ömse sidor av gången som leder fram till kyrkans huvudingång. En rad björkar finns längs gången på den gamla delen och inom densamma växer ett par tujor. På 1955 års utvidgning står några syrenbuskar och de få kvartershäckarna är av oxbär. Kyrkogården är i övrigt belagd med öppna gräsytor. De till antalet få gångvägarna är alla asfalterade. Plattgångar förekommer på gräsytorna mellan gravkvarteren.
Sju stycken stenramsomgärdade grusgravar, en med stenstolpar och kätting, ligger nordväst om kyrkan med ett flertal igensådda gravar med nedsänkta stenramar vittnar om ett större antal från början. På den gamla delen söder om kyrkan ligger kyrkogårdens enda två järnstaketsinhägnade gravplatser, numera gräsbelagda. Ett tiotal smidesjärnkors utgör de äldsta gravvårdarna och stod ursprungligen på allmänningen med avlägsnades i samband med an renovering. Ett järnkors står dock kvar på ursprunglig plats och är från 1807. Övriga kors står uppställda sydost om kyrkan nära barrskogen och det äldsta av dem härrör från 1797. Allmänningen har idag föga kvar av det ursprungliga utseendet.
År 1931 invigdes ett rödmålat bårhus med stående locklistpanel och spånbeklätt tak beläget vid kyrkogårdens norra gräns. En minneslund invigdes på kyrkogårdens sydöstra del år 2000.

Samtidigt med invigningen av kyrkan 1787 togs kyrkogården i bruk. Dess äldsta delar sträcker sig syd och sydväst om kyrkan. Efter en utvidgning under tidigt 1800-tal har begravningsplatsen utökats vid tre tillfällen: 1922 nordväst om kyrkan, 1936 åt söder och 1955 som inbegrep ett område norr om kyrkobyggnaden. Inom denna utvidgning har iordningställts ett område för urngravar. En allmänning nordväst om kyrkan nyttjas numera till enkelgravar. Vid 1800-talets slut blev en gärdsgård som omgav kyrkogården ersatt av stenmur.
Kyrkogården har en oregelbunden avlång form och utbreder sig norr, söder och väster om kyrkan. Större delen av området antar en svag lutning med mjukt böljande terrasser i västlig riktning framförallt på 1955 års utvidgning där de förbinds genom ett par trappsteg i huggen sten. Stödmur lagd av stora huggna stenblock i öster där äldre barrskog gränsar intill platsen. Omgivningen i väster och norr består av väg och gles bebyggelse och i söder av väg och skogsmark.
Växtligheten inne på kyrkogårdsplanen är sparsam. Björkarna växer intill stödmurens alla yttersidor och på ömse sidor av gången som leder fram till kyrkans huvudingång. En rad björkar finns längs gången på den gamla delen och inom densamma växer ett par tujor. På 1955 års utvidgning står några syrenbuskar och de få kvartershäckarna är av oxbär. Kyrkogården är i övrigt belagd med öppna gräsytor. De till antalet få gångvägarna är alla asfalterade. Plattgångar förekommer på gräsytorna mellan gravkvarteren.
Sju stycken stenramsomgärdade grusgravar, en med stenstolpar och kätting, ligger nordväst om kyrkan med ett flertal igensådda gravar med nedsänkta stenramar vittnar om ett större antal från början. På den gamla delen söder om kyrkan ligger kyrkogårdens enda två järnstaketsinhägnade gravplatser, numera gräsbelagda. Ett tiotal smidesjärnkors utgör de äldsta gravvårdarna och stod ursprungligen på allmänningen med avlägsnades i samband med an renovering. Ett järnkors står dock kvar på ursprunglig plats och är från 1807. Övriga kors står uppställda sydost om kyrkan nära barrskogen och det äldsta av dem härrör från 1797. Allmänningen har idag föga kvar av det ursprungliga utseendet.
År 1931 invigdes ett rödmålat bårhus med stående locklistpanel och spånbeklätt tak beläget vid kyrkogårdens norra gräns. En minneslund invigdes på kyrkogårdens sydöstra del år 2000.

Samtidigt med invigningen av kyrkan 1787 togs kyrkogården i bruk. Dess äldsta delar sträcker sig syd och sydväst om kyrkan. Efter en utvidgning under tidigt 1800-tal har begravningsplatsen utökats vid tre tillfällen: 1922 nordväst om kyrkan, 1936 åt söder och 1955 som inbegrep ett område norr om kyrkobyggnaden. Inom denna utvidgning har iordningställts ett område för urngravar. En allmänning nordväst om kyrkan nyttjas numera till enkelgravar. Vid 1800-talets slut blev en gärdsgård som omgav kyrkogården ersatt av stenmur.
Kyrkogården har en oregelbunden avlång form och utbreder sig norr, söder och väster om kyrkan. Större delen av området antar en svag lutning med mjukt böljande terrasser i västlig riktning framförallt på 1955 års utvidgning där de förbinds genom ett par trappsteg i huggen sten. Stödmur lagd av stora huggna stenblock i öster där äldre barrskog gränsar intill platsen. Omgivningen i väster och norr består av väg och gles bebyggelse och i söder av väg och skogsmark.
Växtligheten inne på kyrkogårdsplanen är sparsam. Björkarna växer intill stödmurens alla yttersidor och på ömse sidor av gången som leder fram till kyrkans huvudingång. En rad björkar finns längs gången på den gamla delen och inom densamma växer ett par tujor. På 1955 års utvidgning står några syrenbuskar och de få kvartershäckarna är av oxbär. Kyrkogården är i övrigt belagd med öppna gräsytor. De till antalet få gångvägarna är alla asfalterade. Plattgångar förekommer på gräsytorna mellan gravkvarteren.
Sju stycken stenramsomgärdade grusgravar, en med stenstolpar och kätting, ligger nordväst om kyrkan med ett flertal igensådda gravar med nedsänkta stenramar vittnar om ett större antal från början. På den gamla delen söder om kyrkan ligger kyrkogårdens enda två järnstaketsinhägnade gravplatser, numera gräsbelagda. Ett tiotal smidesjärnkors utgör de äldsta gravvårdarna och stod ursprungligen på allmänningen med avlägsnades i samband med an renovering. Ett järnkors står dock kvar på ursprunglig plats och är från 1807. Övriga kors står uppställda sydost om kyrkan nära barrskogen och det äldsta av dem härrör från 1797. Allmänningen har idag föga kvar av det ursprungliga utseendet.
År 1931 invigdes ett rödmålat bårhus med stående locklistpanel och spånbeklätt tak beläget vid kyrkogårdens norra gräns. En minneslund invigdes på kyrkogårdens sydöstra del år 2000.