Triva-bord

Bordet kommer ur NK:s Triva-serie och köptes av arkitekten Ville Tommos och hans fru Lilia Tommos.
Familjen hyrde en villa i Djursholm i Stockholm, där använde de också bordet. Villes och Lilias son Ingemar (som är givaren av bordet) berättar följande om familjens hem:

"Vi hade aldrig särskilt gott om pengar, som ju annars en adress i Djursholm kan antyda. Tre söner, en inkomst, hyrd villa, Auravägen 8, hyrd av min morfar. Det fanns en enkelhet när jag var liten, som man nu nog bitvis har glömt, ärvda möbler, sliten målarfärg. Man slet på saker, i alla fall vi.
En liknande enkelhet fanns också i staden Djursholm. Ofta trästaket runt tomterna, längs många vägar trätrottoarer, mycket hala när vintern kom. Sverige var inte rikt på den tiden.

Min far arbetade på KF:s arkitektkontor i många år. Man kan hitta honom i Lisa Brunnströms "Det svenska folkhemsbygget Om Kooperativa förbundets arkitektkontor", Arkitektur förlag.

Enkel inredning, enkla möbler. Varför ett Trivabord? Kanske glädjen att köpa en ny möbel, i stället för att ta något överblivet bord på vinden till mina morföräldrars stora villa. Några möbler av Carl Malmsten, som min far kände, fanns hemma. Ett litet telefonbord i furu, med en lutande hylla under för katalogerna. Sex stolar, Lilla Åland i obehandlad björk, vilket krävde disciplin vad gäller rena händer och spill. Ett runt matbord med tre ben av Josef Frank. Det hade en idiotisk konstruktion som krävde komplettering, för att inte bordet skulle ruska runt sitt centrum när man skar upp bröd.

Både Malmsten och Frank har ju med tiden blivit oerhört exklusiva. Man glömmer att de då också kunde göra enkla, vardagliga och rimligt billiga möbler. Vi hade också en Aaltomöbel hemma, fåtöljen av plywood i både sits och bärning/armstöd. Och så några möbler min far ritat, och låtit en möbelsnickare göra, ett bord, två skåp i bok, ett skåp med en skrivklaff. Sådant var inte vansinnigt dyrt på den tiden.

När min mor var ung bodde mina morföräldrar granne med konsthistorikern Georg Göthe och hon kände hans söner. Göthe gjorde en inventering på Gripsholm slott, de lär då ha bott i kavaljersflygeln. En av sönerna tog med stilidealet hem, målade om min mors flickrum, och på detta sätt kom hon i kontakt med 1700-talets enkelhet i inredningar.
Så vårt hem präglades både av 1700-talets sparsmakade enkelhet med gles möblering, och nya radikalt enkla möbler. Där passar ju Triva in perfekt.
Och så detta att köpa en möbel som är ett platt paket. Jag undrar hur det togs hem. Med på tåget ut till Djursholm? Eller levererades det av NK? Någon bil hade familjen aldrig.

Och ovanpå Trivabordet stod den stora udulatburen. En enkel konstruktion, 3/4" läkt och hönsnät, Ibland släpptes undulaterna ut i vardagrummet för att få flyga. Familjen trodde de skulle bli glada över sin frihet. Inte alls, de verkade mest förskräckta enligt min bror Peter. Jag minns att de flög runt, satte sig på de enkla gardinstängerna av mässing, där gardinerna, enkla, vita, hängde i mässingsringar. Möbler och lampskärmar var täckta med omslagspapper då undulaterna släpptes ut. Sen återvände de till burens trygghet, vatten och mat.

Personerna.
Lilia Tommos, 1900-1992, utbildad skulptör men, som ofta på den tiden, mest hemmafru
Ville Tommos, 1897-1968, arkitekt
Peter Tommos, född 1925, arkitekt
Ingemar Tommos, född 1937, arkitekt"