När Lady Gagas album ARTPOP kom ut, började plötsligt en ung man, vars smärta var för stor att bära på, förstå en kaotisk värld. Ett album som var svårt att hantera i början. Så smärtsamt att det kändes som värkarna efter en återfödsel. Texter som berättade om drömmarens framtida liv och musik som helade hans förflutna. November 2013. Sex månader tidigare hade den unge mannen bestämt sig för att följa sina drömmar, en ny historia nedtecknas för att berättas.
Det 14:e spåret – ”Gypsy”, en titel hans själ tagit i anspråk sedan barndomen, var det spår han hörde på vägen från sin lilla hemstad i Syrien, till Beirut, från Libanon till Istanbul och från Turkiet till Stockholm. Under resan, på en gammal gata i en stor stad, fann han den fysiska kopian av sitt botemedel.
Det var första gången han höll vinylskivan i sina svaga händer. Chockerande nog kändes den inte tung utan ömtålig och lätt. När möjligheten kom att åter förändra mitt liv, packade jag igen, höll ARTPOP i mina händer och ankom illegalt en plats jag ser som ett komplicerat himmelrike.
Från de första stegen, genom gränsen till Libanon, flygplatsen i Turkiet och asylmottagningen i norra Sverige, var Lady Gagas album min vaggsång och den nallebjörn jag kramade innan jag somnade. Ett album som förändrade mitt liv för alltid.