NÄTTRABY KYRKA

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i söder nås vapenhuset med golvbeläggning av kvadratiska grå kalkstensplattor, putsade vita väggar samt brädat, gråmålat och plant innertak. Väggarna har sedan 2018 delvis panelad bröstning med integrerad hatthylla och klädhängare i sandgul kulör. Västra delen av vapenhuset som tidigare utgjorde det Raabska gravkoret är inrett med wc och pentry. Från pentryt nås såväl vapenhusets vind som det underliggande teknikrummet. Dörrar till wc, pentry och källare utgörs av gråmålade fyllnadsdörrar. Kyrkportens insida av stående panel med två narar liksom den rakt avslutade pardörren mot kyrkorummet är målade i samma kulör. Nivåskillnaden mot det något högre belägna långhuset tas upp av en ramp belagd med samma sten som övriga vapenhuset.

Långhusets golv är belagt med ett mahognypigmenterat furugolv och väggarna vitmenade med gråmålade profilerade golv- och taklister. Det plana panelklädda innertaket som troligen härstammar från 1603 är målat i en något ljusare grå kulör. I nordvästra hörnet finns en 2018 frilagd referensyta av 1891 års dekorationsmålade takfris. Fönstrens innerbågar i ek är liksom övriga fönster obehandlade. I taket över mittgången hänger sedan 2018 en väldig ljusramp av pressade metallprofiler med spotlights och nedpendlade armaturer. Rampen har pilformade formationer som ska visa vägen mot koret där en liknande ramp men i betydligt mindre skala hänger. Orgelläktaren i väster upptar hela långhusets bredd och har sedan 2018 underbyggnader i gråmålad stående panel för sakristia, barnrum, förråd och textilförvaring. Läktaren uppfördes 1686 och vilar i framkant på två marmoreringsmålade träkolonner i grått och grönt. Den polykromt bemålade barriären är uppbyggd som ramverk där fyllningarna har målade porträtt framställande 10 av de 12 mindre profeterna med underliggande inskriptioner från respektive böcker. Målningarna indelas av spiralvridna kolonnetter med joniska kapitäl. Kolonnetterna vilar visuellt på volutformade konsoler med förgyllda akantusblad och små obelisker. Barriärens överliggare är enkelt profilerad medan understycket utgörs av rikligt skuren dekor där pinjekottar avdelar festonger prydda med bland annat ekblad, blommor, frukter, grönsaker, duvor, ymnighetshorn samt en pilbåge med koger. Läktarbarriären utfördes 1686 av den framstående bildhuggaren Åke Truedsson och ska ha målats av dennes son Jöns Ulf 1699.

Koret avskiljs från långhuset genom en rundbågig triumfbåge med enkelt utformade imposter. Samma utformning har tribunbågen mellan kor och absid. Golven i koret och den ett steg högre absiden är belagda med rektangulära skivor av röd kalksten. I korgolvet ligger även fem äldre gravhällar, vilka markerar platsen för den underliggande kryptan. Väggarna och absidens hjälmtak är vitmenade medan kortaket har samma utförande som i långhuset. Korets norra vägg har två målade epitafier, på var sida om fönstret, det västra från 1591 över prästen Povell Vitussen och det östra från 1602 över dannekvinnan Sicilia och hennes barn. Epitafierna målades över på 1700-talet men frilades åter 1891.

Kyrkvinden nås från orgelläktaren via en lucka med nedfällbar stege. De oputsade murverken över bjälklaget är partiellt svärtade, vilket antas ha samband med att taket brunnit av under Nordiska sjuårskriget. Nuvarande takstolskonstruktion i bilad och dymlad furu är möjligen samtida med innertaket, som tros ha tillkommit 1603. Takstolarna har kompletterats vid flera senare tillfällen, bland annat 1710 då sparrar inköps. Gavelmuren mot koret bär spår efter sannolikt ursprungliga medeltida takstolar. Vinden har sedan restaureringen god elektriskt belysning och lättillgängliga spänger. Bjälklagen är isolerade med mineralull. Sakristians vind nås från pentryt via en lucka med nedfällbar stege. Takstolskonstruktion i furu är av så kallad svensk typ, från vapenhusets uppförande på sent 1700-tal eller mer sannolikt senare. På vinden förvaras diverse föremål, allt från modern julgransbelysning till ett par gueridoner från 1700-talet.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett vitputsat blockaltare murat i gråsten med altarskiva av hyvlad röd kalksten. Vid restaureringen 201718 minskades altarets höjd och djup och den tidigare altarskivan byttes ut. En gravhäll som var fastklamrad på framsidan avlägsnades och ett förvaringsskåp i trä tillkom på baksidan. Inga spår av det medeltida altaret påträffades vid ombyggnaden. Vid restaureringen togs även altaruppsatsen och altarringen från 1800-talet ur bruk.

Predikstolen med baldakin i polykromt bemålad ek är tillverkad 1693, enligt kyrkans underhållsplan av Åke Truedsson, som emellertid avled 1687. Möjligen rör det sig om ett verk av någon i Truedssons skola. Uppenbara likheter finns med predikstolarna i till exempel Edestads och Fridlevstads kyrkor, även om ingen av dessa predikstolar heller med säkerhet kunnat knytas till Truedsson. Korgen pryds av rundbågiga fyllningar med skurna reliefer framställande bibliska scener. Ovan dessa återges bibelord på svenska och undertill finns skurna festonger. Hörnen markeras av skulpterade hermer gestaltade som Paulus, Johannes Döparen, och de fyra apostlarna med respektive attribut. Understycket utgörs av svängda ribbverk utformade som karyatider med voluter. Den sjusidiga baldakinen är uppbyggd som ett förkroppat listverk vilket pryds av skuren och förgylld akantusbård samt bibelord på svenska. Hörnen markeras av bevingade änglaansikten. Lambrekängen med festonger indelade av druvklasar har uppenbar koppling till läktarbarriären. Baldakinen har välvt överstycke kring vilken en skulpterad åskådarskara blickar upp mot ett broskverk med Fadern, Sonen och Den Helige Ande gestaltad som en duva. På undersidan framställs en strålglans med centralt hängande silverfärgad duva. Till predikstolen hör trappa med dörr, på vars fyllningar två målningar framställer Kung David med harpa samt dygden Fides (Tron). Predikstolen målades första gången 1699 och målades om 1787. Rengjordes av konservator Sven Wahlgren 1972 och baldakinen behandlades 1980 mot maskangrepp.

Dopfunten i polykromt bemålat trä ska ha anskaffats till kyrkan 1692 av målarmästaren Christian de Gellier som sannolikt målade den. Året därpå, samma år som predikstolen tillkommer, utbetalades medel till Åke Truedsson för arbeten med funtens baldakin, som försvunnit från kyrkan någon gång innan 1851. Funten har oktagonala sockel och övre listverk med plats för dopskål. Däremellan uppbyggd med svängda ribbverk utformade som karyatider och prydda med skurna voluter och blomornamentik. Bildhuggerierna är betydligt enklare än arbetena på predikstol och orgelläktare och kan närmast karaktäriseras som bondbarock. Den ursprungliga färgsättningen frilades av konservator Sven Wahlgren 1938.

Den slutna bänkinredningen utgörs sedan restaureringen 201718, då bänkar togs bort under läktaren, närmast koret samt i koret, av två kvarter som flankerar mittgången. Bänkgavlarna är släta och medan dörrar och ryggstöd utgörs av ramverk med fyllningar och profilerade listverk. Bänkarna härrör från 1677 men har byggts om vid flera tillfällen, bland annat vid 1930-etalets restaurering då ryggstödens lutning justerades och sittbänkarna breddades. 201718 försågs bänkskärmen i norra kvarterets framsida med tre fyllningar från kvarteret som avlägsnandes i koret. Fyllningarna har målerier föreställande Andreas, Jakob och Thomas, sannolikt utförda 1692 av Christian de Gelliers. Färgsättningen går i två grå kulörer med detaljer i rött, men var innan 2017 målade i bruna och röda toner, en färgsättning som ska ha varit ett återställande av de ursprungliga kulörerna av konservator Osvald Owald på 1930-talet. Bänkarna har psalmbokshylla, klädhängares samt sittdynor klädda i blå-grått tyg. Till söder i koret, där bänkar avlägsnades, står istället den polykromt bemålade prästbänk som sedan 1972 varit placerad framför nordportalen i långhuset. Bänkens gavlar pryds av frontoner med tinnar och inskriptionen JAB 677, sannolikt Jöns Anders Bering som var präst i socknen 16761711. Dörrens, bänkskärmens och ryggstödets fyllningar har målningar framställande Kristus, Martin Luther och tre profeter. Bänkskärmens och ryggstödets överstycken bär bibelcitat på latin under en tandsnittslist och profilerad överliggare.

Orgeln med 24 stämmor fördelade på två manualer och bas är tillverkad 1991 av Poul-Gerhard Andersens Orgelbyggeri, Bagsvaerd, Danmark. Den femdelade fasaden i ek och kanadensisk redwood har synliga pipfält inramade av förgyllda gallerverk med ljudande pipor i bly och zink. Fasadens gestaltning ska vara inspirerad av Axel Lindegrens orgelfasad från 1909 som tillverkades till en orgel av Eskil Lundén. Ny orgel av Max Bader Orgelbau, Tyskland tillkom bakom denna fasad 1961. Kyrkans första orgel var möjligen den orgel eller mer troligt det harmonium av okänt ursprung som nämns 1790 men inte fanns kvar 1822. Ny orgel omnämns dessutom i kyrkans underhållsplan 1857, vilket bör vara den orgel med smal och hög fasad som syns i ett fotografi taget någon gång mellan 1891 0ch 1909.

Kyrkans två kyrkklockor hänger i klockstapeln öster om kyrkogården. Storklockan omgöts 1713 och bär inskriptionerna SIVNGER OM HONOM OCH LOWFER HONOM TALER OM ALL HANS VNDER PS ME FECIT MARTIN = WTTERHOLDS ANNO 1713 samt TACKER HERRANOM OCH PREDIKER HNS NAMPN FORKVNNER HANS WARC BLAND FOLCKEN = PS. En lillklocka från 1752, inköpt från Tyska församlingen i Karlskrona, sprack under en ringning 1915 och ersattes 1920 av en ny lillklocka donerad av Axel E. Lindvall. Den äldre lillklockan är ännu bevarad i klockstapeln.

Bland kyrkans övriga inventarier av särskilt kulturhistoriskt intresse bör nämnas ett antal föremål från 1600-talet, däribland en mässhake och en svepask. Triumfkrucifixet i furu och björk har på konsthistoriska grunder daterats till 1400-talet av fil. lic. William Andersson men till tidigt 1700-tal av konstprofessorn Armin Tuulse, som drar paralleller till ett krucifix i Edestads kyrka. I långhuset hänger ett begravningsvapen i trä över kapten Jonas Dufva, adlad Ankarloo, död 1694 samt den Neuendorfska gravvårdstavlan i trä från 1794. På vapenhusets vind förvaras bland annat ett par gueridoner som lär härstamma från Tyska kyrkan i Karlskrona samt en järnbeslagen kyrkkassa, allt från 1700-talet.

Nättraby kyrka antas ha uppförts kring år 1200 enligt romansk kyrkobyggnadstradition med långhus samt lägre och smalare kor med halvrund absid i öster. Ett bredare västtorn tillkom sannolikt inte långt senare, vilket anslöts till långhuset genom två rundbågiga muröppningar i västväggen. Flera romanska kyrkor i både Blekinge och nordöstra Skåne har haft denna typ av breda och tvärrektangulära västtorn. När tornet i Nättraby har rivits är okänt, en teori är att det skedde efter Nordiska sjuårskriget på 1560-talet då många kyrkor härjades svårt och Nättraby kyrka enligt traditionen ska ha fått sitt tak nedbränt. De två strävpelare som idag återfinns i väster har med all sannolikhet tillkommit för att ta upp lasten sedan tornet försvunnit och omnämns första gången 1669, men skriftligt källmaterial innan 1600-talet saknas emellertid. Under 1500-talet kan även ett vapenhus i korsvirkesteknik ha tillkommit. 1603 målas ett innertak över långhuset och möjligen tillkommer även taket vid detta tillfälle. Detta skulle kunna ses som ett avslutande moment i en lång återuppbyggnadsprocess, vilket inte var ovanligt i de hårt krigsdrabbade landskapen Blekinge och Skåne. 1600-talets dryga tre sista decennier är en mycket viktig del i kyrkans historia, då tillkommer merparten av den nuvarande fasta barockinredningen i trä (se vidare Fast inredning och inventarier). Under denna period, 1672 respektive 1674, läggs även furugolvet i långhuset om och korgolvet stenläggs.

1710 inköps sparrar till takstolen som får antas förstärkas. En av strävpelarna muras om och förstärks med ankarjärn 1739. Troligen gällde detta den södra strävpelarna då den norra 1772 är i så dåligt skick att den rivs och muras upp på nytt. 1792 läggs golvet om vid altaret och 1796 repareras vapenhuset, som vid detta lag troligen utgörs av dagens tillbyggnad i tegel och inte det äldre vapenhuset i korsvirke.

1820 upptas två stora nya fönster på långhusets norra sida, som ska vara lika två fönsteröppningar som då redan finns i söder. Furugolvet från 1672 rivs upp, gravarna grävs igen och nytt furugolv på nytt bjälklag i ek läggs. 1823 tillkommer nuvarande altaruppsats och 1835 läggs taket om med nytt tegel. Förändringar i koret sker 1846 med nytt golv av ölandskalksten och ny altarring. Dessutom muras altaret om och altarskivan från 1820 oljemålas. Nordportalen och två nischer i koret muras igen 1881. Det Raabska gravkoret, som tillkommit väster om vapenhuset vid okänd tidpunkt (den Raabska släkten köper godset Marielund i Nättraby 1756), tas ur bruk och får ny funktion som redskapsbod. Kring 1885 tillkommer ett skrank som avskiljer absiden från koret, bakom vilket sakristia inrättas. 1886 ersätts absidens avtäckning av ekspån av galvaniserad plåt. Vid en omfattande renovering 1891 kvadermålas och marmoreras innerväggarna i sandgult med dekorationsmålad takfris. Även innertaket förses med dekorationsmålerier och kassettindelas dessutom med listverk. Runt triumfbågen målas bibelord och i korets norra mur friläggs målningar från omkring 1600 som sannolikt målats över på 1700-talet. Vapenhuset repareras återigen. 1909 tillkommer ny orgel av Eskil Lundén med orgelfasad ritad av arkitekt Axel Lindegren. Läktartrappan som hittills varit placerad i mittgången rivs och ersätts av en ny i sydvästra hörnet.

193638 genomförs en omfattande renovering efter handlingar av ingenjör E. Svensson i Ronneby. Taken läggs om med befintligt tegel, takstolar justeras och ersätts delvis och takfönster tas upp på långhusets södra takfall. Absidtaket avtäcks åter med tjärade ekspån. Nordvästra strävpelaren grundförstärks och muras till stora delar om. Interiört avlägsnas långhustaket listverk och dekorationsmålerierna på såväl tak som väggar målas över. För färgsättningen av interiören och stora delar av den fasta inredningen, som till stora delar återfår sin ursprungliga färgsättning, ansvarar konstnären Gunnar Torhamn. Långhuset får återigen nytt furugolv och bjälklag av ek. Vattenburet värmesystem installeras, liksom elektrisk belysning installeras på läktaren och i pannrummet.

1956 installeras direktverkande elradiatorer samt elektrisk belysning. 1961 införskaffas ny orgel. Nästa större restaurering sker 197072 efter ett förslag från 1966 signerat domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Exteriört sker underhållsarbeten av tak, avvattningssystem förnyas och åskledare tillkommer. Solbänkarnas tegelpannor ersätts av kalkstensskivor och samtliga fönster byts ut mot nuvarande kopplade ekbågar med blyspröjsade antikglas. Fasaderna renknackas i stor utsträckning och putsas om. I samband med detta utförs en murverksundersökning som i flera frågor ger nytt ljus över kyrkans äldsta historia, bland annat kan existensen av det sekundära västtornet bekräftas. I vapenhusets västra del, det tidigare Raabska gravkoret som sedermera fungerat som redskapsbod, inreds sakristia, väntrum och wc. Vatten och avlopp dras in. I kyrkorummet rengörs väggar och tak och den fasta inredningens målerier bättras. Målningsfragment som påträffades på östra korväggen 1941 framkommer återigen, varpå målningarna rengörs, fixeras och överputsas av konservator Sven Wahlgren. Ett dragjärn placeras bakom en taklist i koret får att motverka sprickbildning.

1978 tillkommer tillgänglighetsramp vid vapenhuset och två år senare tilläggsisoleras långhusets och korets vindar. 1985 repareras och konserveras delar av den fasta inredningen av konservator Våga Lindell. 1991 införskaffas nuvarande orgel med ny orgelfasad. Kompletterande belysning i form av pendelarmaturer installeras i långhuset 1996 och tre år senare införskaffas skåp för liggande textilförvaring.

Kyrkan har till följd av sitt läge i en slänt på åbanken haft återkommande problem med sättningar, sprickbildningar och fuktrelaterade skador. Skadeproblematiken går att följa från det att skriftliga källor finns bevarade och berör bland annat vattenfyllda gravar under kyrkogolvet och tätt upprepade reparationer av murverk och golv, i det senare fallet ofta totala omläggningar. Samma typ av problem var en av de bakomliggande till omfattande restaurering och ombyggnad som genomfördes 2017-18 med en projektgrupp bestående av bland andra Krister Wall arkitektkontor, Ivar Wenster (Ankdammen konsult), Tommy Fogelberg (ÅF Karlskrona) och med PEAB Karlskrona som generalentreprenör. Arbetena omfattar sammanfattningsvis nya golvbjälklag och beläggning av furugolv i långhuset och röd kalksten i koret. En tillgänglighetsramp i trä ansluter det lägre belägna långhuset med koret och de tidigare tre olika golvnivåerna i kor och absid reduceras till två. Altaruppsats och altarring från 1800-talet avvecklas och altaret minskas i höjd och djup och förses med ny altarskiva av hyvlad röd kalksten. Den äldre gravhäll som varit fastklamrad på altarets framsida läggs tillsammans med ytterligare två gravhällar som utgjort delar av korgolvet under långhuset golvbjälklag i närheten av predikstolen. Väggarna putsas om och vitkalkas medan taken rengörs och stryks med grå linoljefärg. Ny specialritad belysningsarmatur tillkommer i långhus och kor. Fast inredning konserveras och målas om i varierande utsträckning. Bänkrader avlägsnas under läktaren och närmast koret. Även korbänkarna i söder avlägsnas och istället flyttas prästbänken från norra till södra sidan. Läktaren förses med underbyggnader för sakristia, barnrum och förråd och i vapenhusets västra del tillkommer istället RWC och pentry. Nytt vattenburet bergvärmesystem installeras. Vapenhuset får även ny kyrkport i oljad furupanel med återanvända äldre beslag.

Kyrkans planform utgörs av rektangulärt långhus, lägre och åt öster avsmalnande kor med bred halvrund absid i öster samt vapenhus i söder. Långhusets västfasad avlastas av två kraftiga strävpelare i sydväst och nordväst. Byggnaden är rest på en traditionell kallmurad fältstensgrund. De medeltida murverken i långhus, kor och absid är uppförda av vald och kluven gråsten med omfattningar och hörnkedjor av välarbetade och pikhuggna granitkvadrar. Vapenhuset från 1700-talet och strävpelarna är murade i tegel. Hela kyrkobyggnaden har en oputsad sockel av fältsten som på absid, kor och långhusets västra del är utkragande och skråkantad. Att inte långhusets östra del har samma typ av sockel har tolkats som att kor och absid skulle kunna ha uppförts i anslutning till ett tidigare långhus i trä. Vid den murverksundersökning som genomfördes på 1970-talet iakttogs dock inga mursfogar som kunde styrka en sådan teori. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade med slätputsade dörr- och fönsteromfattningar. Vapenhuset har en slätputsad profilerad taklist och slätputsade hörnlisener, i övrigt saknar fasaderna särskild utsmyckning. Absidens hjälmtak är avtäckt med tjärade ekspån medan övriga byggnadsdelar har sadeltak, vapenhusets valmat i söder, som liksom strävpelarna är avtäckta med rött enkupigt tegel. Avvattningssystemen är utförda i kopparplåt. Kyrkans fönster har olika utformning men är alla utförda som kopplade bågar i lackad ek, där ytterbågarna har blyspröjsade antikglas.

Huvudentrén i vapenhuset i söder nås via en låg trappa och ramp i granit med svartmålade smidesräcken. Den rakt avslutade kyrkporten utgörs av ett enkelt dörrblad klätt med liggande bred furupanel med äldre bandgångjärn och draghandtag i smide. Över porten sitter en minnestavla i sten med den förgyllda inskriptionen REPARERAT 1796. & 1881. 1938. 1972. Vapenhuset har ett fönster i söder och ett i norr, båda rektangulära tvåluftsfönster med fönsterbleck i kopparplåt.

Långhuset har stickbågigt avslutade fyrluftsfönster med solbänkar avtäckta med grå kalksten. Norra och södra fasaderna har två fönster vardera medan västfasaden har ett centralt placerat fönster. Öster om sydfasadens fönster och mellan nordfasadens fönster markeras ursprungliga rundbågiga mindre fönsteröppningar med diskreta ritsningar i putsen. Väster om nordfasadens fönster är den romanska nordportalen bevarad som slätputsad blindering med frilagd omfattning av finhuggen natursten. Västfasaden har två rundbågiga blinderingar i snarlikt utförande men med slätputsade omfattningar, vilka utgjorde förbindelsen med det sekundära och vid okänd tidpunkt rivna västtornet.

Koret har ett stickbågigt tvåluftsfönster i norr och ett i söder. Under södra fönstret finns en koringång i form av en flackt stickbågig muröppning med enkelt dörrblad klätt med diagonalställd panel och utanförhängande gallergrind. Absiden har en rundbågig fönsteröppning i söder med slätputsad omfattning i två språng. Det lilla romanska absidfönstret i öster, eller snarare öst-sydöst, med omfattning i natursten är kyrkans enda bevarade ursprungliga fönsteröppning.