GISLÖVS KYRKA

Gislöv har haft starka band till domkapitlet ända sedan tidig medeltid. Gislef omnämns 1145 i Lunds Domkyrkas anteckningar. Domkapitlet hade patronatsrätt över kyrkan. En huvudgård fanns i Gislöv som ägdes av ärkebiskopssätet under hela medeltiden fram till reformationen då gården övergick till kronans ägo. Eventuellt låg gården nordväst eller väster om kyrkan där gården Fridhem nu ligger. Troligen uppfördes kyrkan på initiativ från ärkebiskopen. Gislöv och Dalköpinge församlingar bildade pastorat fram till 1924. Före 1590-talet var Gislöv moderkyrka och därefter annnexkyrka till Dalköpinge kyrka.

Kyrkan har en komplicerad byggnadshistoria. Kor och absid uppfördes av det för tiden nya materialet tegel i slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet, eventuellt fogade till en äldre träkyrka. Gravar som är äldre än tegelkyrkan är funna vilket kan tyda på att det funnits en träkyrka. Något senare byggdes ett rektangulärt valvslaget långhus med ett markerat västparti som troligen varit ett västtorn. Västpartiet har tjockare väggar än långhuset i övrigt. Långhuset hade dekorativt huggna nord- och sydportaler. Murarna var dekorerade med rundbågsfriser i ovankant och sockeln var en profilerad tegelsockel på en huggen stensockel med stjärnmönster. Små högtsittande fönster fanns. I absiden satt tre fönster. Invändigt fanns troligen ett lektorium, en slags predikoplattform som nåddes med två invändiga trappor i triumfbågen till öppningar i långhusets östmur. Altarnischer fanns också i östmuren. Långhuset var valvslaget och hade en kraftig pelare mitt i långhuset. Troligen under 1300-talet förändrades kyrkan då valven revs. Muren mellan långhus och västparti revs och denna del integrerades i långhuset samt sannolikt revs även lektoriemuren. Västpartiets eventuella överbyggnad/torn revs. Detta kan tolkas som att kyrkan vid denna tid övergick från stormannakyrka/gårdskyrka till sockenkyrka och mer plats för församlingen behövdes.

På 1400-talet slogs nya valv i långhus och kor som kalkmålades under tre olika perioder. Under de två första skedena målades enkla bågfrisornament. Kring 1500 målades figurframställningar med bilder ur bibeln i valven av den så kallade Gislövsmästaren. Under senmedeltiden, troligen 1400-talet, byggdes ett vapenhus framför sydportalen. Strävpelare för att stötta murarna har tillkommit från 1300- till 1600-talet. Efter reformationen skaffades bänkar, predikstol och altaruppsats. De bildrika målningarna i valven kalkades vita. Under 1600-talet murades nordportalen igen och nya större fönster togs upp, äldre än de nuvarande. 1765 påbörjades ett västtorn som byggdes av gråsten. Dess bottenvåning inreddes med bänkar då kyrkan blivit för liten. Pengarna tog dock slut och inte förrän 1824 färdigställdes tornet efter ritningar av Axel Almfelt. Han var arkitekt vid Överintendentsämbetet och har ritat flera nyklassicistiska kyrkor. Tornet fick lanternin. På kyrkogården stod tidigare en klockstapel som ersattes av tornet. Klockorna flyttades över, antagligen flyttades även klockbocken av ek över. Vid denna tid revs förmodligen vapenhuset och sydportalen murades igen, huvudingång blev istället genom tornet. Nordportalen var redan tidigare igenmurad. 1792 utvidgades fönstren till nuvarande öppningar. Kyrkan har flera gånger reparerats, nedan följer ett urval från underhållsplanen. 1840 gjordes en invändig renovering med bland annat ny bänkinredning. Bänkarna var fördelade efter gårdarnas storlek. Kvinnorna satt på norra sidan och männen på södra sidan. 1880 byttes takstolarna till nya av furu och taket belades med skiffer. Troligen murades de medeltida gavelröstena om med nytt tegel vid denna tid. Dragjärnen som fortfarande finns i långhuset sattes in.

En omfattande renovering genomfördes 1936-1937 efter Eiler Græbes ritningar. Renoveringen omfattade bland annat att sydportalen återöppnades. Ny värmeanläggning installerades och nytt pannrum byggdes under mark. Järnkaminen togs bort. Nytt tegelgolv lades i hela kyrkan. Bänkarna byggdes om och målades grå istället för ekådrade. Tornets bottenvåning inreddes till vapenhus och avskildes från långhuset med en ny vägg med pardörr av ek. Äldre gravhällar kramlades mot väggarna i vapenhuset samt lades i tegelgolvet. Altarets skärmvägg togs bort. De dolda kalkmålningarna togs fram på väggar och valv. Altaruppsats och predikstol återfick ursprungliga färger efter att ha varit vitmålade. Konserveringsarbetena utfördes av Osvald Owald.

1962-63 genomfördes tak- och fasadarbeten efter förslag av arkitekt Eiler Græbe. Takbeläggningen byttes från skiffer på öppen läkt till kopparplåt som lades på underbrädning. Små trekantiga fönsterkupor gjordes på taket. De enkla träfönstren byttes till nya med kopplade bågar med rutor av antikglas. Nya solbänkar av Komstadkalsten lades i fönstersmygarna. Nedre delen av långhusmurarna förstärktes med betongskal.
1973 fick kyrkan ny orgel och läktarbarriären förnyades efter ritning av Eiler Græbe. 1988 konserverades kalkmålningarna. Då återupptäcktes och öppnades triumfbågens muröppningar med invändiga tegeltrappor.
2000 gjordes en omfattande putslagning och en murverksdokumentation genomfördes av antikvarie Petter Jansson. Spår efter nordportalen och äldre fönsteröppningar framkom. Spritputsen ändrades till slätputs med kvastad yta på medeltida delar. 2008-10 byttes fönstren till nya i ek. Ny dräneringsledning tillkom. Vid grävning fann man medeltida tegel och kalkbruk framför sydportalen men även framför nordportalen vilket kan betyda att det funnits ett vapenhus även där.

Interiör
Vapenhuset ligger i tornets bottenvåning. Det är ett rymligt rum med lågt i tak. Rummet har dagsljus från två fönster och överljus från porten. Golvet är belagt med rött tegel. Väggarna av gråsten är vitputsade med stenens ojämna struktur synlig. Taket är orgelläktarens undersida som är klädd med grå panel. Läktaren bärs av gråmålade pelare med enkla kapitäl. Äldre gravstenar sitter kramlade mot väggen, bland annat en sten över klåckaren Landgren död 1776. Han ledde psalmsången under många år i kyrkan. I den rundbågiga tornbågen sitter en putsad trävägg sedan 1937. En pardörr av ramverk och fyllning leder in till kyrkorummet.

Kyrkorummet består av långhus, smalare kor och absid. I långhuset kan man urskilja västpartiet/västtornet genom att det har tjockare väggar. Slutna bänkar står på ömse sidor om mittgången i långhuset. Bänkarna går ut till ytterväggarna. Tegelväggarna är tunt putsade och kalkade, tegelstrukturen är synlig. Spår efter tidigare fönster och nischer är synliga i putsen. Golvet är belagt med rött tegel från 1937. Under
bänkkvarteren ligger furubrädor. Stora, lågt placerade ekfönster med tonat antikglas belyser rummet. Predikstolen står i sydöst. Bakom predikstolen finns ett medeltida altare som nu är fundament till predikstolstrappan. I östra långhusväggen syns ristningar efter de tidigare altarnischerna på ömse sidor om triumfbågen.

Långhuset är välvt med två putsade bemålade spetsbågiga stjärnribbvalv från 1400- talet, vilande på fyrsprångiga pilastrar med kragband. Valven är murade med halvstenstegel och valvkapporna har en ojämn, levande yta. Valvribborna har rektangulärt tvärsnitt som övergår i treklöverformade ribbor mot pilastrarna. I valven hänger mässingskronor. Den norra och södra muren sammanbinds med dragjärn.

Väggar och valv är mycket rikt bemålade. I en första etapp efter valvslagningen målades med bågfriser vid sidan om ribborna och kvaderimitation i rött och grått på ribborna i långhuset. Kring 1500 tillkom bildmotiven och växtrankor på väggar och valv målade av den så kallade Gislövsmästaren, som man tror även målade Silvåkra kyrka. I det västra valvet skildras skapelseberättelsen. Adam och Eva med ormen, Evas skapelse från Adam, utdrivandet ur paradiset samt flera änglar. I det östra valvet återges Yttersta domen. Kristus med svärd och lilja i munnen tronar på regnbågen. Ängeln Mikael väger själarna. Ett stort odjursgap fyllt med människor skildrar helvetet. En bild skildrar uppståndelsen.

Koret är i samma nivå som långhuset och golvet belagt med samma sorts tegel som i långhuset. Under triumfbågen är gravstenar infällda i golvet. Triumfbågen är mycket djup, nästan två meter och målad med blommönster och två män i helfigur. I triumfbågen finns på ömse sidor rundbågiga öppningar med trappor som har lett till öppningar i långhusets östmur till ett lektorium, ett slags predikoplattform. I
triumfbågens västra del finns ojämnheter under putsen som kan vara rester av lektorium. Under trappöppningarna finns sakramentsnicsher.Koret är välvt med ett kryssvalv vilande på tresprångiga hörnpilastrar med kragband. Ribborna är rektangulära. Valvet är bemålat med bilder av apostlarna, på väggarna är målat helgon. Koret upptas av dopfunt, ljusbärare och altaruppsatsen innanför altarringen. Bakom altaruppsatsen inryms den lilla sakristian i absiden. Den är välvd med ett ursprungligt hjälmvalv. I absidens väggar finns flera bomhål samt två nischer som är tidigare igensatta fönster, det ena bemålat med Jesus ansikte som det avtecknade sig på Veronicas svetteduk. (Från legenden om Heliga Veronica och det tygstycke hon torkade av Jesus ansikte på hans väg till Golgata och fick ett avtryck av hans ansikte). Det finns även två sakramentsnischer. I sakristian förvaras klädskåp och värdeskåp. Orgelläktaren i väster har en genombruten gråmålad orgelbarriär ritad av E. Græbe 1973. Räcket består av brädor med sågat triangelmönster mellan raka ståndare.

Tornets andra våning nås med en trätrappa från orgelläktaren. På andra våningen syns att tornet är byggt i etapper. En skiljelinje finns en dryg meter upp på väggarna där murverket ändrar karaktär. Över linjen är murverket av större gråstenar med mycket småsten i fogarna. Under linjen finns mindre gråsten och på östväggen två skift med kvaderhuggna block. Tredje våningen utgörs av klockvåningen med brädgolv och
väggar av putsad gråsten. Klockbocken är av ek, förstärkt av furu och bär två klockor. Eventuellt är klockbocken överflyttad från den gamla klockstapeln. Ljudöppningar finns i alla väderstreck. Trappor leder vidare till lanterninen.

Vinden över långhuset nås genom en plåtlucka från andra våningen. Golvet utgörs av ovansidan på tegelvalven som är oisolerade. Takstolen av furu förnyades 1880 och består av högben, tassar, stödben, saxsparrar och dubbla hanbjälkar. Underbrädningen tillkom på 1960-talet när koppartaket lades. På vinden kan man på norra sidan av långhuset mellan de två befintliga valven se spår efter en sköldbåge till de ursprungliga spetsbågiga valven.

Inredning och inventarier
Altaret har tre sidor med ramverk av gråmålad furu. Altarskivan är av brädor. Altaruppsatsen av ek är av additionstyp från början av 1600-talet. Från början var det text i fälten som på 1700-talet målades över med bilder från Jesu liv. Bildfälten delas av fyra kolonnetter. På sidorna finns snidade vingar med växtdekor och människoansikten. Uppsatsen kröns av ett gavelmotiv med målning av Kristus himlafärd. Altaruppsatsen har varit övermålad med vit färg. 1937 tog konservator Osvald Owald fram de ursprungliga färgerna.

Altarringen från 1840-talet har svarvade balusterdockor av trä målade ljusgrå. Knäfallet är skinnklätt. Planformen är rundad med grindar i norr och söder.

Dopfunten av sten är troligen från 1200-talet kring kyrkans uppförande. Den kvadratiska cuppan är dekorerad med rundstavar i hörnen och rundbågsfält på sidorna. Foten är rak med utkragande sockel. Funten hänförs till Munkarpsgruppen av Lars Tynell i Skånes medeltida dopfuntar. De kännetecknas av fyrsidig cuppa som avsmalnar neråt och är dekorerade med rundstavar i hörnen och rundbågsfält på sidorna. Ett 25-tal dopfuntar, huvudsakligen i sydvästra Skåne, ingår i denna grupp.

Predikstolen är av snidad bemålad ek från början av 1600-talet. Trappan tillkom 1937 och korgen vilar på en medeltida stenpelare sedan 1937. Vid denna tid togs den vita färgen bort och predikstolen återfick sina ursprungliga färger. På korgens sidor finns vapenskölder inom rundbågar under gavelfält. Korgens hörn markeras av karyatider och hermer. Trappan vilar på ett medeltida sidoaltare.

Bänkinredningen är sluten och tillkom på 1840-talet. Den byggdes om på 1930-talet för att göras bekvämare. Avståndet mellan raderna ökades, gavlarna breddades, sitsarna nytillverkades och ryggstöden vinklades. Dörrar och ryggar är i ramverkskonstruktion medan sitsar och gavlar är av hela brädor. Bänkarna var före ombyggnaden ådringsmålade. Idag är de målade i två grå nyanser med en flerfärgad list på den
profilerade överliggaren.

Orgeln är byggd 1972 av A Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Orgelfasaden ritades av Eiler Græbe. Nedre delen är av oljad furu med ramverk och fyllningar av panel. Övre del med sju rektangulära fält med synliga pipor. Den tidigare orgeln var från 1864 ritad av E von Rothstein.

Storklockan är omgjuten 1848 av klockgjutaren Joh.G. Liljendahl. Lillklockan är omgjuten 1847 av Frd. Seipel & J.G. Liljendahl. Klockorna av malm är prydda med inskriptioner och växtbårder.

Övrigt
Krucifix av ek från mitten av 1200-talet. Törnekrona och bemålning är sentida. Den ursprungliga kronan saknas. På baksidan av korset är på 1600-talet målat en Kristusbild.
Del av antemensale från 1200-talet från Gislöv som nu finns på Statens historiska museum. En förgylld kopparplåt med Kristusmotiv som tidigare suttit framför ett altare.

Kyrkan består av långhus, smalare lägre kor och halvrund absid i öster från omkring början av 1200, uppfört med absid och kor först. I väster står ett torn från 1765/1824. I långhuset ingår även västpartiet, det tidigare troliga västtornet. Murarna är vitputsade, ekfönstren är rundbågiga, fasaden artikuleras av rundbågsfriser, lisener och strävpelare. Den ursprungliga sydportalen är bevarad. En huggen stensockel finns delvis bevarad. Taken är täckta med koppar.

De romanska murarna är uppförda som skalmurar av tegel murade i munkförband. Murarna är slätputsade med kvastad yta. Strävpelare på norra sidan av långhuset samt på kor och absid förstärker murarna. Koret och absiden har under takgesimsen en rundbågsfris, absiden har en utskjutande sockel. Långhuset är indelat med lisener och har en korsande rundbågsfris under takgesimsen. Det finns bitvis bevarade delar av en sockel av sandsten med uthuggna fyruddiga stjärnor, så kallade hundtandsornament, på långhuset. Några få spår finns av den profilerade tegelsockel som funnits ovanför stenssockeln. På norra sidan av långhuset syns spår av den igensatta medeltida nordportalen vid sidan om ett fönster. Sockeln och rundbågsfrisen har ett avbrott där portalen varit. Den hade en profilerad omfattning och en prydnadsgavel (vimperg) vilka delvis avtecknar sig i putsen. Vid murverksdokumentationen år 2000 hittades spår av flera ursprungliga spetsbågiga fönster.

Tornet är till skillnad från övriga kyrkan byggd av gråsten och är spritputsad. Tornet saknar sockel men utbuktande grundstenar är synliga. På sydsidan finns en stentavla med text om tornets historia. Murarna avslutas med en profilerad takfotsgesims. Till tornets klockvåning finns stora rundbågiga ljudöppningar med brädluckor i alla väderstreck. De omges av pelare med kapitäl och blinderingar.

Kyrkan har tre ingångar, huvudingång i tornet i väster, prästingång i absiden i öster och genom sydportalen. Väst- och östingången har slätputsad korgbågig muröppning med rundbågiga överljus ovanför dörren. Pardörren i tornet är av brunmålat ramverk och fyllningar med svarvade detaljer. Prästingången i absiden har en enkeldörr med ekpanel i fiskbensmönster. Den ursprungliga sydportalen från 1200-talet togs åter upp på 1930-talet. Portalen är rundbågig och rikt dekorerad med en valvbåge av huggen sandsten vilande på tegel och stenkolonner med kapitäl av sandsten. De yttre kolonnerna har unggotiska bladknoppskapitäl. Valvbågens innersta språng är en genombruten bladranka av sandsten. Dörren från 1930-talet har stående brunmålad ekpanel fäst med stora kullriga kopparspik. Fönstren i torn, långhus och kor har bågar av oljad ek, är rundbågiga, kopplade, med korspost och är småspröjsade. De förnyades 2010. Fönstren sitter i äldre igensatta stickbågiga öppningar, vilka togs upp på 1790-talet. Solbänkarna är av kalksten.

Långhus och kor har sadeltak, absiden ett halvt kägeltak. Tornet har ett flackt tälttak och därovan en öppen lanternin. Samtliga tak är belagda med falsad koppar med förskjutna tvärfalsar. Även strävpelarna är avtäckta med kopparplåt. Avvattningen är med fotrännor med kvadratiska vattkupor av koppar och stuprör av svart plåt.