VÄNERSNÄS KYRKA

Kyrkoanläggningen stammar från medeltiden, troligen 1100-talet. Kyrkogården har en äldre del på kullen runt kyrkan, rundad åt söder och nordöst, och nyare delar nedanför stödmurarna åt alla håll utom norr, där bogårdsmuren följer landsvägen. Miljön är trädrik och kontrasterar mot de öppna fälten mot sjön, som man ser från kyrkogården åt söder och öster. Då tomten skulle utvidgas 1920 beskrevs den som en liten begravningsplats på en höjd sluttande åt alla håll mot en massiv kyrkobalk (mur). På grund av påfyllning av jord nådde marknivån nästan till murens krön, vilken därför borde höjas. Mark inköptes inte förrän 1932 och 1934 invigdes den nya kyrkogården i söder som fick nya trädrader och en plats för ett kapell i sydväst, vilket inte har uppförts. I samband med arbetet efter kyrkbranden 1941 jämnades gravkullen ut, nya gräsmattor såddes och gravarna ansades. 1983 invigdes ytterligare mark i sydöst.
Från landsvägen i norr når man kyrkogården genom två smidesgrindar, var och en leder till sin marknivå. Grindstolparna är av huggen sten med rå överkant. Övre kyrkogården har en asfalterad, bred gång upp till planen framför kyrkans västport i tornet. En rad med gamla askar planterades 1776 av trädgårdsmästaren Egenvall enligt tidens ideal och de omger ännu kyrkkullen tillsammans med några yngre lönnar. Vid vägen i nordöst finns i muren tre gamla trappsteg av natursten som leder upp till kyrkogården. Smala, grusade gångar löper runt kyrkan, men i övrigt täcks kullen på åldrigt vis av gräs mellan gravarna. Marken runt kyrkan sluttar åt alla håll och avslutas med en hög kallmur av natursten ned till den nya kyrkogården. Gravvårdarna är i huvudsak ställda i rader, men med ojämna avstånd. Längs västra kanten står flera äldre gravstenar, bland annat ett järnkors och ett hjulkors av sten. En 1600-talssten i röd granit har inskription på tre sidor och hittades i kyrkomuren när den lades om. Norr om kyrkan finns släkten Stridsbergs tumba från 1839 omgiven av ett fåtal gravar med stora stenramar. I övrigt är gravstenarna där låga och några har små stenramar. På ömse sidor om den västra trappan ligger stenhällar i marken, en med järnringar, som tidigare låg inne i kyrkan. Söder om kyrkan finns gravar med grova stenramar och flera obeliskstenar och i öster finns en grav med smidesstaket. Flera gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde.
Nedre delen i väster har i norr en rak, grusad gång i en smal markremsa och ett omålat trästaket mot gamla postens trädgård i väster. I väster finns i kyrkportens förlängning en huggen, bred stentrappa med gjutna sidomurar och i sydöst förbinds markplanen av en stentrappa med metallräcken, båda troligen från 1900-talets första hälft. Området från 1930-talet söder om kyrkan bildar en snip åt söder, ungefär mitt för kyrkan, och hela området kantas av taggtrådsstängsel eller låga lövhäckar. Vid muren i norr finns en öppning in till det nya området i sydöst som invigdes 1985. Lövträd, såsom lönn och lind, står på och runt kyrkogården. Granar är planterade utanför häcken i öster. Schersminbuskar, enstaka exemplar av benved och hortensia pryder ytan i öster och nedanför östra muren står en rad stora oxbärsbuskar. Södra delen har raka, breda grusgångar och låga gravvårdar i gräsremsor med rygghäckar. I sydöst anlades 1993 en minneslund inom höga lövhäckar med gräs- och grusytor och bänkar vid en rabattomgiven, stensatt damm med en liten båtskulptur av sten och trä med plåtsegel. I öster finns outnyttjade ytor.

Kyrkoanläggningen stammar från medeltiden, troligen 1100-talet. Kyrkogården har en äldre del på kullen runt kyrkan, rundad åt söder och nordöst, och nyare delar nedanför stödmurarna åt alla håll utom norr, där bogårdsmuren följer landsvägen. Miljön är trädrik och kontrasterar mot de öppna fälten mot sjön, som man ser från kyrkogården åt söder och öster. Då tomten skulle utvidgas 1920 beskrevs den som en liten begravningsplats på en höjd sluttande åt alla håll mot en massiv kyrkobalk (mur). På grund av påfyllning av jord nådde marknivån nästan till murens krön, vilken därför borde höjas. Mark inköptes inte förrän 1932 och 1934 invigdes den nya kyrkogården i söder som fick nya trädrader och en plats för ett kapell i sydväst, vilket inte har uppförts. I samband med arbetet efter kyrkbranden 1941 jämnades gravkullen ut, nya gräsmattor såddes och gravarna ansades. 1983 invigdes ytterligare mark i sydöst.
Från landsvägen i norr når man kyrkogården genom två smidesgrindar, var och en leder till sin marknivå. Grindstolparna är av huggen sten med rå överkant. Övre kyrkogården har en asfalterad, bred gång upp till planen framför kyrkans västport i tornet. En rad med gamla askar planterades 1776 av trädgårdsmästaren Egenvall enligt tidens ideal och de omger ännu kyrkkullen tillsammans med några yngre lönnar. Vid vägen i nordöst finns i muren tre gamla trappsteg av natursten som leder upp till kyrkogården. Smala, grusade gångar löper runt kyrkan, men i övrigt täcks kullen på åldrigt vis av gräs mellan gravarna. Marken runt kyrkan sluttar åt alla håll och avslutas med en hög kallmur av natursten ned till den nya kyrkogården. Gravvårdarna är i huvudsak ställda i rader, men med ojämna avstånd. Längs västra kanten står flera äldre gravstenar, bland annat ett järnkors och ett hjulkors av sten. En 1600-talssten i röd granit har inskription på tre sidor och hittades i kyrkomuren när den lades om. Norr om kyrkan finns släkten Stridsbergs tumba från 1839 omgiven av ett fåtal gravar med stora stenramar. I övrigt är gravstenarna där låga och några har små stenramar. På ömse sidor om den västra trappan ligger stenhällar i marken, en med järnringar, som tidigare låg inne i kyrkan. Söder om kyrkan finns gravar med grova stenramar och flera obeliskstenar och i öster finns en grav med smidesstaket. Flera gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde.
Nedre delen i väster har i norr en rak, grusad gång i en smal markremsa och ett omålat trästaket mot gamla postens trädgård i väster. I väster finns i kyrkportens förlängning en huggen, bred stentrappa med gjutna sidomurar och i sydöst förbinds markplanen av en stentrappa med metallräcken, båda troligen från 1900-talets första hälft. Området från 1930-talet söder om kyrkan bildar en snip åt söder, ungefär mitt för kyrkan, och hela området kantas av taggtrådsstängsel eller låga lövhäckar. Vid muren i norr finns en öppning in till det nya området i sydöst som invigdes 1985. Lövträd, såsom lönn och lind, står på och runt kyrkogården. Granar är planterade utanför häcken i öster. Schersminbuskar, enstaka exemplar av benved och hortensia pryder ytan i öster och nedanför östra muren står en rad stora oxbärsbuskar. Södra delen har raka, breda grusgångar och låga gravvårdar i gräsremsor med rygghäckar. I sydöst anlades 1993 en minneslund inom höga lövhäckar med gräs- och grusytor och bänkar vid en rabattomgiven, stensatt damm med en liten båtskulptur av sten och trä med plåtsegel. I öster finns outnyttjade ytor.

Kyrkoanläggningen stammar från medeltiden, troligen 1100-talet. Kyrkogården har en äldre del på kullen runt kyrkan, rundad åt söder och nordöst, och nyare delar nedanför stödmurarna åt alla håll utom norr, där bogårdsmuren följer landsvägen. Miljön är trädrik och kontrasterar mot de öppna fälten mot sjön, som man ser från kyrkogården åt söder och öster. Då tomten skulle utvidgas 1920 beskrevs den som en liten begravningsplats på en höjd sluttande åt alla håll mot en massiv kyrkobalk (mur). På grund av påfyllning av jord nådde marknivån nästan till murens krön, vilken därför borde höjas. Mark inköptes inte förrän 1932 och 1934 invigdes den nya kyrkogården i söder som fick nya trädrader och en plats för ett kapell i sydväst, vilket inte har uppförts. I samband med arbetet efter kyrkbranden 1941 jämnades gravkullen ut, nya gräsmattor såddes och gravarna ansades. 1983 invigdes ytterligare mark i sydöst.
Från landsvägen i norr når man kyrkogården genom två smidesgrindar, var och en leder till sin marknivå. Grindstolparna är av huggen sten med rå överkant. Övre kyrkogården har en asfalterad, bred gång upp till planen framför kyrkans västport i tornet. En rad med gamla askar planterades 1776 av trädgårdsmästaren Egenvall enligt tidens ideal och de omger ännu kyrkkullen tillsammans med några yngre lönnar. Vid vägen i nordöst finns i muren tre gamla trappsteg av natursten som leder upp till kyrkogården. Smala, grusade gångar löper runt kyrkan, men i övrigt täcks kullen på åldrigt vis av gräs mellan gravarna. Marken runt kyrkan sluttar åt alla håll och avslutas med en hög kallmur av natursten ned till den nya kyrkogården. Gravvårdarna är i huvudsak ställda i rader, men med ojämna avstånd. Längs västra kanten står flera äldre gravstenar, bland annat ett järnkors och ett hjulkors av sten. En 1600-talssten i röd granit har inskription på tre sidor och hittades i kyrkomuren när den lades om. Norr om kyrkan finns släkten Stridsbergs tumba från 1839 omgiven av ett fåtal gravar med stora stenramar. I övrigt är gravstenarna där låga och några har små stenramar. På ömse sidor om den västra trappan ligger stenhällar i marken, en med järnringar, som tidigare låg inne i kyrkan. Söder om kyrkan finns gravar med grova stenramar och flera obeliskstenar och i öster finns en grav med smidesstaket. Flera gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde.
Nedre delen i väster har i norr en rak, grusad gång i en smal markremsa och ett omålat trästaket mot gamla postens trädgård i väster. I väster finns i kyrkportens förlängning en huggen, bred stentrappa med gjutna sidomurar och i sydöst förbinds markplanen av en stentrappa med metallräcken, båda troligen från 1900-talets första hälft. Området från 1930-talet söder om kyrkan bildar en snip åt söder, ungefär mitt för kyrkan, och hela området kantas av taggtrådsstängsel eller låga lövhäckar. Vid muren i norr finns en öppning in till det nya området i sydöst som invigdes 1985. Lövträd, såsom lönn och lind, står på och runt kyrkogården. Granar är planterade utanför häcken i öster. Schersminbuskar, enstaka exemplar av benved och hortensia pryder ytan i öster och nedanför östra muren står en rad stora oxbärsbuskar. Södra delen har raka, breda grusgångar och låga gravvårdar i gräsremsor med rygghäckar. I sydöst anlades 1993 en minneslund inom höga lövhäckar med gräs- och grusytor och bänkar vid en rabattomgiven, stensatt damm med en liten båtskulptur av sten och trä med plåtsegel. I öster finns outnyttjade ytor.