kruka, kärl

Lerkärl av brunaktigt gods med vitaktig dekorfärg. Föreställer en indian som ligger tvärs över ryggen på en lama och hållande händerna ett rep, fastgjort vid djurets ena öra. Pipen placerad på ryggen på den på detta sätt "ridande" mannen. Citat Stig Rydén/Generalkatalogen.

se även ett föremål i Lindenmuseum, Stuttgart avbildat i Benson, Elizabeth P. The Mochica. A Culture of Peru, London 1972. sid 91.
Bildens text lyder "There are occasional representations of a man on the back of a lama. However, a llama cannot carry a man very far, expecially when it is also burdened with saddlebags. The meaning of these pots remain mysterious." /Is

alt. 1
Precolumbiska lerkärl med verklighetstrogna människo- och djurmotiv är populära bland samlare. Dessa lerkärl är från Moche-kulturen (ca 100 – 750 e.Kr.) i Peru. Det svartbrända lerkärlet kan dock vara från Chimu-kulturen (ca 1000- 1250 e.Kr.), även den i Peru, eller det andiska området.

alt. 2
Mångfalden i formspråk och motiv hos den precolumbiska konstens lerkärl tycks ha varit oändlig. Det gällde även behovet av produktionen, inte bara de levande människornas behov utan även behovet som offergåvor för de begravda döda. Lerkärl från Moche-kulturen (ca 100-750 e.Kr.) och Chimu-kulturen (ca 1000-1250 e.Kr.) i nuvarande Peru är vanliga bland samlare och ofta tillgängliga inom antikhandeln – behovet fortlever således fast nu i helt andra sammanhang och för andra syften. Realistiska antropomorfa (människomotiv) och zoomorfa (djurmotiv) särdrag är särskilt typiska och påfallande för Moche-kulturen. Det svartbrända lerkärlet kan dock vara från Chimu-kulturen. (Brunius 2013, utkast till Fetish Modernity)