Kyrkogården
På den geometriska avmätningen från 1776 syns den dåvarande kyrkan avtecknad centralt i byn, omgiven av en rektangulär omgärdning. Väster om kyrkan ligger dess prästgård, öster om en mindre hage. Efter att den nya kyrkan uppförts, görs en
utvidgning av kyrkogården åt öster och söder 1837. Kyrkogården har sedan dess expanderat vid flera tillfällen, senast 1934 åt väster.
De äldsta delarna av kyrkogården omgärdas i norr, väster och öster av en stödmur, som följer höjdvariationerna i landskapet. I sydöst är kallmuren ersatt av en trappad, gjuten betongmur. I söder finns en midjehög spireahäck, som avgränsar kyrkan från åkermarken. I öster och väster finns en trädkrans av glest placerade oxlar. Mot norr är muren täckt av barrväxter, och innanför dessa står en rad körsbärsträd. Utvidgningen i väster avgränsas från den gamla kyrkogården med en spireahäck. Längs övriga väderstreck finns avenbokshäckar och en trädkrans av lind.
Den gamla kyrkogården har två ingångar från byvägen; från den lilla parkeringen i norr, och i nordost via en hög stentrappa. Båda entréerna är utformade med gjutjärnsgrindar, den nordöstra i äldre, goticerande stil med korsande spetsbågar. Den norra grinden, liksom de två från förplatsen i sydväst, tillkom 1953.
Kyrkan är belägen i kyrkogårdens norra del, omgiven av singel, med största delen av kyrkogårdens gravkvarter förlagda åt söder. Dessa är övervägande singeltäckta, även om flera ytor är gräsbesådda. De avgränsas genomgående av gångar av randkantad singel. Huvudgångarna, som strålar från tornets västportal åt väster, söder och norr, är flankerade av lindrader. Utöver kyrkogårdens trädkrans och omgärdande häckar, finns en varierad växtlighet av både löv- och barrväxter, ofta knuten till de enskilda gravvårdarna. Ett annat signifikativt grönt inslag är gravplatsernas omgärdning av låga, klippta buxbomshäckar. Gravarna på utvidgningen i väster är uppställda mot något högre rygghäckar av liguster. Det finns flera gravar som omges av låga stenramar, och ett fåtal av smidda järnstaket målade i vitt eller svart.
På kyrkogården finns möjlighet till samtliga gravskick. I väster finns en grässatt urnlund, där alla gravplatser har liggande gravstenar, och på utvidgningen i öster en minneslund integrerad i kvartersstrukturen. I lundens centrum finns en fältsten, ljus- och blomsterhållare, omgivna av på ömse sidor varsin rad med nedsänkta stenplattor.
2011 avsattes ett område i sydöst för askgravplats, smyckad med en spiralvriden stålskulptur av den lokale konstnären Dan Wenliden.
Merparten gravvårdar är av svart, grå eller röd granit, men på kyrkogården finns också ett bestånd av äldre gravvårdar i mer porösa stenmaterial. De nyare, fabrikstillverkade gravvårdarna med högpolerad yta står insprängda bland de äldre gravstenarna. Bakom urnlunden i väster finns ett litet lapidarium. Den äldsta graven är från 1814, en grovhuggen livssten med två band och inskriptioner, som står utan omgärdning på en ej ursprunglig plats norr om kyrkan. Bland de äldre vårdarna finns även skånska, tunna kalkstenvårdar, mer klassicistiskt präglade stenar liksom mer romantiska, dels lägre varianter med skulpterade växter och krönande kors, dels högre med inskriptionsplattor i marmor och porslinsmedaljonger. I sekelskiftets gravbestånd märks bl.a. obelisker, kolonner och stenar med kors i storformat.
En sällsynt utformning har Bothilda Anderssons tydligt nationalromantiska livssten från 1889, vars dekor liknar fornnordiska runslingor, och som pryds av ett välbevarat personfoto upptill. Bland titlarna på gravstenarna är lantbrukare, liksom andra yrken knutna till jordbruket, rikligt representerade. En kanske unik titel, benbrottsläkare och medaljör, märks på Måns Pehrssons grav. Han arbetade, liksom sina förfäder under flera generationer, med osteopati och var i folkmun känd som bendoktorn.
Byggnader på kyrkogården
Väster om den gamla kyrkogården, i anslutningen till utvidgningen från 1934, ligger två byggnader i vinkel samlade kring en gemensam grusad förplats. Byggnaden, som har långsidan mot byvägen, används bl.a. som personalrum och wc, medan den andra längan är ett redskapsförråd. Båda husen är uppförda av vitputsad sten med tak av eternitplattor resp. betongpannor. Dörrar och fönster är omväxlande av trä och gjutjärn, målade i brunt eller vitt med varierande utformning.
Källor och litteratur
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, (utkast) opublicerad 2012
Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008
Underhållsplan för Västra Karaby kyrka 2005-12-06, Restaurator (2010), Lund
Västra Karaby kyrkoarkiv 1569- 1991/ Landsarkivet i Lund
Regionmuseets i Kristianstads arkiv, Lund, mappar 1-3: Västra Karaby kyrka
http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, Riksantikvarieämbetet Fornsök, hämtad 2014-10-15
http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html, Lantmäteriet, hämtad 2014-10-15
http://www.kavlinge.se/download/18.f8873cc141a12daff3168a/1382011873058/Tematisk+%C3%B6versiktsplan+Kulturmilj%C3%B6program.pdf, Kulturmiljöprogram Kävlinge kommun (samrådshandling), hämtad 2014-08-15.
http://www.lansstyrelsen.se/skane/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskaps-vard/kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-i-skane/kavlinge/Pages/ Dagstorp-Sodervidinge-Vastra_Karaby-Norrvidinge.aspx, hämtad 2014-10-16
http://www.raa.se/publicerat/varia2012_17.pdf, Riksantikvarieämbetet, hämtad
2014-09-08.
Intervju med representanter från Västra Karaby pastorat, möte 2014-10-22
Se även beskrivning av Västra Karaby kyrkomiljö under Miljöer.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
