Mummification, Mumifiering

Egyptierna utvecklade olika metoder för att torka ut kroppen så att den inte skulle förmultna. En del var enklare än andra, men det var ändå bara de övre samhällsskikten som kunde låta mumifiera sina döda.
Först avlägsnades inälvorna genom ett snitt i vänster sida av buken. Lungor, lever, magsäck och tarmar behandlades separat och placerades i så kallade kanopkärl. Hjärtat lämnades kvar i kroppen för att vägas inför Osiris.
Hjärnan avlägsnades vanligen genom näsan och slängdes bort. Man ansåg inte att den fyllde någon viktigare funktion.
Kroppen bäddades sedan ner i natron-salt tills vävnaderna hade torkat ut, för att till slut behandlas med väldoftande oljor och lindas i remsor av linne. Det kunde gå åt hundratals meter linne till en enda mumie. Mellan lagren placerades amuletter som skulle skydda kroppen och hjälpa den döde till ett evigt liv.

The Egyptians developed various methods of drying out the body to prevent it from decomposing. Some methods were simpler than others but even so, it was only the upper stratum of society that was able to mummify their dead.
First, an incision was made in the left side of the abdomen and the intestines removed. The lungs, liver, stomach and intestines were handled separately and put in so-called canopic jars. The heart was left in the body so as to be weighed before Osiris.
The brain was usually removed through the nose and thrown away, as it was not considered to be of any significance.
The body was then embedded in natron, a mineral salt, until the tissues had dried out whereupon it was anointed in scented oils and wrapped in linen. Several hundred metres of linen were sometimes used for a single mummy. Between the layers of linen were placed amulets, believed to both protect and guide the deceased to an eternal afterlife.