bostadsbebyggelse, bebyggelse

HISTORIK
Initiativet till Klostermuren kom från Johannes
Olivegren, professor i bostadsplanering på Chalmers
tekniska högskola. De blivande boende, tolv hushåll,
fick planera sina egna hus med utgångspunkt i ett
antal givna ”byggklossar”. Grundenheten var en
tvåvåningsvolym som sedan kunde byggas till. Husen
som var färdiga 1977 fick sadeltak och målades i kraftiga
färger. Experimentet analyserades av Olivegren i en
avhandling om brukarplanering. Planeringen gick till
så att tolv familjer ur den ordinarie bostadskön som
var villiga att delta möttes två gånger i veckan för att
diskutera ett gemensamt utformande av de hus där de
skulle bo. Under tiden lärde de känna varandra och
hittade lösningar och konflikter och en gemensam
plattform. Området fick mycket uppmärksamhet vid
sin tillblivelse.
MOTIVERING
Kvarteret Klostermuren är ett sällsynt exempel på
1970-talets experimenterande inom brukarplanering
som har resulterat i ett kompakt och homogent men
formmässigt varierat område.
BESKRIVNING, KARAKTÄR
Området har en sammanhållen karaktär. Husen är
kopplade sidledes som radhus och sammanhållna i
en klunga intill ett grönområde i norr. Varje hus har
egna grönytor på både entré- och baksidan. Resultatet
av byggexperimentet har blivit att alla hus är olika.
Byggnadshöjden varierar från en till tre våningar och
väggfärger och takmaterial är olika. Några har en
balkong, andra har två eller fler. Vissa är förskjutna mot
varandra i höjd och sidled. Alla entréer är vända inåt.
GENOMFÖRDA FÖRÄNDRINGAR
Kvarteret Klostermuren ingår enligt nya SDN-indelningen
i Västra Hisingen, i stället för som tidigare
i Lundby.