Väska

Väskor av detta slag var ursprungligen försedda med ett lok av silverfärgad metall. I samband med övergången till det beklädnadsreglemente som trädde i kraft 1908 - då alla lokemblem i uniformerna ersattes med bevingade hjul av gul metall - ersattes även lokomotiven på konduktörsväskorna med bevingade hjul av gul metall.
Dessa väskor tillhörde ursprungligen konduktörsutrustningen och bars av överkonduktören ifall de var fler än en konduktör ombord. När de gick ur bruk fick de i slutet en symbolisk betydelse och bars bland annat vid begravningar för att hedra bortgångna kollegor. Bruket fortsatte åtminstone några år efter 1909.

Väskorna påminner om militärens kartuschväskor. Under den äldsta tiden hämtade man inspiration till järnvägsuniformer från den militära sidan - och även i befälsstrukturen. Man rekryterade folk till järnvägen från militärväsendet till olika befälsposter så det stod nära till hands.
Samma typ av väskor fanns också vid exempelvis de brittiska järnvägarna, där de hade ett litet fönster av glass inuti för att konduktören skulle kunna se urskivan på det ur som förvarades inuti. Dessa väskor är emellertid betydligt mindre än de svenska, och det finns inga uppgifter om att man använt de svenska väskorna till ur.

Konduktörsväska av brunsvart läder, med 13 mm brett gyllene vinghjul på locket och brett bandolär med gyllene spännen. Locket bär spår av att det har suttit ett äldre emblem på det innan det nuvarande. Vinghjulsemblet sitter fast med vikben som har dragits genom lädret och fästs på baksidan. Locket har förslutits med läderrem, nu avbruten, samt gevärsknapp på undersidan.
Bandolärets fästanordning har lossnat i väskans ena sida.