vaksala kyrka

Vaksala kyrka är uppförd med murar av gråsten och tegel. Den har ett rektangulärt långhus i öst-västlig riktning och korsarmar i norr och söder. Koret är rakslutet. I norr ligger sakristian som är sammanbyggd med den norra korsarmen. Kyrkan har från början uppförts som en romansk gråstenskyrka med långhus, västtorn och smalare, absidförsett kor, sannolikt under 1100-talets senare del. Två ursprungliga romanska fönster, framtagna under 1900-talet, är synliga i form av nischer, utifrån i södra väggen och inifrån i norra väggen. Denna äldsta kyrka hade troligen platt brädtak eller öppen takstol.

Under 1200-talet byggs kyrkan i etapper om till en höggotisk kyrka. Först uppförs sakristian som en utbyggnad till det romanska koret. Sakristian har väggar och tunnvalv av tegel. I nästa etapp revs det romanska koret och kyrkan byggdes till åt öster till sin nuvarande längd. Det nya koret fick samma bredd som långhuset. Vid denna tid tillkom den tegelomfattade korporten öster om sakristian. Den porten murades igen under senmedeltiden. Omkring år 1300 byggdes långhusets murar på med två meter till nuvarande höjd. De södra och östra kormurarna nyuppfördes. Långhus och kor täcktes med ett högt trätunnvalv och nya, spetsbågiga, tegelomfattade fönster byggdes i öster och söder. Kyrkorummet fick en helt ny resning och en höggotisk karaktär. I samband med förhöjningen av murarna togs en stor tegelportal upp mot norr nära tornet.

I mitten av 1300-talet slogs de fyra valv som täcker långhus och kor. Även tornets bottenvåning välvdes och tegeltrappan upp till tornet byggdes. Likt så många andra kyrkor i Upplands förändrades även Vaksala kyrka kraftigt under senmedeltiden. Under 1400-talets första hälft eller mitt byggdes två vapenhus, ett mot söder och ett mot norr. Det södra vapenhuset var byggt i gråsten och hade trappgavel. Nästa etapp i 1400-talets ombyggnader var uppförandet av det norra kapellet i tegel vars gavel byggdes samman med sakristian. Gavelröstet försågs med rikt utformade blinderingar. Sist byggdes det södra kapellet i tegel och med hög gråstensgrund. Det var under slutet av 1400-talet. Då byggdes även tornet till på höjden med murar av tegel. Båda kapellen är välvda med stjärnvalv. Även södra kapellet hade trappgavel från början. I och med det hade kyrkan fått sin slutliga form. Den nuvarande, höga, spånklädda spiran tillkom omkring 1690 sedan den gamla förstörts av ett blixtnedslag.

1793-95 skedde stora ombyggnadsarbeten. Då revs de båda senmedeltida vapenhusen och portalerna vid dessa murades igen. I stället togs den nuvarande ingången i tornets bottenvåning upp. Kyrkan stora, rundbågiga fönster togs också upp då.

Idag har kyrkan i stort bevarat den karaktär den fick vid ombyggnaderna i slutet av 1700-talet. Tornspiran är täckt med tjärade spån liksom taken över långhus, kor och kapell. Ingången sker genom tornets bottenvåning, som fungerar som vapenhus. Ytterdörren är en kopparklädd trädörr som tillkom vid renoveringen 1969. Då togs även den medeltida korportalen upp igen och försågs med en kopparklädd dörr. Fönsteröppningarna är försedda med blyspröjsade träbågar som är målade i brunt. Mot söder ses spåren av två gotiska fönster med tegellomfattning. I norr ses fortfarande var vapenhusporten har legat. Kapellen i norr och söder är försedda med hängrännor och stuprör av koppar.

Vaksala kyrka är uppförd med murar av gråsten och tegel. Den har ett rektangulärt långhus i öst-västlig riktning och korsarmar i norr och söder. Koret är rakslutet. I norr ligger sakristian som är sammanbyggd med den norra korsarmen. Kyrkan har från början uppförts som en romansk gråstenskyrka med långhus, västtorn och smalare, absidförsett kor, sannolikt under 1100-talets senare del. Två ursprungliga romanska fönster, framtagna under 1900-talet, är synliga i form av nischer, utifrån i södra väggen och inifrån i norra väggen. Denna äldsta kyrka hade troligen platt brädtak eller öppen takstol.

Under 1200-talet byggs kyrkan i etapper om till en höggotisk kyrka. Först uppförs sakristian som en utbyggnad till det romanska koret. Sakristian har väggar och tunnvalv av tegel. I nästa etapp revs det romanska koret och kyrkan byggdes till åt öster till sin nuvarande längd. Det nya koret fick samma bredd som långhuset. Vid denna tid tillkom den tegelomfattade korporten öster om sakristian. Den porten murades igen under senmedeltiden. Omkring år 1300 byggdes långhusets murar på med två meter till nuvarande höjd. De södra och östra kormurarna nyuppfördes. Långhus och kor täcktes med ett högt trätunnvalv och nya, spetsbågiga, tegelomfattade fönster byggdes i öster och söder. Kyrkorummet fick en helt ny resning och en höggotisk karaktär. I samband med förhöjningen av murarna togs en stor tegelportal upp mot norr nära tornet.

I mitten av 1300-talet slogs de fyra valv som täcker långhus och kor. Även tornets bottenvåning välvdes och tegeltrappan upp till tornet byggdes. Likt så många andra kyrkor i Upplands förändrades även Vaksala kyrka kraftigt under senmedeltiden. Under 1400-talets första hälft eller mitt byggdes två vapenhus, ett mot söder och ett mot norr. Det södra vapenhuset var byggt i gråsten och hade trappgavel. Nästa etapp i 1400-talets ombyggnader var uppförandet av det norra kapellet i tegel vars gavel byggdes samman med sakristian. Gavelröstet försågs med rikt utformade blinderingar. Sist byggdes det södra kapellet i tegel och med hög gråstensgrund. Det var under slutet av 1400-talet. Då byggdes även tornet till på höjden med murar av tegel. Båda kapellen är välvda med stjärnvalv. Även södra kapellet hade trappgavel från början. I och med det hade kyrkan fått sin slutliga form. Den nuvarande, höga, spånklädda spiran tillkom omkring 1690 sedan den gamla förstörts av ett blixtnedslag.

1793-95 skedde stora ombyggnadsarbeten. Då revs de båda senmedeltida vapenhusen och portalerna vid dessa murades igen. I stället togs den nuvarande ingången i tornets bottenvåning upp. Kyrkan stora, rundbågiga fönster togs också upp då.

Interiören präglas i hög grad av ombyggnaden under sent 1700-tal då den nuvarande fasta inredningen tillkom. 1929 års restaurering har också satt sin prägel på kyrkorummet. Då togs de senmedeltida kalkmålningarna fram och södra kapellet gjordes om till dopkapell. Det kallas Andreaskapellet.

Vapenhuset är försett med ett vindfång. Golvet är täckt av kalksten. Här finns ett bokbord och en bänk från 1990-talet. Tegeltrappan upp till tornet är försedd med en smidd grind. I vapenhuset finns två runstensfragment. Vapenhuset täcks av ett putsat ribbvalv med framtagna medeltidsmålningar i form av växtornament. En ådringsmålad dubbeldörr med speglar sitter i öppningen till långhuset. Golvet i långhuset, koret och södra kapellet är täckt med kalkstensplattor. Större delen av långhuset är uppfyllt av slutna bänkkvarter målade i marmoreringsteknik i bruna, gröna och blå nyanser. Bänkarna är från 1790-talet men fick sin nuvarande färg vid 1929 års restaurering som leddes av arkitekten Erik Fant. Det var då som de medeltida målningarna togs fram och konserverades. Bäst bevarade är målningarna i de mellersta valven i långhuset. Norra kapellets västra vägg har också en välbevarad målning av de visa jungfrurna och brudgummen från början av 1500-talet. Övriga målningar är från 1400-talet men över det nu igenmurade korfönstret finns rester av 1300-talsmålningar.

Norra kapellet, även kallat Mariakapellet, gjordes om till rum för mindre andakter år 2002, då den fasta bänkinredningen avlägsnades och ersattes av lösa stolar. Det gamla trägolvet behölls och kompletterades med nya bräder i den gamla gången. I södra kapellet står en mindre orgel från 1960. I kapellet finns en kopia av kyrkans medeltida dopfunt. Originalet förvaras sedan 1800-talet på Statens historiska museum. Möbleringen i övrigt består av lösa stolar.

Läktaren i väster har byggts om flera gånger, senast 1984, då läktaren utvidgades och försågs med ny barriär. Den nyklassicistiska orgelfasaden från 1805 är ritad av den kände arkitekten Olof Tempelman. Orgelverket tillverkades av den likaledes kände orgelbyggaren Olof Schwan. Det nytillverkades på 1980-talet men delar av den ursprungliga orgeln ingår fortfarande. Predikstolen är placerad på södra sidan av långhuset öster om öppningen till dopkapellet. Den är tillverkad i gustaviansk stil år 1795 av stadskassören i Uppsala J. Westberg, som även gjort de båda nummertavlorna.

Altaret nymurade 1929. Kyrkans främsta klenod är det stora altarskåpet i ek som står på altaret. Det är det största medeltida altarskåp som finns i stiftet. Skåpet är tillverkat i Antwerpen omkring år 1510. Träskulpturerna, med korsfästelsen i mitten, är till största delen förgyllda. Flyglarna är försedda med pannåmålningar. Mot norra korväggen står en medeltida brudbänk i trä. Bänken dateras till omkring år 1200 och är kyrkans äldsta inventarium. Kyrkan har sex äldre malmkronor som hänger ifrån valven. Gravminnen i kyrkan utgörs bl.a. av de tre begravningsvapnen från 1600-talet på långhusets och korets norra vägg.

Sakristian är tunnvälvd. Valvhjässan är försett med dekormålning. Väggarna är prydda med draperimålning. Under sakristian finns en källarvåning som tillkom 1969. Där finns toalett, personalutrymmen och förråd mm.