HELGARÖ KYRKA

Kyrkan omgärdas av en kallmurad stenmur från 1856, utom i väster där kyrkogården har utvidgats och muren har avlägsnats. Här markeras kyrkogården istället av en formklippt häck. En äldre trädrad som planterades 1776 och 1801 finns delvis kvar i norr och söder.

Den förhållandevis plana kyrkogården har en rektangulär långsträckt planform, där största delen av kyrkogården ligger väster om kyrkan. Huvudingången är placerad i väster mitt framför kyrkans västportal. En mindre ingång finns också i öster. Ingångarna markeras med kvadratiska stenstolpar, de i väster kröns av stenklot. Västra grinden är en svartmålad nyare smidesgrind. I östra ingången sitter en enkel svartmålad trägrind.

Kyrkogården är gräsbevuxen. Raka grusgångar är anlagda utefter kyrkogårdens sidor, strax intill bogårdsmuren och leder fram till murens båda ingångar.
Framför västportalen är en grusad plan, där två sittbänkar är uppställda. Runt planen är träd planterade. Framför portalen är marken belagd med gatsten.

Gravvårdarna är placerade runt om kyrkan.

Sörmländska kyrkor 89, 1946, 1990.
Eva Wockatz, inventeringstillfället 2010.

FÖRSAMLING 1995 - VÅRFRUBERGA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 516, år 1900: 586, år 1995: 386

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger perifert i socknen i en sluttning ned mot Prästgårdsviken i Sörfjärden i Mälaren.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan har långsmal, salformad plan med rakt avslutat korparti i öster, vapenhus i söder, sakristia nära nog mitt på norra långhusmuren, torn i väster samt mindre, vidbyggda ekonomiutrymmen längs muren mellan torn och sakristia. Av den ursprungliga stenkyrkan, troligen från 1100-talets andra hälft, kvarstår långhuset i det nuvarande långhusets västra del. Sannolikt under 1400-talet förlängdes kyrkan väsentligt mot öster och korpartiet erhöll samma bredd som långhuset. Vid denna byggnadsetapp tillbyggdes troligen också sakristia i norr och vapenhus i söder. En förlängning av kyrkan ytterligare mot öster bekostades av landshövdingen Gustaf Cruus, som samtidigt, förmodligen i början av 1660-talet, lät inrätta ett gravvalv under det nya korpartiet. Ett smalt torn tillfogades i väster på 1720-talet, och senare under samma århundrade (1774-75) tillkom den nya sakristian, troligen på den medeltida föregångarens grund. Västtornet samt strävorna och bodarna på långhusets norra sida tillbyggdes 1886, efter ritningar av arkitekt Emil Langlet (partier från 1720-talet kan möjligen ingå i tornet).

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören präglas framförallt av sistnämnda förändringar. Kyrkan, med det sannolikt på äldre stomme nyuppförda tornet, omgestaltades i nygotiskt formspråk med spritputsade fasader med slätputsade listverk och omfattningar. Kyrkans inre nås genom portalen i väster; vapenhuset används sedan länge som bårhus. Kyrkorummet täcks av valv slagna under 1400-talet. Korvalvet från 1600-talet har samma utseende som de medeltida valven, och den fönsterlösa nordväggen bidrar till den ålderdomliga karaktären. Av Erik Hahrs två förslag kom element ur båda till användning vid den invändiga restaureringen 1898, det nygotiska i valvens 1400-talsimiterande dekor, det nybarocka i orgelfasaden och kompletteringen av altaruppsatsen. Resultaten av det sena 1800-talets tidstypiska insatser är välbevarade både till exteriör och interiör. 1957 års restaurering medförde ny bänkinredning och överkalkning av delar av dekorationsmålningarna. Den romanska dopfuntens bevarade cuppa fick en nytillverkad fot 1902.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.