"Nåke krog" omnämns i en mantalslängd 1636 och "Nockebykrog" är utmärkt på en karta som senast är utförd 1672. Först var det endast sjöfarande mälarbönder som nyttjade detta utskänkningsställe. Det fanns på flera andra håll längs mälarens stränder liknande inrättningar. 1787 invigdes den första bron på platsen vilket innebar ett uppsving för den strategiskt belägna krogen. År 1829 avbildades värdshusbyggnaden på en akvarell och byggnaden var då en ståndsmässig envåningsbyggnad med inredd vind under ett valmat mansardtak. Fönstren var höga. Byggnadens ålder är inte fastställd. Källarvalven är möjligen från 1600-talet och byggnadens stomme bör vara från seklet därpå. Den parstuga som finns på tomten är sannolikt från 1700-talet och torde ha använts som annex till krogen. Under 1800-talets första hälft brändes det brännvin i en bränneribyggnad som numer är borta. År 1853 beslöt Bromma sockenstämma att verka för att krogen lades ned pga omfattande fylleri och slagsmål.
Carl Johan Larsson bedrev tvättverksamhet på Lovön men ansåg att transporterna till staden var för långa. 1911 köpte han tomten Nockeby vid brofästet och en kaj anlades. 1912 lät han byggmästare Carl J Fors uppföra tvättinrättningen som också inrymde elva små lägenheter för tvättarbetarna. Logiproblematiken var stor pga tvätteriets avskilda läge och i parstugan och den relativt nyuppförda sjövillan vid stranden anordnades sju bostäder till. Larsson med familj slog sig ned i den gamla värdshusbyggnaden som kom att kallas disponentvillan.
Verksamheten utvecklade sig snabbt och de som bodde i tvätteribyggnaden tvingades ut därifrån då utrymmena krävdes för expansionen. Med anledning av detta blev Larsson intressent i ett bussbolag som kunde transportera arbetskraften till platsen. På så vis grundades Mälaröarnas Omnibus AB. Bolagets första garage står kvar på andra sidan bron i stadsdelen Nockebyhov.
Tvättverksamheten hade lång kontinuitet i området och längs stranden mellan Grönvik och Gubbkärr fanns vid sekelskiftet 1900 sju handtvättar. De sista handtvättarna försvann på 1930-talet då orenat avloppsvatten från de nya villorna i Nockeby gjorde mälarvattnet otjänligt för tvätt.
Larssons tvätteriinrättning var maskinbaserad och kundkretsen bestod av hotell, restauranger, sjukhus och industrier. En tredjedel av tvätten kom från privatpersoner. I mitten av 1940-talet var verksamheten som störts med 170 timanställda. Efterhand moderniserades maskinparken och arbetsstyrkan minskade avsevärt. 1975 gick Nockebytvätten i konkurs.
1976 köptes anläggningen av byggnadsfrirman Viktor Hanson. Tvätteribyggnaden byggdes om för bostadsändamål och med hjälp av till- och ombyggnader av de övriga husen kunde även dessa fungera som bostadslägenheter.