Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås tornets bottenvåning vars golv är belagt med kalkstensplattor och äldre gravhällar. Åt norr och söder finns inbyggnader för väntrum, wc och läktartrappa med vitputsade väggar och sentida vitmålade fyllningsdörrar. Taket utgörs av orgelläktarens undersida och är klätt med vitlaserad furupanel. Mot kyrkorummet leder en pardörr vars dörrblad sedan 2008 är helglasade.
Östra delen av torntravén är sedan 1850 införlivad i kyrkorummet och upptas av den gråmålade nyklassicistiska orgelläktaren som förutom i murverken vilar på åtta kolonner i trä med förgyllda joniska kapitäl. Golvet är liksom i långhusets mittgång belagt med kvadratiska kalkstensplattor i diagonalställd läggning med en bård av rektangulära plattor, medan tvärskeppets gångar är belagda med äldre gravhällar. De slutna bänkkvarteren står på omålade brädgolv. Väggar och valv är putsade. Torntravén täcks av ett åttakappigt ribbvalv vars ribbor har rak profil, medan ribbvalven över långhusets två travéer och södra korsarmen har klöverformade ribbor. Långhusets valv har åtta kappor och södra korsarmen sex. Här vilar ribborna på impoststenar eller konsoler formade som djur- och människohuvuden. Norra korsarmen har istället ett stjärnvalv som tros ha tillkommit runt år 1500. Övergången mellan torn och långhus markeras av en bred och högrest spetsbågig valvbåge som upptogs 1850. Mot koret i öster avgränsar en rundbågig triumfbåge. Valven och i viss mån även väggarna är rikligt dekorerade med kalkmålningar, huvudsakligen från renässansen men även från senmedeltiden (se vidare nedan). I torntravéns södra vägg finns en igenmurad rundbågig öppning som ursprungligen utgjorde uppgången till torntrappan och i norra väggen finns en mindre rektangulär, liggande nisch. I långhusets västra travé återfinns kyrkans ursprungliga syd- och norrportaler. Norra ingången är igenmurad och klädd med stående ockragul panel på vilken vad som anses vara den ytterport som kyrkan hade vid tiden för Ronneby blodbad är uppsatt. Den brunlaserade bräddörren har utöver bomärken, namn och uttag efter tidigare beslagning huggmärken som enligt traditionen ska ha åsamkats av de svenska soldater som under våldsamma scener trängde sig in i kyrkan där ronnebyborna sökt tillflykt 4 september 1564. Den rundbågiga sydportalen har en från murlivet svagt framskjutande omfattning som tillsammans med ett tympanonfält som målats på det ovanliggande murverket bildar ett gavelmotiv. Direkt öster om sydportalen finns en grund stickbågig nisch som idag ger plats åt två skulpturer i trä föreställande Mose och Aron, vilka tros ha tillhört ett epitafium från 1600-talet.
Korets golv är belagt med samma typ av kalkstensplattor som i långhuset och golvnivån är två steg högre. Väggarna och de två travéernas ribbvalv är liksom i övriga kyrkorummet rikligt utsmyckade med kalkmålningar (se vidare nedan). Utmed östra väggen står fastklamrade äldre gravhällar och i norra väggen finns en stickbågig nisch mellan den rundbågiga öppningen mot sakristian och den igensatta svagt spetsbågiga nordportal som ska ha lett till de sidokapell som tros ha förenat koret med korsarmarna efter de senares uppförande. I norra väggen finns även den romanska fönsteröppning som numera endast är synlig inifrån. Södra väggens fönsteröppningar är sedan 1955 försedda med glasmålningar av Halmstadsgruppens Erik Olson som bland annat framställer scener ur Julevangeliet och Korsfästelsen samt motiv från kyrkans danska respektive svenska historia.
Långhus, korsarmar och kor är rikligt dekorerade med vägg- och valvmålningar från olika perioder. De äldsta målningarna utgörs av partiellt bevarade treklöverbladsbårder i koret som antas vara samtida med korets utbyggnad och kyrkans valvslagning. Den andra gruppen av medeltida målningar dateras till 1400-tal och tidigt 1500-tal och består bland annat av figurframställningar av aposteln Petrus gestaltad som påve, Sankt Göran och draken samt en vapensköld, alla i norra korsarmen. Till samma grupp sällar sig torntravéns mer fragmentariska målningar. Merparten av kalkmålningarna härstammar emellertid från 1580-talet och utgör några av de mest framstående renässansmålerierna i södra Skandinavien. De har innan de kalkades över på 1770-talet täckt hela kyrkorummet men är sedan de frilades 1911 främst koncentrerade till koret och södra korsarmen. Valvkappor, ribbor och fönstersmygar är överdådigt dekorerade med växtornament som blandas med språkband på latin och danska samt Fredrik II:s och drottning Sophies vapensköldar. Bland de figurativa motiven märks särskilt framställningar av dödsdansen, en naken man som slits mellan himmel och helvete samt en kristen riddare som slåss för tron.
Sakristian har golv av rött tegel med inslag av äldre gravhällar. Väggarna och rummets ribbvalv är slätputsade och vitkalkade. Mot koret sitter en bräddörr som mot koret är klädd med ekpanel i fiskbensmönster. Dörröppningarna mot kor, kyrkogård och textilrummet i det före detta pannrummet har dörrar med panel i fiskbensmönster och baksidor med naror, kryssförsträvning och smidda bandgångjärn. Framför det östra fönstret finns ett murat altare vars altarskiva i kalksten med fem huggna konsekrationskors möjligen är medeltida. Söder om altaret finns en lågt sittande stickbågig nisch som ursprungligen haft funktionen som piscina.
Vapenhuset söder om långhuset har sedan huvudentrén flyttats till västtornet förlorat sin ursprungliga funktion och rummet används främst för förvaring. Golvet är belagt med äldre gravhällar samt utfyllnadsplattor av kalksten. Väggarna är putsade och vitkalkade och utmed de södra och norra väggarna står fastklamrade gravhällar. På väggarna finns även fragmentariska kalkmålningar, varav en målning på norra väggen bryts av den östra väggen och därmed påvisar att en tidigare och större sakristia funnits. Rummets brunbetsade tredingstak av profilerad panel med mellanliggande lock som vilar på smala och dekorativt utformade takstolar är ett inslag som återkommer i flera kyrkor som restaurerats av Wåhlin. Mot kyrkorummet leder kyrkans ursprungliga sydportal som har skulpterad och dekorativt utformad granitomfattning där profilerade konsoler bär upp ett lunettformat tympanonfält dekorerat med bland annat heraldiska liljor och ett latinskt kors i relief. Det svartmålade dörrbladet har liggande panel med dekorativa spikhuvuden, dragring och nyckelskylt i smide.
Tornets övre tre våningar har synliga murverk av gråsten med brett utstrukna fogar och inslag av tegel. De övre våningarna upptas av klockbocken och dess bärande bockkonstruktioner samt takstolskonstruktionen. Den undre tornvåningen vars golv utgörs av torntravéns oisolerade valv har låg takhöjd och mot öster är murverket förstärkt med kraftiga pågjutningar i betong. I bjälklaget mot den övre våningen finns timmermärken. Takstolskonstruktionerna över långhus, korsarmar och kor är till största del utförd i bilad ek och sannolikt medeltida med senare tillägg, ändringar och återanvändningar. Takstolarna är numrerade med romerska siffror, alternativt en slags förvanskade romerska siffror av medeltida karaktär.
Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i vitputsat tegel med altarskiva i form av en gravhäll i kalksten över Johannes Holebeke, avliden 1308. Altaret har nischer mot öster och söder och altarskivan pryds förutom av inskriptioner av en sköld med bomärke samt fem senare under medeltiden tillkomna konsekrationskors. I samband med uppsättandet av altaruppsatsens 1652 ska altaret ha byggts om av Carl Murmester.
Altaruppsatsen i förgylld och polykromt bemålad ek är ett högklassigt renässansarbete av okänd dansk mästare från 1652. Peder Jensen Kolding eller Anders Sörensen har på stilmässiga grunder nämnts som tänkbara upphovsmän. Vid monteringen av altaruppsatsen i kyrkan 1653 ska mindre arbeten ha utförts av konterfejaren Jacob Flor som samma år målade predikstolen. Den tredelade uppsatsen har arkitektonisk uppbyggnad där huvudmotivet i form av en oljemålning framställande Nattvardens instiftande flankeras av korintiska kolonner och broskverksvingar. I nästa våning syns Korsfästelsen i skuren relief. Det överliggande bjälklaget bärs upp av hermer i form av evangelisterna Markus och Lukas med respektive attribut, medan Matteus och Johannes återfinns sittande på det nedre bjälklaget utanför mindre broskverksvingar. Det lunettformade överpartiet framställer Uppståndelsen i skuren relief krönt av en skulpterad kristusfigur med dansk segerfana omgiven av puttis med passionsverktyg.
Den femsidiga altarringen i nyrenässans av tillkom vid Wåhlins restaurering 1911 och är uppbyggd av en lövsågad och rundbågearkad med pilastrar och profilerade över- och underliggare, allt i brunbetsad ek. Knäfallet är klätt med brunt skinn.
Predikstolen med baldakin i snidad och skulpterad ek är tillverkad på 1640-talet och fick sin polykroma bemålning 1653 av konterfejaren Jacob Flor. Korgens fem sidor har skulpterade framställningar av de fyra evangelisterna med respektive attribut samt aposteln Paulus ståendes i rundbågemotiv och flankerade av karyatider gestaltade som sex av de sju dygderna. Korgens övre och undre profilerade listverk har textband i guld på svart botten. Överst finns ett bokstöd som pryds av en kartusch med änglahuvuden och nedtill avslutas korgen med en lambrekäng gestaltad av snarlika kartuscher. Det närmast urnformade grönmarmorerade understycket indelas av volutformade ribbor och av avslutas nedtill av en pinjekotte. Den hexagonala baldakinen är uppbyggd av ett förkroppat listverk med förgyllt text mot svart botten som nedtill avslutas med en skuren lambrekäng och upptill av kartuscher med änglaansikten. Hörnen markeras av änglar ståendes på postament som bildar stöd för de volutformade ribbor som bär upp ett centralt placerat världsklot på vilket en kristusfigur med lamm står. Under baldakinen hänger en skulpterad duva. Predikstolen är placerad i korsmittens nordöstra hörn och nås från väster via en vinklad trappa med genombrutet räcke av brunbetsad ek ritad av Wåhlin 1911. Utformningen med lövsågad rundbågearkad och pilastrar går igen från altarringen som tillkom vid samma restaurering.
Dopfunten av gjuten brons är tillverkad 1604 och är sannolikt av lågtyskt ursprung. Den kalkformade funten bär överst en inskription som avslöjar att den skänkts till kyrkan av Knut Jute, en givare som emellertid inte har kunnat identifieras ytterligare. Dopfunten är idag placerad i korets sydvästra hörn och står på ett dekorativt stativ av smidesjärn som troligen tillkom i samband med att dopfunten bytte placering vid mitten av 1700-talet.
Den slutna bänkinredningen i brunbetsad ek och furu tillkom 1636 men byggdes om 175960. Bänkskärmar, ryggstöd och dörrar är uppbyggda som ramverk med fyllningar. Dörrarnas fyllningar är till hälften svartmålade och bär texten R.By samt bänknummer. På de främre bänkraderna syns även fragment av gröna och röda kransar. Bänkarna är försedda med stoppade sittdynor, psalmbokshyllor, sentida krokar samt enkla, fotbrädor fästa i brädgolvet. I koret står utmed väggar och i nischer ett antal bänkar i ek vars härkomst inte framkommer av kyrkans underhållsplan eller andra källor. Stilmässigt är det rimligt att anta att de är ritade av Wåhlin och har tillkommit vid dennes restaurering 1911. På fotografier tagna direkt efter restaureringen syns emellertid inte bänkarna utan dyker tidigast upp i bildmaterialet 1935.
Orgeln är tillverkad 1969 av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund och installerad bakomden orgelfasad som 1844 ritades av C. G. Blom-Carlsson still den då nya orgeln tillverkad av Andreas Jönsson Åberg i Hjortsberga. Den ursprungligen femdelade klassicistiska orgelfasaden med framskjutande piptureller är gråmålad med förgyllda detaljer som festonger, bårder och akantusblad. I samband med att nytt orgelverk tillkom 1937 breddades fasaden med två indragna partier efter ritningar av Ragnar Hjorth.
Kyrkan har tre kyrkklockor i malm. Storklockan är enligt dess inskription gjuten i Lübeck 1593 och omgjuten i Ronneby och Stockholm 1726 respektive 1882. Den pryds bland annat av akroterion- och akantusfriser, festonger samt änglar. Innan den senaste omgjutningen tycks den ha haft en figurframställning som tolkats som S:t Laurentius. Mellanklockan göts 1675 men omgöts liksom storklockan 1726. Senast omgjuten av Theodor Fries i Jönköping 1820 och dekorerad med bladfriser. Lillklockan som bär friser av blad- och grenverk är gjuten av Arend Kleymann i Lübeck 1667 och skänkt till kyrkan av Mattheus von Dorne.
Bland kyrkans övriga fasta inredning och inventarier finns en mängd föremål med höga kulturhistoriska värden, exempelvis ett större antal metall- och textilföremål från 1600-, 1700- och 1800-talen. Avgörande för kyrkorummets renässansprägel är de många epitafierna i snidat och polykromt bemålat trä från slutet av 1500-talet samt 1600-talet liksom belysningsredskap i form av ljuskronor och ljusarmar från främst 1600-talet. I kyrkorummet återfinns även ett stort antal oljemålningar från 1600-talet och framåt. I norra korsarmen hänger ett större triumfkrucifix i trä som daterats till kring år 1500 och tidigare har hängt i triumfbågen. I församlingens ägo finns även ett antal äldre böcker, bland annat ett exemplar av Kristian IV:s bibel från 1632.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
