LJUSNEDALS KYRKA

Den nuvarande kyrkobyggnaden i trä uppfördes 1797 av bruksbyggmästaren Johan Fransman från Särvsjö på samma plats som den första kyrkan. Den består av ett långhus med rakslutet korparti orienterat mot öster, torn i väster och sakristia vid östgaveln. Huvudingången och vapenhuset finns i tornet. Sakristian ersatte vid en större restaurering 1902 den äldre sakristian, i vilken möjligen delar av gamla kyrkan ingått. Det finns en separat ingång till sakristian.

Kyrkans väggar är byggda med en stomme av stående grova stolpar, strävor och liggande reglar. Tornet är byggt med återanvänt virke från gamla kyrkan. Kyrkan har en grund av natursten. Väggarna är klädda med liggande fasspontad panel som är målad vit. Väggfälten inramas i hörn och mot sockel av breda omfattningar av ospåntade bräder som målats i en grå avvikande färg. Takfoten är profilerad och målad i samma grå kulör. Långhuset har mansardtak med bandtäckt plåt, tornet en åttkantig lanternin med karnissvängd huv med plåttäckning. Plåten är målad röd.

På norra och södra fasaderna finns tre fönster på var sida. Fönstren är rektangulära och har sex spröjsade bågar i varje fönster. Dessa är målade vita. Fönstren kröns av ett gavelmotiv som är starkt profilerat. Det finns innanfönster med sex bågar. Ingången i tornet i väster består av en pardörr med speglar som är målad brun. Den kröns likaså av ett gavelmotiv. Upp till dörren leder en trappa av trä med vitmålade träräcken och handikappramp. I vapenhuset i tornet finns ett rektangulärt fönster mot söder. Ovanför ingången finns ett runt fönster. Mot norr, väster och söder finns ljudluckor av trä med panel i fiskbensmönster som är målade bruna. De inramas upptill av en bågformad avslutning krönt av ett gavelfält. Anledningen till att det saknas ljudlucka mot öster beror sannolikt på att tornet är ganska lågt i förhållande till byggnadskroppen, vilket innebär att ljudluckan inte får plats på väggfältet mot öster. Kyrkans exteriör präglas av kvardröjande rokokodrag med sitt brutna höga tak och den åttkantiga lanterninen med karnissvängd huv.

Vid ombyggnaden och renoveringen 1902 fick kyrkan det utseende den har idag. Fram till dess hade kyrkan stående panel och taktäckning av spån. Ombyggnaden skedde under ledning av ingenjör P Eriksson, artisten Sven Linnborg och målarmästare J.O Bjelke. Den ursprungliga torningången mot söder sattes igen och en ny entré med nya pardörrar togs upp mot väster. Det byggdes en trappa med en tresidig utformning. Det gjordes också nya ljudöppningar högre upp i tornet med en bågformad avslutning och två rosetter på var sida. Exteriören fick ny liggande fasspontpanel istället för den grova locklistpanelen och kyrkan fick en färgsättning i vitt och grått. En ny sakristia uppfördes med ingång från söder. Fönstren byttes och gavelfronterna över fönstren tillkom antagligen samtidigt. Det ursprungliga spåntaket ersattes med ett falsat plåttak, som byttes senast vid kyrkans restaurering 1990-92 mot den nuvarande rödmålade plåten. Den nuvarande trappan med handikappramp i trä tillkom likaså 1990.

I interiören präglas kyrkan helt av ombyggnaden 1902. Innerväggarna kläddes med sin stående pärlspontpanel och tunnvalvet fick en ny takbeklädnad av pärlspont. Tidigare var väggarna klädda med en liggande slät panel av skiftande bredder som ej förfaller ha varit målad. Pärlspontpanelen på väggarna är idag målad ljust gul och taket är vitt medan listverk vid taket och runt fönster och dörrar är målade i en grå färgskala. Den grå färgen återfinns också på altaruppsatsen och predikstolen.

Altartavlan och predikstolen gjordes 1902 av Sven Linnborg. Altarringen har grå marmorering på balusterdockorna precis som predikstolen. Knäfallet kläs av ett vinrött tyg. Listerna och dekoren på predikstolen är förgylld. 1902 fick också kyrkan ett nytt golv av ganska smala spontade brädor. Det har karaktären av ett skurgolv. Bänkinredningen byttes mot den nuvarande öppna bänkinredningen som är målad i en rosa, beige färgton med detaljer i engelsk rött. Murstockar byggdes i både kyrkorummet och den nya sakristian och gjutjärnskaminer monterades, som fortfarande finns kvar. Bolinderskaminen i kyrkorummet står mot norrväggen. Sakristians kamin är äldre och kan vara tillverkad av den lokale hantverkaren Jöns Ljungberg på 1700-talet.

Altaruppsatsen av Linnborg utgjordes ursprungligen av en svit om tre tavlor som skildrade Jesu liv och undervisning samt Jesu död och uppståndelse. De tre satt alla placerade på korväggen. Numera sitter endast den centrala altartavlan kvar på korväggen. Den har en ornamenterande ram i rokokostil som utfördes 1924 av E Näsvall. På var sida om altaruppsatsen finns dörrar. Den norra går till sakristian och den södra är en blinddörr. Numera är de flankerade tavlorna uppsatta på västväggen, på var sida om en av kyrkans två äldre altartavlor. De äldre altartavlorna målades av Erik Walllin för den första kyrkobyggnaden 1769. Båda finns kvar i kyrkorummet. Den första föreställer Treenigheten medan den andra tavlan, som är uppsatt på södra väggen, avbildar Kristi lidande. I den ombyggda korbänken finns en förgylld nummertavla som är tillverkad av Jöns Ljungberg. Den främre ljuskronan av trä i koret är också tillverkad av Jöns Ljungberg. Den gamla predikstolen från den första kyrkan finns uppställd i tornrummet där ett litet museum har iordningställts.

Kyrkan genomgick i början av 1990-talet en genomgripande restaurering under ledning av arkitekterna Nils Jacobsson och Hans Jäderberg på K-konsult Jämtland. Restaureringen avsåg bland annat återställa kyrkans karaktär från 1902. Interiören hade år 1954 målats i en ny färgsättning med gråa färgtoner men vid 1990-talsrestaureringen rekonstruerades 1902 års färger. Toalettunderbyggnad vid trappan i vapenhuset är från samma ombyggnad, liksom plåttaket och trappan med handikapprampen. Kororgeln som är placerad i korbänkarna är byggd 1982. Orgelhuset som står separat placerat mot korväggen ersatte de befintliga kyrkvärdsbänkarna.