BJÄLBO KYRKA

Exteriör beskrivning
Bjälbo kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rundat korparti, sakristia i norr samt västtorn. Kyrkan är uppförd av kalksten, sakristian även av gråsten. Långhuset och sakristian saknar sockel, medan tornet har en skråkantad kalkstenssockel. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i en bruten gulvit nyans med undantag av sakristian som är oputsad. Tornet har frilagda hörnkedjor av kalksten och långhuset avslutas upptill med profilerad taklist av tegel. Långhus och sakristia täcks av sadeltak. Samtliga tak och tornhuv är spånklädda. Fönsteröppningarna är rundbågiga med inmurade träbågar med tunna järnspröjsar. Korets fönsteröppningar är igenmurade på insidan och fönsterbågarna sitter kvar som blindfönster. Fönsterblecken är av gråmålad galvaniserad plåt. Tornet har dubbla ljudöppningar av kalksten samt ett antal mindre oregelbundet placerade medeltida öppningar. Huvudingången är via tornet i väster och är försedd med en medeltida järnbeslagen dörr. Dörrbladet är breddat, vilket sannolikt härrör från ombyggnaden 1788. En ingång finns även centralt på södra långsidan. Den är försedd med ytterdörrar, som tillkom som extradörrar 1935. Portalen omges av pilastrar med ett överliggande fönster. Trappstenen utgörs av en kalkstenshäll med mönster. Mellan långhus och torn finns tydliga skarvar. På tornets södra sida finns en igensatt dörröppning markerad i putsen. Sakristian har en dekorativt utformad vindskiva, spår efter en igenmurad vindsöppning i norr samt en källarlucka till pannrummet i väster.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Vid grundläggning för ett kyrkstall i utkanten av den igenlagda norra delen av kyrkogården påträffades 1914 två gravar med kalkstenshällar, s k eskilstunakistor. Vid en undersökning i juli 1982 påträffades även grundresterna till en stavkyrka. Kyrkan, som har tolkats som Bjälboättens gårdskyrka, hade förstörts vid en brand. En ny kyrka, den nuvarande, uppfördes av sten ca 50 m söder om träkyrkan sannolikt under 1100-talets första hälft. Kyrkan fick en traditionell planform med rektangulärt långhus med ett smalare kor och absid. Det nuvarande kraftiga västtornet har tillbyggts senare och dess östra mur vilar på långhusgaveln. Virke i tornet har daterats till ca 1220 genom dendrokronologiska provtagningar. Kyrkan har ursprungligen haft en västportal, vilket är ovanligt.

Västtornet tillhör de märkligare tornbyggena i Östergötland. Den breda och kraftiga tornkroppen rymmer flera tunnvälvda kammare över varandra. Det har få motsvarigheter i stiftet. Däremot förkommer samma typ av kraftiga torn på kyrkorna på Öland, som t ex Föra kyrka. Dessa har dock tolkats som rena försvarsanläggningar. I samband med en renovering av Bjälbotornet 1981 utförde Östergötlands länsmuseum en murverksdokumentation och en arkeologisk undersökning. I kammaren på andra våningen påträffades resterna av en rökugn. Matavfall och andra fynd visade på att tornet tjänat som bostad. Vid undersökningen framkom även att kyrktornet brunnit kraftigt under 1200-talet, vilket daterades genom bl a myntfynd. Bostadsvåningen förstördes vid branden och återuppbyggdes aldrig. Enligt sägnen ska Birger Jarls mor Ingrid Ylva i krigstider bebott det norra rummet på andra våningen, varvid det har kallats för Ingrid Ylvas kammare, Det visade sig också att tornet ursprungligen haft klockor. På södra tornmuren upptäcktes en sekundärt upptagen torningång ca 1,2 m över marken. Den har mynnat direkt in i trappan till första våningen. Trappan till de fyra våningsplanen löper i den södra tornmuren. Antikvarie Jan Eriksson, som ledde undersökningarna drar slutsatsen att "Det märkliga byggnadsverket är en manifestation av makt och rikedom och dess främsta funktioner före den förödande branden under 1200-talet har varit bostad och magasin". Under senare delen av medeltiden tillbyggdes en sakristia i norr och ett vapenhus i söder. Från den medeltida perioden härrör även en dopfunt av kalksten, en s k gotländsk paradisfunt.

I slutet av 1700-talet besiktigades kyrkan och valvkonstruktionen, som sannolikt tillkommit under senare delen av medeltiden, underkändes. Mellan åren 1786 och 1788 revs det medeltida koret och ett nytt rundat korparti uppfördes under ledning av stiftsbyggmästare Casper Seurling. Det nya koret uppmurades av sten, som sannolikt hade hämtats från den norra ringmuren eller kyrkogårdsmuren, som revs vid samma tidpunkt. Såväl den kvarvarande delen av det medeltida långhuset som det nya korpartiet försågs med stora rundbågiga fönsteröppningar och en ingång togs upp centralt på södra sidan. Tornet försågs vid samma tillfälle med en västportal och tornets bottenvåning fick funktion som vapenhus. Det sannolikt medeltida vapenhuset på kyrkans södra sida revs och troligen flyttades den medeltida dörren till västportalen.

Interiören fick en tidstypisk utformning med ett ljust och luftigt kyrkorum med ett plant trätak med antydan till spegelvalv. Läktaren i väster, som tillkommit 20 år tidigare i samband med att en orgel införskaffades fick vara kvar. Den hade dekorerats av Sven Gustavsson Stoltz i Vadstena med bilder av apostlarna. I början av 1800-talet försågs kyrkan med en ny altartavla "Christi uppståndelse", målad av Pehr Hörberg. Den placerades i en förgylld nyklassicistisk omramning krönt av en strålsol. Dessförinnan hade ett medeltida altarskåp varit placerat på altaret. Det flyttades till sakristian, men finns nu i delvis bevarat skick uppsatt på södra väggen.

Vid sekelskiftet 1900 påbörjades diskussioner om att restaurera kyrkan. Det dröjde dock till 1935 innan en renovering utfördes under ledning av arkitekt Erik Fant. Den största förändringen var att korfönstren sattes igen. Byggnadsstyrelsen var tveksam "beträffande lämpligheten av korfönstrens igensättande." Men här som i många andra kyrkor uppfattades motljuset från korfönstren som mycket störande. Bänkarna moderniserades och en läktartrappa togs bort. Den tidigare enhetliga och för 1800-talet typiska färgsättningen i vitt och guld fick ge vika för en färgskala i grågrönt. Predikstolen målades i vad man uppfattade som ursprungliga färger i svart och guld. Fasaderna omputsades och en runsten som var inmurad i sakristians norra vägg togs loss och sattes upp vid kyrkans västra ingång. Den södra ingången försågs med en ny ytterdörr, som tillverkades efter förebild av den äldre, som fick sitta kvar som innerdörr.

Kyrkan har invändigt inte nämnvärt förändrats sedan Erik Fants restaurering 1935, de bakre bänkarna på södra sidan har dock tagits bort och hela interiören ommålades 1962 med bibehållande av Fants färgsättning. Under 1980-talet renoverades tornet och fasadernas puts och i samband med det arbetet gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning av tornet. År 1994 utfördes en dendrokronologisk undersökning av bevarat timmer, som var inmurat i tornet. Detta gav en datering på ca 1220.