Skulptur

Bröllop, grupp med träskulpturer föreställande ett brudpar framför en präst samt två vittnen.
Figurer:
1. Präst i svart rock. Han håller en bok i ena handen. H 235 mm.
2. Brudgum i svart frack. H 232 mm.
3. Brud i svart klänning och vit slöja och en stor blombukett. H 214 mm.
4. Bröllopsvittne. Äldre man i svart rock. H 210 mm.
5. Bröllopsvittne, äldre kvinna isvart klänning och schal. H 218 mm.

Axel Robert Peterson föddes 1868 i Döderhults socken i Oskarshamn. Tolvskillingen, så kallades han efter priset på gubbarna han sålde i hemstaden.
Han var alltså drygt 40 år när några av hans skulpturer år 1909 visades på en karikatyrutställning i Stockholm. Utställningen som anordnades av Hasse Zetterström, redaktör för skämttidningen Söndags-Nisse, blev en vändpunkt.
Publiken och konstkritikerna var lyriska och snart ställdes Döderhultarns figurer ut i Paris, Rom, London och New York.
Den varma sommaren 1896 blev det stor skandal då det blev känt att ett antal hästar hade svultit ihjäl vid ett militärt stuteri vid Ottenby på Öland.
Döderhultarn som var en stor djurvän protesterade genom att avbilda de utmärglade krakarna. Det var med Ottenbyarna som han övergick från välslipade skulpturer till de grovt förenklade karaktärerna som blev hans signum.
Hans ateljé, där han dog sittande i sin stol i mars 1925, var enligt Albert Engström den underligaste bostaden i Oskarshamn - för att inte säga i Sverige.

Bröllop. "-Hur var brudens tillstånd? -Rundt.""Di går inte till prästen förr´n di ä tvungna " hävdade konstnären. "Äktenskapet är en tvångsanstalt " tyckte han också. Döderhultarn ansåg att ett bröllop var en mer sorglig tillställning än en begravning. På en skylt som var uppspikad på väggen i ateljén stod det: "Jag gifta mig - aldrig!" Brudgummen, förloraren, slaktoffret står med sluttande axlar inför prästen, medan bruden triumferande blomstrar ikapp med buketten. Prosten Arbman, bakom sina tjocka glasögon, förättar vigseln med handboken i ena näven och en pris snus mellan tummen och pekfingret i den andra.

Axel "Döderhultarn" Petersson skänkte skulpturerna till F3 (F13M) officersmäss.
När malmens officersmäss, där skulpturerna förvarades, brann ner 1966 lyckades fem grupper räddas. I samband med att regimentsofficerskassan på Malmen upplöstes 1984 donerades skulpturerna till Flygvapenmuseum.