dräkt, benkläder, byxkjol, hakkama, hakama

Vida byxor av typen hakama av tuskaftvävd växtfiber (hampa eller annan stjälkfiber) i ljust blå indigofärg, mönstrad med utsparade små blommönster samt en vit rundel med tuschmålat blad inuti, troligen mullbärsblad (familjevapen). Traditionellt skuren med styvnad i linningen baktill. Stärkt/glättad? Mönstret är gjort genom schablonmönstring (katazome) och småmönstrat av denna typ kallas Edo-komon på japanska. På håll syns inte mönstret så mycket, men på nära håll ser man de små mönstren som är gjorda genom stor hantverksskicklighet.

Tygmönstren i katazome görs med en pappersliknande schablon gjord av fibrer från pappersmullbärsträdet, impregnerad med juice från omogna persimmonfrukter. Mönstret skärs ut med en mycket vass kniv. Färgaren lägger på rispasta på hålen i schablonen så att färgen inte fäster där. Sedan färgas tyget oftast framförallt med indigo och sköljs.
Schablonmönstrade hemtextilier och kläder av bomull och andra växter användes av de flesta i Japan. Mönsterrikedomen var stor. Från tidig medeltid (ca 1100-tal) blev schablonmönstring mer populär, särskilt på samurajklassens tyger och på skinndetaljer för rustningar samt senare även på vanligt folks kläder. Under sent 1800-tal upptäcktes de schablonmönstrade tygerna i Väst och bidrog då till tidens stora Japan-intresse.

Byxkjol såsom denna och västen (1874.01.0089) hör ihop och användes av de flesta män i de högre klasserna.
Dessa plagg är troligen avsedda för en samuraj och liknar den formella klädseln (kamishimo) som dock har en annan skärning upptill med ett utskjutande axelparti. Plaggen kan ha burits över en kimono. De tre familjevapnen (mon) på överdelen och en på byxornas linning betecknade den ätt som samurajen tillhörde eller arbetade för. Samurajernas klädsel hade begränsad påverkan på övrigt folks sätt att klä sig från mitten av Edo-perioden. /PH

(Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. Östasiatiska museet 2011). /PH [[Textil]]

These samurai garmemts resemble the two-part formal dress (kamishimo), which, however, has a different cut, with a projecting shoulder section. The garments were probably worn over a kimono, probably in summetime, to judge from the material. Small patterning was common on the apparel of samuari men, but was also used by other groups. The three family crests (mon) denoted the clan to which the samurai belonged or which he served. The samurai´s own clothing had only limited impact on other people´s mode of dress from the middle of the Edo period.

Jacket (kataginu) and trosuers (hakama) with three crests (mon). Plain-weave, bast fibre with paste-resist (katazome) indigo dyed small patterned design (komon). C. 1770s. Trousers L 100 cm, W 68 cm. jacket L 78 cm. W 63 cm. Collected by Carl Peter Thunberg, in the collection of the Museum of Ethnography.

(Based on the text for the exhibition catalogue Japan. Artefacts and images tell the story. Östastaiska museet/The Museum of Far Eastern Antiquities. 2011).

The fabric patterns in katazome are made with a paper-like stencil made from fibers from the paper mulberry tree, impregnated with juice from unripe persimmon fruits. The pattern is cut out with a very sharp knife. The dyer puts rice paste on the holes in the stencil so that the paint does not stick there. Then the fabric is usually dyed mainly with indigo and rinsed. Patterned home textiles and clothing made from cotton and other plants were used by most people in Japan. The wealth of patterns was great. From the early Middle Ages (ca. 12th century), stencil patterning became more popular, especially on the fabrics of the samurai class and on leather details for armor, and later also on ordinary people's clothing. In the late 1800s, the standard patterned fabrics were discovered in the West and then contributed to the great interest in Japan at the time./PH