DALBY KYRKA

KYRKOMILJÖ: Dalby kyrka ligger mellan Klarälven och länsväg 62, norr om det lilla samhället Likenäs. Kyrkogården är rektangulär och kyrkan ligger placerad i det sydvästra hörnet med en stigport och allé mot vägen. Utanför kyrkogårdens sydvästra hörn ligger prästgården och det fd församlingshemmet med pastorsexpedition. Utanför muren i väster ligger också ett bårhus och en fd likbod samt ett förråd. Kyrkan ligger på en liten förhöjning på den för övrigt plana kyrkogården.

KYRKOGÅRD: Kyrkogården anlades på 1720-talet, samtidigt som den tidigare kyrkan. Enligt gamla protokoll har kyrkogården utvidgats under 17- och 1800 talen och var vid denna tid inhägnad med balk. Dokumenterade utvidgningar har skett 1949, 1960, och 1976, i huvudsak mot söder. Allmänningar från 1949 års utvidgning i söder och en sträcka i väster upplåts sedan 1960 till familjegravar. Kyrkogården renoverades på 1960 talet varvid en minneslund gjordes och ett antal smidda järnkors togs bort och undanställdes på kyrkvinden där allt jämt ett 40-tal finns.

Kyrkogården är något rektangulär och orienterar sig i nordvästlig riktning. Både huvudingången som leder från stigporten fram till kyrkan, och planen som omger kyrkan, ligger på en förhöjning. Resten av kyrkogården ligger på huvudsakligen plan men sluttande mark åt väster och söder. Trappor uthuggna i sten leder till den något högre belägna kyrkan och ned till kyrkogårdsplanen. Området omgärdas med en sten mur med stigport i öster. Omgivningen omges av fält och bebyggelse, i öster finns förutom en parkering även en landsväg.

Växtligheten på kyrkogården är av skiftande slag. Björkar dominerar och förutom spridda kantar björkar gången från stigporten fram till kyrkan och ett gångstråk i söder. Lindar, som delvis växer på rad, lönn, något pilträd, enstaka thujor och norr om kyrkan tallar och granar utgör andra inslag i vegetationen. En iögonfallande storvuxen björk är den så kallade Dalbybjörken. Denna planterades i det sydvästra hörnet som ett födelseträd till Wilhelm Edgrens ära, som också ligger begravd på kyrkogården. Kvartershäckarna är av häggmispel, måbär och sibirisk ärtbuske. I den senaste utvidgningen är de av oxbär. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gången som omger kyrkan är grusbelagd, övriga är asfalterad. Plattgångar förekommer mellan grav kvarteren.

På den äldsta delen i öster ligger ett femtontal grusgravar. Tre omgärdas av järnstaket och två har järnkätting. Övriga inramas av familjegravshäckar eller sten ram. Kyrkogården uppvisar ett större antal järnkors omkring 170 st., varav de äldsta är daterade till 1830 talet. Järnkorsen står över hela den gamla delen men främst söder om kyrkan. På allmänningen återstår idag endast ett fåtal anspråkslösa stengravar och träkors.

Värda att särskilt uppmärksamma är ett 15-tal grusgravar öster om kyrkan, ett stort antal smidda järnkors, den s.k. Dalbybjörken i sydväst och stigporten.

Utanför kyrkogårdsmuren i väster är ett bårhus och en redskapsbod och i söder församlingshem och prästgård.

KYRKOMILJÖ: Dalby kyrka ligger mellan Klarälven och länsväg 62, norr om det lilla samhället Likenäs. Kyrkogården är rektangulär och kyrkan ligger placerad i det sydvästra hörnet med en stigport och allé mot vägen. Utanför kyrkogårdens sydvästra hörn ligger prästgården och det fd församlingshemmet med pastorsexpedition. Utanför muren i väster ligger också ett bårhus och en fd likbod samt ett förråd. Kyrkan ligger på en liten förhöjning på den för övrigt plana kyrkogården.

KYRKOGÅRD: Kyrkogården anlades på 1720-talet, samtidigt som den tidigare kyrkan. Enligt gamla protokoll har kyrkogården utvidgats under 17- och 1800 talen och var vid denna tid inhägnad med balk. Dokumenterade utvidgningar har skett 1949, 1960, och 1976, i huvudsak mot söder. Allmänningar från 1949 års utvidgning i söder och en sträcka i väster upplåts sedan 1960 till familjegravar. Kyrkogården renoverades på 1960 talet varvid en minneslund gjordes och ett antal smidda järnkors togs bort och undanställdes på kyrkvinden där allt jämt ett 40-tal finns.

Kyrkogården är något rektangulär och orienterar sig i nordvästlig riktning. Både huvudingången som leder från stigporten fram till kyrkan, och planen som omger kyrkan, ligger på en förhöjning. Resten av kyrkogården ligger på huvudsakligen plan men sluttande mark åt väster och söder. Trappor uthuggna i sten leder till den något högre belägna kyrkan och ned till kyrkogårdsplanen. Området omgärdas med en sten mur med stigport i öster. Omgivningen omges av fält och bebyggelse, i öster finns förutom en parkering även en landsväg.

Växtligheten på kyrkogården är av skiftande slag. Björkar dominerar och förutom spridda kantar björkar gången från stigporten fram till kyrkan och ett gångstråk i söder. Lindar, som delvis växer på rad, lönn, något pilträd, enstaka thujor och norr om kyrkan tallar och granar utgör andra inslag i vegetationen. En iögonfallande storvuxen björk är den så kallade Dalbybjörken. Denna planterades i det sydvästra hörnet som ett födelseträd till Wilhelm Edgrens ära, som också ligger begravd på kyrkogården. Kvartershäckarna är av häggmispel, måbär och sibirisk ärtbuske. I den senaste utvidgningen är de av oxbär. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gången som omger kyrkan är grusbelagd, övriga är asfalterad. Plattgångar förekommer mellan grav kvarteren.

På den äldsta delen i öster ligger ett femtontal grusgravar. Tre omgärdas av järnstaket och två har järnkätting. Övriga inramas av familjegravshäckar eller sten ram. Kyrkogården uppvisar ett större antal järnkors omkring 170 st., varav de äldsta är daterade till 1830 talet. Järnkorsen står över hela den gamla delen men främst söder om kyrkan. På allmänningen återstår idag endast ett fåtal anspråkslösa stengravar och träkors.

Värda att särskilt uppmärksamma är ett 15-tal grusgravar öster om kyrkan, ett stort antal smidda järnkors, den s.k. Dalbybjörken i sydväst och stigporten.

Utanför kyrkogårdsmuren i väster är ett bårhus och en redskapsbod och i söder församlingshem och prästgård.

KYRKOMILJÖ: Dalby kyrka ligger mellan Klarälven och länsväg 62, norr om det lilla samhället Likenäs. Kyrkogården är rektangulär och kyrkan ligger placerad i det sydvästra hörnet med en stigport och allé mot vägen. Utanför kyrkogårdens sydvästra hörn ligger prästgården och det fd församlingshemmet med pastorsexpedition. Utanför muren i väster ligger också ett bårhus och en fd likbod samt ett förråd. Kyrkan ligger på en liten förhöjning på den för övrigt plana kyrkogården.

KYRKOGÅRD: Kyrkogården anlades på 1720-talet, samtidigt som den tidigare kyrkan. Enligt gamla protokoll har kyrkogården utvidgats under 17- och 1800 talen och var vid denna tid inhägnad med balk. Dokumenterade utvidgningar har skett 1949, 1960, och 1976, i huvudsak mot söder. Allmänningar från 1949 års utvidgning i söder och en sträcka i väster upplåts sedan 1960 till familjegravar. Kyrkogården renoverades på 1960 talet varvid en minneslund gjordes och ett antal smidda järnkors togs bort och undanställdes på kyrkvinden där allt jämt ett 40-tal finns.

Kyrkogården är något rektangulär och orienterar sig i nordvästlig riktning. Både huvudingången som leder från stigporten fram till kyrkan, och planen som omger kyrkan, ligger på en förhöjning. Resten av kyrkogården ligger på huvudsakligen plan men sluttande mark åt väster och söder. Trappor uthuggna i sten leder till den något högre belägna kyrkan och ned till kyrkogårdsplanen. Området omgärdas med en sten mur med stigport i öster. Omgivningen omges av fält och bebyggelse, i öster finns förutom en parkering även en landsväg.

Växtligheten på kyrkogården är av skiftande slag. Björkar dominerar och förutom spridda kantar björkar gången från stigporten fram till kyrkan och ett gångstråk i söder. Lindar, som delvis växer på rad, lönn, något pilträd, enstaka thujor och norr om kyrkan tallar och granar utgör andra inslag i vegetationen. En iögonfallande storvuxen björk är den så kallade Dalbybjörken. Denna planterades i det sydvästra hörnet som ett födelseträd till Wilhelm Edgrens ära, som också ligger begravd på kyrkogården. Kvartershäckarna är av häggmispel, måbär och sibirisk ärtbuske. I den senaste utvidgningen är de av oxbär. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gången som omger kyrkan är grusbelagd, övriga är asfalterad. Plattgångar förekommer mellan grav kvarteren.

På den äldsta delen i öster ligger ett femtontal grusgravar. Tre omgärdas av järnstaket och två har järnkätting. Övriga inramas av familjegravshäckar eller sten ram. Kyrkogården uppvisar ett större antal järnkors omkring 170 st., varav de äldsta är daterade till 1830 talet. Järnkorsen står över hela den gamla delen men främst söder om kyrkan. På allmänningen återstår idag endast ett fåtal anspråkslösa stengravar och träkors.

Värda att särskilt uppmärksamma är ett 15-tal grusgravar öster om kyrkan, ett stort antal smidda järnkors, den s.k. Dalbybjörken i sydväst och stigporten.

Utanför kyrkogårdsmuren i väster är ett bårhus och en redskapsbod och i söder församlingshem och prästgård.

HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Träkyrka på den jämna bottnen mellan höga, skogklädda sidor i Norra Klarälvdalen. Ersätter den rivna föregångaren, som på uppmätningsritning visar stora skevheter i plan. Långhuset treskeppigt med rader av runda, kapitälsmyckade pelare och motsvarande uppdelning av de skiffertäckta takfallen. Utvändigt vitmålad med kopparklädd tornhuv. Mittskeppet med tredelat takvalv. Vapenhuset i tornet format som åttahörning med entré i söder. Kor och sakristia som separata utbyggnader.

Källa: Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990

FÖRSAMLING 1995 - DALBY

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2573, 1900: 3424, 1995: 2010

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Södra och Norra Finnskoga utbrutna 1831.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i norra Värmland på en höjd i Klarälvens övre dalgång. Den nuvarande 1900-talskyrkan har föregåtts av flera äldre kyrkor. Den äldsta kända kyrkan var uppförd vid gården Stommen på en plats som enligt inventeringsprotokollet 1830 (ATA) då var "för det mästa af Clar Elfen utbruten". Kapellet stod kvar fram till 1726. Ett nytt kapell uppfördes 1638 på den s.k. Lillheden, vilket kallades omväxlande Likenäs kapell eller Nedre Dalby kyrka. Nuvarande kyrkplats vid Långav i Dalby togs i anspråk för en 1725-26 uppförd träkyrka, senare ersatt med den befintliga träkyrkan från 1926-28.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Belägen på annan plats. En kyrka eller ett kapell, sannolikt av trä, fanns under medeltiden. Kapellet fungerade sannolikt en tid parallellt med Likenäs kapell, men revs så småningom när ny kyrka stod färdig i Långav i Dalby.

II: Belägen på annan plats (DALBY, LIKENÄS KAPELLPLATS). Likenäs (eller nedre Dalby) träkapell från 1638. Förutom att det hade torn är utseendet inte känt. Sista gudstjänsten förrättades 1726. Nämns av Erik Fernow som år 1738 "utgammalt och förfallet". Riven när ny kyrka stod färdig i Långav i Dalby.

III: Träkyrka på platsen för den nuvarande, uppförd 1725-26 och bestående av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti samt torn i väster. Kyrkorummet dekorerades på 1740-talet av målaren Daniel Hjulström. Omkring 1860 genomgick kyrkan en större omgestaltning, då den utvidgades till korskyrka, en ny sakristia vidbyggdes i öster, väggarna reveterades med puts både ut- och invändigt och ett brädvalv ersatte det platta innertaket. Riven i samband med att ny kyrka stod färdig på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - IV: Den befintliga träkyrkan i Dalby socken är uppförd 1926-28 efter ritningar av Bror Almqvist. Den består av rektangulärt långhus med smalare, rakslutet kor, vidbyggd sakristia på korets nordsida samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans ytterväggar är brädfodrade och vitmålade samt genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Det smala tornets resliga spira ger en vertikal strävan till exteriören. Sadeltaket över långhuset är uppdelat i två takfall, med ett smalt vertikalt, fönsterförsett, parti mellan dessa. Ingång på tornets sydsida. Kyrkorummet avdelas med kolonner i mittskepp och rudimentära sidoskepp; mittskeppet täcks av ett trepassformat valv. Konstnären Tor Hörlin utförde 1928 kyrkans tak- och väggmålningar. Långhusets valvmålningar återger händelser ur Gamla och Nya testamentet. Predikstolen ritades av Almqvist. Den öppna bänkinredningen med raka gavlar härrör från byggnadstiden. I kyrkan finns även inredning och inventarier från föregångarna, däribland altaruppsatsen från 1686.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Från medeltiden återstår en dopfunt av täljsten från 1200-talet, samt flera medeltida träskulpturer.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 /
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

KYRKOMILJÖ: Dalby kyrka ligger mellan Klarälven och länsväg 62, norr om det lilla samhället Likenäs. Kyrkogården är rektangulär och kyrkan ligger placerad i det sydvästra hörnet med en stigport och allé mot vägen. Utanför kyrkogårdens sydvästra hörn ligger prästgården och det fd församlingshemmet med pastorsexpedition. Utanför muren i väster ligger också ett bårhus och en fd likbod samt ett förråd. Kyrkan ligger på en liten förhöjning på den för övrigt plana kyrkogården.

KYRKOGÅRD: Kyrkogården anlades på 1720-talet, samtidigt som den tidigare kyrkan. Enligt gamla protokoll har kyrkogården utvidgats under 17- och 1800 talen och var vid denna tid inhägnad med balk. Dokumenterade utvidgningar har skett 1949, 1960, och 1976, i huvudsak mot söder. Allmänningar från 1949 års utvidgning i söder och en sträcka i väster upplåts sedan 1960 till familjegravar. Kyrkogården renoverades på 1960 talet varvid en minneslund gjordes och ett antal smidda järnkors togs bort och undanställdes på kyrkvinden där allt jämt ett 40-tal finns.

Kyrkogården är något rektangulär och orienterar sig i nordvästlig riktning. Både huvudingången som leder från stigporten fram till kyrkan, och planen som omger kyrkan, ligger på en förhöjning. Resten av kyrkogården ligger på huvudsakligen plan men sluttande mark åt väster och söder. Trappor uthuggna i sten leder till den något högre belägna kyrkan och ned till kyrkogårdsplanen. Området omgärdas med en sten mur med stigport i öster. Omgivningen omges av fält och bebyggelse, i öster finns förutom en parkering även en landsväg.

Växtligheten på kyrkogården är av skiftande slag. Björkar dominerar och förutom spridda kantar björkar gången från stigporten fram till kyrkan och ett gångstråk i söder. Lindar, som delvis växer på rad, lönn, något pilträd, enstaka thujor och norr om kyrkan tallar och granar utgör andra inslag i vegetationen. En iögonfallande storvuxen björk är den så kallade Dalbybjörken. Denna planterades i det sydvästra hörnet som ett födelseträd till Wilhelm Edgrens ära, som också ligger begravd på kyrkogården. Kvartershäckarna är av häggmispel, måbär och sibirisk ärtbuske. I den senaste utvidgningen är de av oxbär. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gången som omger kyrkan är grusbelagd, övriga är asfalterad. Plattgångar förekommer mellan grav kvarteren.

På den äldsta delen i öster ligger ett femtontal grusgravar. Tre omgärdas av järnstaket och två har järnkätting. Övriga inramas av familjegravshäckar eller sten ram. Kyrkogården uppvisar ett större antal järnkors omkring 170 st., varav de äldsta är daterade till 1830 talet. Järnkorsen står över hela den gamla delen men främst söder om kyrkan. På allmänningen återstår idag endast ett fåtal anspråkslösa stengravar och träkors.

Värda att särskilt uppmärksamma är ett 15-tal grusgravar öster om kyrkan, ett stort antal smidda järnkors, den s.k. Dalbybjörken i sydväst och stigporten.

Utanför kyrkogårdsmuren i väster är ett bårhus och en redskapsbod och i söder församlingshem och prästgård.

KYRKOMILJÖ: Dalby kyrka ligger mellan Klarälven och länsväg 62, norr om det lilla samhället Likenäs. Kyrkogården är rektangulär och kyrkan ligger placerad i det sydvästra hörnet med en stigport och allé mot vägen. Utanför kyrkogårdens sydvästra hörn ligger prästgården och det fd församlingshemmet med pastorsexpedition. Utanför muren i väster ligger också ett bårhus och en fd likbod samt ett förråd. Kyrkan ligger på en liten förhöjning på den för övrigt plana kyrkogården.

KYRKOGÅRD: Kyrkogården anlades på 1720-talet, samtidigt som den tidigare kyrkan. Enligt gamla protokoll har kyrkogården utvidgats under 17- och 1800 talen och var vid denna tid inhägnad med balk. Dokumenterade utvidgningar har skett 1949, 1960, och 1976, i huvudsak mot söder. Allmänningar från 1949 års utvidgning i söder och en sträcka i väster upplåts sedan 1960 till familjegravar. Kyrkogården renoverades på 1960 talet varvid en minneslund gjordes och ett antal smidda järnkors togs bort och undanställdes på kyrkvinden där allt jämt ett 40-tal finns.

Kyrkogården är något rektangulär och orienterar sig i nordvästlig riktning. Både huvudingången som leder från stigporten fram till kyrkan, och planen som omger kyrkan, ligger på en förhöjning. Resten av kyrkogården ligger på huvudsakligen plan men sluttande mark åt väster och söder. Trappor uthuggna i sten leder till den något högre belägna kyrkan och ned till kyrkogårdsplanen. Området omgärdas med en sten mur med stigport i öster. Omgivningen omges av fält och bebyggelse, i öster finns förutom en parkering även en landsväg.

Växtligheten på kyrkogården är av skiftande slag. Björkar dominerar och förutom spridda kantar björkar gången från stigporten fram till kyrkan och ett gångstråk i söder. Lindar, som delvis växer på rad, lönn, något pilträd, enstaka thujor och norr om kyrkan tallar och granar utgör andra inslag i vegetationen. en iögonfallande storvuxen björk är den så kallade Dalbybjörken. Denna planterades i det sydvästra hörnet som ett födelseträd till wilhelm edgrens ära, som också ligger begravd på kyrkogården. Kvartershäkarna är av häggmispel, måbär och sibirisk ärtbuske. I den senaste utvidgningen är de av oxbär. Markområdet är i övrigt gräs besått. Gången som omger kyrkan är grusbelagd, övriga är asfalterad. Plattgångar förekommer mellan grav kvarteren.

På den äldsta delen i öster ligger ett femton tal grusgravar. Tre omgärdas av järnstaket och två har järnkätting. Övriga inramas av familjegravshäckar eller sten ram. Kyrkogården uppvisar ett störe antal järnkors omkring 170 st. järnkorsen, varav de äldsta är daterade till 1830 talet står upp över hela den gamla delen men främst söder om kyrkan. På allmänningen återstår idag endast ett fåtal anspråkslösa stengravar och träkors.

Värda att särskilt uppmärksamma är ett 15-tal grusgravar öster om kyrkan, ett stort antal smidda järnkors, den s.k. Dalbybjörken i sydväst och stigporten.

Utanför kyrkogårdsmuren i väster är ett bårhus och en redskapsbod och i söder församlingshem och prästgård.