GALLERIET

Galleriet uppfördes 1913 på platsen för en tidigare bostadsbyggnad i trä kallad "Sommarsalongen". Byggndaden ritades av Prins Eugen i nära samarbete med proffessor Lichtwark, konsthistoriker och chef för Hamburgs konsthall. I tillkomstprocessen var även Ferdinand Boberg engagerad då det var han som signerade ritningarna för Galleriet, men byggnaden bär mycket liten prägel av Bobergs formspråk. Galleriet ansågs mycket modernt för sin tid och var den första utställningsbyggnaden i Norden av denna typ. Liljewalchs Konsthall som byggdes tre år senare har ett liknande utförande. Det ursprungliga galleriet bestod av två mindre utställningshallar och en större, 13 x 13 meter i plan och 11 meter i höjd. Galleriets ursprungliga arkitektoniska karaktär präglades av den symmetriska uppbyggnaden med den stora utställningshallens kvadratiska "kupol" som centralt motiv. De två låga, långsträckta och fönsterlösa söderväggarna flankerar den framspringande mittrisaliten, som kröns av en gavelfronton. Arkitekturen är enkel och hållen inom ett klassicistiskt formspråk. Byggnaden är väl inpassad i landskapet och utnyttjar den naturliga nivåskillnaden i marken för att åstadkomma en hög takhöjd i den stora utställningshallen utan att få ett högre murkrön. Detaljeringen är sparsam och väggarna är putsade med grå puts. 1945 utökades galleriet österut med ytterligare två salar. Ritningarna för denna utbyggnad är utförda av Prins Eugen, entreprenör var Olle Engqvist Byggnads AB. 1948 byggdes en ny entré till museet på Galleriets nordvästra sida i samband med att Waldemarsudde öppnades för allmänheten som museum. Arkitekt för denna tillbyggnad var Nils Sterner vid Stockholms Stads Fastighetskontor. 1986 ersattes denna entré med den nuvarande, ritad av Margareta Källström och Per Borgström, AOS. Idag präglas byggnaden av sin utbyggnadshistoria med den ursprungliga symmetrin knappt skönjbar.

KÄLLA: Vård- och åtgärdsprogram, Statens Fastighetsverk 1998-02-28