Silte kyrka

Väggarna och valven är invändigt i kyrkorummet putsade och vitkalkade. Koret och långhuset täcks av ett respektive två kupolliknande kryssvalv av sandstensflis, tornet av ett tegelvalv från 1903. Samtliga valv är värmeisolerade på översidan med mineralullsskivor utan vindpapp.
Medeltida kalkmålningar finns på väggarna och i valven i både koret och långhuset.

Innerdörrar m.m.
I tornrummet är av delat till förråds- och sakristiutrymme dels genom trädörrar på ömse sidor om orgeln, dels genom en trävägg bakom orgeln.
I öppningarna mellan torn och långhusvind samt mellan långhus- och korvind sitter gipsskiveklädda trädörrar

Bjälklag och golv
Golven är invändigt i kyrkorummet belagda kalkstensplattor, i bänkkvarteren i långhuset dock obehandlade bräder (skurgolv).

I tornet finns två mellanbjälklag, varav det undre är endast delvis belagt med lösa plan och det övre är placerat omedelbart under klockdäcket och saknar golv.

Trappor och stegar etc.
Till vindarna och tornhuven kommer man via en väggmonterad trätrappa i tornrummet till en dörr högt uppe på tornets södra vägg och en murtrappa i denna vägg. Från tornets första våning leder trätrappor upp till klockdäcket och upp i tornhuven. Den sista biten upp till huvens topp kan nås via stegpinnar, inborrade i takstolsvirkena.

På kor- och långhusvindarna finns inspektionsbryggor av trä. En äldre skorstensstock kvarstår på långhusvinden.

Fast inredning
Den fasta inredningen i övrigt består av altare med altarskåp samt altarring i koret och predikstol (utan ljudtak) och bänkinredning i långhuset. Två väggskåp i korets södra resp. norra mur, samt ett d:o i långhusets södra vägg. Sakristiavbalkning i tornrummet bakom två vitmålade dörrar på ömse sidor om orgeln.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av torn, långhus och kor. Sakristia saknas.

Ytterväggar och murverk
Väggarna är huvudsakligen uppmurade av sandsten med inslag av kalksten, de senare främst i omfattningar, socklar och hörnkedjor på södra sidan. Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade.
I långhuset är två dragstag av stål inlagda i N-S riktning.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig gotländsk, åttkantig modell, klädd med snedkantade bräder (s.k. tornpanel). Panelen är tjärad utvändigt. Höjden till flöjeln är ca 42 m.

Stommen är tillverkad av bilade virken. Högbenen är försedda med plåtkappor och offerreglar. Spiran kröns av en vindflöjel.

Kyrkklockan hänger i tornets klockvåning. Vattendäcket under klockan består av ett trädäck, klätt med asfaltpapp med utlopp via en utkastare åt norr. Plåtlucka med motvikt över uppgångshålet.

Yttertaken över långhus och kor är täckta med enkupigt, maskinslaget tegel på täta undertak av råspont och papp.

Takstolarna är tillverkade av bilade virken och av typen svensk takstol.
Alla takfall inklusive tornhuvens är försedda med hängrännor och stuprör av kopparplåt, vilka leder takvattnet till infiltrationsbrunnar (2 st).

Fasader
Fasaderna på torn, långhus och kor är putsade med kalkbruk eller svagt cementhaltigt kalkbruk och vitkalkade med hörnkedjor av huggen sandsten med enstaka inslag av kalksten. Samtliga byggnadsdelar har skråkantsocklar av sand- (tornet) eller kalksten (kor och långhus), delvis putsade eller fogade med cementhaltigt bruk.

Fönster och andra muröppningar
Fönster och gluggar har rundbågiga omfattningar av kalk- eller sandsten, i vissa av dem i kombination. Långhuset har ett fönster i såväl i norr som i söder, och predikstolen finns ett sekundärt upptaget, rektangulärt fönster med putsad omfattning. I koret finns dels en trefönstergrupp i den östra gaveln, dels ett fönster i södra väggen.

De blyinfattade glasen är tillsammans med utvändiga, hela glasrutor insatta direkt i stenkarmarna. I ett av fönstren i korets östgavel finns tre medeltida glasmålningsrutor, i ett annat samt i långhusets sydfönster är kopior av glasmålningar i form av fotografisk film insatta.

Utvändigt är fönsteromfattningarna försedda med droppbleck av blyplåt under solbänkarna.

Tornets ljudgluggar i söder och väster är kopplade och ovanligt väl utsmyckade med bl.a. tandsnitt, i öster har de formen av två små rektangulära öppningar i muren utan huggna stenomfattningar. I norr en enda rundbågig ljudglugg. Samtliga är försedda med fågelnät av pälsdjursnät på träramar, och solbänkarna är klädda med bräder (falar). I tornets västra fasad finns två mindre ljusgluggar och i korets östra gavelspets en rund ljusglugg med huggen sandstensomfattning. I dessa gluggar fågelnät av fjäderfänät på träramar.

Portaler
Portalerna (3 st) är huggna av kalksten. Samtliga är spetsbågiga och utan särskild dekor utom långhusportalen, som har ett ristat växtmotiv på tympanonskivan. Långhusportalen är kyrkans huvudingång, och den är invändigt försedd med ett vindfång av trä med dubbeldörrar. Portbladen består av stående plank, utvändigt panelklädda och tjärade. Tornportalen är försedd med ett överljus.

Silte kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Koret byggdes vid mitten av 1200-talet, långhuset tillfogades kort tid därefter. Sist tillkom tornet vid slutet av nämnda århundrade. Stenbyggnaden har föregåtts av en träkyrka i stavteknik från slutet av 1100-talet på platsen, vilken revs i samband med att det nya långhuset byggdes.

Kyrkan drabbades redan strax efter att den färdigställts av en brand, och i slutet av medeltiden (eller möjligen i samband med det av Hans Nilson Strelow i hans Gotländska krönika 1633 omtalade jordskalvet 1540) av ett ras som stympade tornet.

Sedan tornet reparerats efter att ha stått som ruin en tid har inte några större förändringar gjorts med kyrkans exteriör. De ursprungliga faltaken (brädtaken) över kor och långhus ersattes vid mitten av 1700-talet med tegeltak, samtidigt som taken sänktes, och vid ungefär samma tid togs ett litet fönster upp i långhusets sydvägg vid predikstolen.

De senaste restaureringarna
Den senaste utvändiga restaureringen gjordes 1960 då tegeltaken lades om med nytt tegel på täta underlag, nya avvattningsanordningar sattes upp och fasaderna putsades och kalkavfärgades. En grundförstärkning gjordes även vid detta tillfälle.

Den senaste invändiga restaureringen gjorde 1971-72, varvid väggar och valv kalkavfärgades samtidigt som de medeltida kalkmålningarna i kyrkorummet togs fram, golven lades om och inredningen konserverades. Det medeltida altarskåpet återbördades till kyrkan och tornportalens på 1850-talet förändrade utseende rekonstruerades. Vid en arkeologisk undersökning i långhuset påträffades grunden efter en stavkyrka från 1100-talet.