HÖLÖ KYRKA

Kyrkan består av ett långhus med ett smalare absidialt kor i öster, sakristia i norr samt ett äldre torn i väster. Långhusets takfall är brutna med något böjda fall som följer valvets form; det har i sin övre del en s.k. italian som tillhör de s.k. säteritaken. Italians fönsteröppningar är dock numera igensatta. Koret har kägeltak brutet i övre delen. Sakristian har sadeltak, valmat mot gaveln och tornet kröns av huv med lanternin från 1759. Tornhuven har takkupa i varje fall och lanterninen ljudluckor. Tornhuven med lanternin präglas av sin tid och rokokostilen som rådde vid uppförandet. Samtliga tak är numera skivtäckta med svartmålad plåt, av litet format och med tvärfalsar i samma nivå. Ståndrännor och stuprör är uppsatta i den västra delen, över södra porten. Långhusets östra gavel bär en skorsten på nocken.
Byggnaden har en grund av spritputsade naturstenar. Tornet som är kvadratiskt i sin plan har en krönlist av svartmålat trä. Tornmurarnas dekoreras under krönlisten av runda blinderingar som fördelas kring mittplacerade gluggar på varje sida. Det antas att blinderingarna tillkom under 1400-talets mitt. På västra sidan har tornet en rundbågig portal och ovanför den en gallerförsedd stickbågig fönsteröppning, båda med språng. En betongtrappa i två plan leder till porten som är klädd med järnplåtar. Sakristian är uppförd i vinkel med norra långväggen och är placerad nära koret i öster. Den har en hög sockel, som följd av nivåskillnaden i terrängen. Östra väggen är försedd med ett gallerförsett fönster. Långhuset har en profilerad vitputsad takfot som löper runt hela byggnaden. Samtliga väggfält är spritputsade i lejongult; hörnkedjor, omfattningar och lister är slätputsade i vitt, sockeln i grått.
Långväggarna genombryts av regelbundna stickbågiga fönsteröppningar, som i södra fasadens mitt ersätts av en port med rakt överstycke. Portens motsvarighet i norra fasaden var ett fönster som igenmurades 1905. Det halvrunda koret har två sidofönster av samma typ. Fönstren har mitt- och tvärposter, karmar och ramar är vitmålade. Ramarna har rutindelningar med blyspröjsar. Fönstren har plåttäckta solbänkar.
Kyrkans huvudentré är placerad mitt i den södra långväggen. Södra porten har en modern trappa av granit samt sidoramp och räcken av smide. Porten har en omfattning av grå sandsten med pilaster som bär ett rakt överstycke med plåttäckt fall. Den har ett fält av röd sandsten som bär en inskription om kyrkans ombyggnad. Entrén i väster, i tornet, härrör från 1400-talet och har en helt annan karaktär. Eftersom marknivån är långt under tröskeln har den en yttertrappa i två plan med tio trappsteg. Nivåskillnaden medför att vapenhuset, invändigt, även har flera trappsteg.

Långhusets arkitektoniska stil är tidstypisk för 1700-talets senare del och präglas av det gustavianska stilidealet. En rektangulär och luftig salkyrka under ett brutet tak och med halvrunt och smalare kor i öster, stora välfördelade stickbågiga fönster och en stram portal. Även tornet som härrör från 1400-talet har genom putsbehandlingen, färgsättningen och framför allt genom sin tornhuv med lanternin fått ett en klassiserande prägel. Medeltidens byggnadskonst kommer dock ännu till uttryck i blinderingen och i öppningarnas karaktär och utformning.

Hölö äldsta kyrka anses ha tillkommit mot slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Den medeltida kyrkan som uppfördes på platsen bestod av ett rektangulärt kyrkorum med sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. Vid 1400-talets mitt revs det ursprungliga tornet för att ersättas med ett nytt större torn som var lika brett som långhuset. Detta torn består ännu men dess ursprungliga tak ersattes med nuvarande huv på 1750-talet.
Den gamla kyrkan ansågs så småningom vara för trång och 1792 revs hela långhuset för att ersättas med ett nytt, bredare och längre. Den nya kyrkan, som anslöt till det medeltida tornet, döptes till Fredrik Adolf kyrka och invigdes 1796. Kyrkan ritades av Anders Sundström och arbetet leddes av fortifikationsbyggmästaren Isak Rosenius. Slututförandet avviker till vissa delar från ursprungliga ritningar från 1760-talet. Långhuset uppfördes som en stor rektangulär sal med i öster ett smalare halvrunt kor, det hela täckt av ett tunnvalv av bräder under ett brutet tak täckt med spån. En sakristia uppfördes samtidigt mot norra långväggen, nära koret.
Kyrkans yttre förblev oförändrat fram till 1905, då man i samband med återställande av det Stureska gravmonumentet murade ett fönster i norra långväggens mitt.
Under året 1926 utfördes reparationer och underhåll på tornet, som fick nya ankarjärn. En större restaurering som även berörde delvis exteriören genomfördes 1937. Västra ingången fick en ny yttertrappa av granit och portar renoverades. 1958 renoverades fasaderna, som lagades med KC-bruk och avfärgades, fönster och dörrar ommålades. De senaste utvändiga åtgärderna slutfördes 1990 då taken fick ny plåtbeläggning medan putsen lagades och fasaderna avfärgades på nytt.

1790-talets omvandling av byggnaden från medeltidskyrka till nyklassicistisk kyrka genom rivning av långhuset var en drastisk åtgärd. Utvändiga ingrepp blev dock därefter begränsade till huvudsakligen underhåll. De största förändringarna har tillkommit i samband med invändiga restaureringar; bl.a 1902 och 1905, 1937 och 1972. I synnerhet 1902-års restaurering, som planerades under slutet av 1800-talet, blev omfattande och präglad av en historicism som avsåg att förstärka kyrkans gustavianska karaktär. Det var då koret och valvet fick sin påkostade utsmyckning.