MEDELTIDA HÄRBRE

Härbret är beläget centralt i byn Färnäs i Mora kommun. Färnäs är det äldsta belagda byanamnet i Mora socken och nämns för första gången på 1300-talet som Fyrnaes. Sedan 1500-talet har byn varit en av de största i Mora socknen. Bygatussystemet i Färnäs är mycket intressant och välbevarat med gamla timrade gårdar på täta rader efter bygatorna. Den stora bygatan har bevarade fägator som löper parallellt på var sida om vägen.

De äldsta kvarvarande timmerbyggnaderna i Sverige härrör från 1200-talets slut. Flera av dessa finns i Dalarna. I Färnäs finns ovanligt många medeltida timmerbyggnader bevarade. Genom att studera timringstekniken och knutarnas konstruktion och form kan vi se när en byggnad är uppförd. Man kan även datera byggnader genom att med dendrokronologisk datering avgöra när virket till byggnaden är avverkat. För att få fram den ursprungliga åldern antas att byggnaden byggdes av färskt virke. Åldern på virket har daterats dendrokronologiskt till 1344-1345.

Härbret är byggt i två våningar med ingång på södra långsidan. Det är uppfört med medeltida timringsteknik med rännknut med enkelt hak och sexkantsknutar. Takvinkeln är ovanligt spetsig och innertaket är ett ålderdomligt så kallat laggtak där bräder som löper från gavel till gavel och har hakats fast i timmerväggen. Dörrpartiet är av medeltida karaktär med breda gåter och en dörröppning som smalnar av uppåt. Dörren, av fyra stående brädor som hålls samman av två narar på insidan, har en medeltida låskubb i trä och är försedd med handsmidda beslag.

Arvssedvänjorna i trakten var att alla syskon delade på hemmanet. De timrade husen sågs som lösöre, vilka lätt kunde plockas ned och återuppföras på en ny plats. Många äldre byggnader har därför flyttats en eller flera gånger, så även detta härbre. Om detta vittnar bland annat uppmärkning och numrering av timret. Härbret kom till sin nuvarande plats någon gång efter storskiftet på 1840-talet. Nuvarande ägare till härbret har fått det genom arv, under hans livstid har härbret stått på platsen. Under 1990-talet restaurerades härbret. Bland annat har syllramen på stolpunderredet bytts ut och ett nytt vedtak lagts. Dessa åtgärder har utförts med traditionell teknik och material.

Den vanliga gården i Dalarna var en fyrkantsgård med många mindre timmerbyggnader kring en öppen gårdsplan. Utanför gårdsfyrkanten men under uppsikt från huvudbyggnaden placerades härbren. Härbrena är välbyggda mindre byggnader utrustade med en mycket noggrant utformad grund. Härbret står högt från marken på stolpar som i sin tur står på en extra syllram av kraftig dimension. Upphöjningen ger en torr och luftig förvaring. Det nedre stockvarvet som vilar på stolparna, mushyllan, är en kluven halvstock med kupningen upp. Den stoppar möss och råttor att komma in i härbret. Dörrarna till härbrena är ofta påkostade med lås och smidesgångjärn. Inne i härbrena finns bingar för förvaring av säd.

Ingår i riksintresseområde Färnäs; omfattande tätbebyggd bymiljö

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2007-09-04, Dnr 432-10152-02

Härbret är beläget centralt i byn Färnäs i Mora kommun. Färnäs är det äldsta belagda byanamnet i Mora socken och nämns för första gången på 1300-talet som Fyrnaes. Sedan 1500-talet har byn varit en av de största i Mora socknen. Bygatussystemet i Färnäs är mycket intressant och välbevarat med gamla timrade gårdar på täta rader efter bygatorna. Den stora bygatan har bevarade fägator som löper parallellt på var sida om vägen.

De äldsta kvarvarande timmerbyggnaderna i Sverige härrör från 1200-talets slut. Flera av dessa finns i Dalarna. I Färnäs finns ovanligt många medeltida timmerbyggnader bevarade. Genom att studera timringstekniken och knutarnas konstruktion och form kan vi se när en byggnad är uppförd. Man kan även datera byggnader genom att med dendrokronologisk datering avgöra när virket till byggnaden är avverkat. För att få fram den ursprungliga åldern antas att byggnaden byggdes av färskt virke. Åldern på virket har daterats dendrokronologiskt till 1344-1345.

Härbret är byggt i två våningar med ingång på södra långsidan. Det är uppfört med medeltida timringsteknik med rännknut med enkelt hak och sexkantsknutar. Takvinkeln är ovanligt spetsig och innertaket är ett ålderdomligt så kallat laggtak där bräder som löper från gavel till gavel och har hakats fast i timmerväggen. Dörrpartiet är av medeltida karaktär med breda gåter och en dörröppning som smalnar av uppåt. Dörren, av fyra stående brädor som hålls samman av två narar på insidan, har en medeltida låskubb i trä och är försedd med handsmidda beslag.

Arvssedvänjorna i trakten var att alla syskon delade på hemmanet. De timrade husen sågs som lösöre, vilka lätt kunde plockas ned och återuppföras på en ny plats. Många äldre byggnader har därför flyttats en eller flera gånger, så även detta härbre. Om detta vittnar bland annat uppmärkning och numrering av timret. Härbret kom till sin nuvarande plats någon gång efter storskiftet på 1840-talet. Nuvarande ägare till härbret har fått det genom arv, under hans livstid har härbret stått på platsen. Under 1990-talet restaurerades härbret. Bland annat har syllramen på stolpunderredet bytts ut och ett nytt vedtak lagts. Dessa åtgärder har utförts med traditionell teknik och material.

Den vanliga gården i Dalarna var en fyrkantsgård med många mindre timmerbyggnader kring en öppen gårdsplan. Utanför gårdsfyrkanten men under uppsikt från huvudbyggnaden placerades härbren. Härbrena är välbyggda mindre byggnader utrustade med en mycket noggrant utformad grund. Härbret står högt från marken på stolpar som i sin tur står på en extra syllram av kraftig dimension. Upphöjningen ger en torr och luftig förvaring. Det nedre stockvarvet som vilar på stolparna, mushyllan, är en kluven halvstock med kupningen upp. Den stoppar möss och råttor att komma in i härbret. Dörrarna till härbrena är ofta påkostade med lås och smidesgångjärn. Inne i härbrena finns bingar för förvaring av säd.

Ingår i riksintresseområde Färnäs; omfattande tätbebyggd bymiljö

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2007-09-04, Dnr 432-10152-02

Härbret är beläget centralt i byn Färnäs i Mora kommun. Färnäs är det äldsta belagda byanamnet i Mora socken och nämns för första gången på 1300-talet som Fyrnaes. Sedan 1500-talet har byn varit en av de största i Mora socknen. Bygatussystemet i Färnäs är mycket intressant och välbevarat med gamla timrade gårdar på täta rader efter bygatorna. Den stora bygatan har bevarade fägator som löper parallellt på var sida om vägen.

De äldsta kvarvarande timmerbyggnaderna i Sverige härrör från 1200-talets slut. Flera av dessa finns i Dalarna. I Färnäs finns ovanligt många medeltida timmerbyggnader bevarade. Genom att studera timringstekniken och knutarnas konstruktion och form kan vi se när en byggnad är uppförd. Man kan även datera byggnader genom att med dendrokronologisk datering avgöra när virket till byggnaden är avverkat. För att få fram den ursprungliga åldern antas att byggnaden byggdes av färskt virke. Åldern på virket har daterats dendrokronologiskt till 1344-1345.

Härbret är byggt i två våningar med ingång på södra långsidan. Det är uppfört med medeltida timringsteknik med rännknut med enkelt hak och sexkantsknutar. Takvinkeln är ovanligt spetsig och innertaket är ett ålderdomligt så kallat laggtak där bräder som löper från gavel till gavel och har hakats fast i timmerväggen. Dörrpartiet är av medeltida karaktär med breda gåter och en dörröppning som smalnar av uppåt. Dörren, av fyra stående brädor som hålls samman av två narar på insidan, har en medeltida låskubb i trä och är försedd med handsmidda beslag.

Arvssedvänjorna i trakten var att alla syskon delade på hemmanet. De timrade husen sågs som lösöre, vilka lätt kunde plockas ned och återuppföras på en ny plats. Många äldre byggnader har därför flyttats en eller flera gånger, så även detta härbre. Om detta vittnar bland annat uppmärkning och numrering av timret. Härbret kom till sin nuvarande plats någon gång efter storskiftet på 1840-talet. Nuvarande ägare till härbret har fått det genom arv, under hans livstid har härbret stått på platsen. Under 1990-talet restaurerades härbret. Bland annat har syllramen på stolpunderredet bytts ut och ett nytt vedtak lagts. Dessa åtgärder har utförts med traditionell teknik och material.

Den vanliga gården i Dalarna var en fyrkantsgård med många mindre timmerbyggnader kring en öppen gårdsplan. Utanför gårdsfyrkanten men under uppsikt från huvudbyggnaden placerades härbren. Härbrena är välbyggda mindre byggnader utrustade med en mycket noggrant utformad grund. Härbret står högt från marken på stolpar som i sin tur står på en extra syllram av kraftig dimension. Upphöjningen ger en torr och luftig förvaring. Det nedre stockvarvet som vilar på stolparna, mushyllan, är en kluven halvstock med kupningen upp. Den stoppar möss och råttor att komma in i härbret. Dörrarna till härbrena är ofta påkostade med lås och smidesgångjärn. Inne i härbrena finns bingar för förvaring av säd.

Ingår i riksintresseområde Färnäs; omfattande tätbebyggd bymiljö

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2007-09-04, Dnr 432-10152-02

Härbret är beläget centralt i byn Färnäs i Mora kommun. Färnäs är det äldsta belagda byanamnet i Mora socken och nämns för första gången på 1300-talet som Fyrnaes. Sedan 1500-talet har byn varit en av de största i Mora socknen. Bygatussystemet i Färnäs är mycket intressant och välbevarat med gamla timrade gårdar på täta rader efter bygatorna. Den stora bygatan har bevarade fägator som löper parallellt på var sida om vägen.

De äldsta kvarvarande timmerbyggnaderna i Sverige härrör från 1200-talets slut. Flera av dessa finns i Dalarna. I Färnäs finns ovanligt många medeltida timmerbyggnader bevarade. Genom att studera timringstekniken och knutarnas konstruktion och form kan vi se när en byggnad är uppförd. Man kan även datera byggnader genom att med dendrokronologisk datering avgöra när virket till byggnaden är avverkat. För att få fram den ursprungliga åldern antas att byggnaden byggdes av färskt virke. Åldern på virket har daterats dendrokronologiskt till 1344-1345.

Härbret är byggt i två våningar med ingång på södra långsidan. Det är uppfört med medeltida timringsteknik med rännknut med enkelt hak och sexkantsknutar. Takvinkeln är ovanligt spetsig och innertaket är ett ålderdomligt så kallat laggtak där bräder som löper från gavel till gavel och har hakats fast i timmerväggen. Dörrpartiet är av medeltida karaktär med breda gåter och en dörröppning som smalnar av uppåt. Dörren, av fyra stående brädor som hålls samman av två narar på insidan, har en medeltida låskubb i trä och är försedd med handsmidda beslag.

Arvssedvänjorna i trakten var att alla syskon delade på hemmanet. De timrade husen sågs som lösöre, vilka lätt kunde plockas ned och återuppföras på en ny plats. Många äldre byggnader har därför flyttats en eller flera gånger, så även detta härbre. Om detta vittnar bland annat uppmärkning och numrering av timret. Härbret kom till sin nuvarande plats någon gång efter storskiftet på 1840-talet. Nuvarande ägare till härbret har fått det genom arv, under hans livstid har härbret stått på platsen. Under 1990-talet restaurerades härbret. Bland annat har syllramen på stolpunderredet bytts ut och ett nytt vedtak lagts. Dessa åtgärder har utförts med traditionell teknik och material.

Den vanliga gården i Dalarna var en fyrkantsgård med många mindre timmerbyggnader kring en öppen gårdsplan. Utanför gårdsfyrkanten men under uppsikt från huvudbyggnaden placerades härbren. Härbrena är välbyggda mindre byggnader utrustade med en mycket noggrant utformad grund. Härbret står högt från marken på stolpar som i sin tur står på en extra syllram av kraftig dimension. Upphöjningen ger en torr och luftig förvaring. Det nedre stockvarvet som vilar på stolparna, mushyllan, är en kluven halvstock med kupningen upp. Den stoppar möss och råttor att komma in i härbret. Dörrarna till härbrena är ofta påkostade med lås och smidesgångjärn. Inne i härbrena finns bingar för förvaring av säd.

Ingår i riksintresseområde Färnäs; omfattande tätbebyggd bymiljö

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2007-09-04, Dnr 432-10152-02