Vassunda kyrka

Vassunda kyrka är en salkyrka med torn i väster och ett tresidigt avslutat kor i öster. Kyrkan byggdes ursprungligen omkring år 1200 som en romansk kyrka i gråsten med smalare, absidförsett kor. Omkring år 1300 byggdes ett nytt kor av samma bredd som långhuset och en sakristia i norr. På 1400-talet välvdes kyrkan och målades invändigt. Ett vapenhus byggdes i söder. Detta är en byggnadshistoria som är typisk för många upplandskyrkor. På 1680-talet byggdes dock Vassunda kyrka om. Kyrkan förlängdes mot öster och försågs med ett tresidigt avslutat kor. I början av 1800-talet skedde sedan en genomgripande ombyggnad som fortfarande sätter sin prägel på kyrkan. Nya ritningar till kyrkan upprättades år 1803 och år 1804 byggdes kyrkan om under ledning av arkitekten och byggmästaren Anders Sundström från Nyköping. Ombyggnaden innebar att de medeltida valven och valvpelarna revs och ersattes av ett nytt putsat stickvalv av trä. Sakristian förlängdes mot norr, vapenhuset i söder revs och portalen murades igen. Tornets murverk reparerades och en ny tornhuv byggdes. Huven har en karaktäristisk profil med sin låga, lite tilltryckta form. Den kröns av ett plåtklätt kors. Ljudluckorna i tornet försågs med omfattningar i form av putsade pilastrar. Stora, rundbågiga fönster höggs upp. En ny ingång togs upp i tornets västra mur och dess bottenvåning gjordes om till vapenhus. Mitt på södra långsidan gjordes en ny portal och ett lunettfönster. Portalen försågs med putsad, kvaderindelad omfattning och ett överstycke i form av ett konsolburet listverk. Fasaderna spritputsades, men listverk, omfattningar och kvaderindelningar slätputsades. Spritputsade fasadpartier avfärgades i rosa och slätputsade partier i grått. Därmed hade kyrkan fått en stilenlig nyklassicistisk dräkt i tidens smak. Den nuvarande vita färgsättningen härstammar från 1912 då fasader och tak reparerades. På senare år har fasaderna försetts med en grov stänkputs som tyvärr delvis suddat ut de tidigare skillnaderna mellan slätputsade och spritputsade ytor.

Enligt Ragnar Josephsons beskrivning i Sveriges kyrkor är de medeltida takstolarna till större delen bevarade. Det är möjligt att även en del av underbrädningen är medeltida. Vid takomläggningen 2005 dokumenterades breda, handbilade bräder på en del av norra takfallet.

Kyrkans inre har en enhetlig klassicistisk karaktär. Vapenhuset i tornets bottenvåning har golv av kalksten. Mot norr finns en trappa upp till läktaren och tornet. På golvet står foten till en medeltida dopfunt av kalksten på vilken placerats ett solur från 1728. Vapenhusets inre del har avgränsats mot kyrkorummet med ett genomgångsrum som på norra sidan inrymmer förråd med elcentral och i söder kapphängare. En pardörr med spröjsade glasrutor vätter mot kyrkorummet. Långhuset och koret har tegelgolv Den slutna bänkinredningen i gustaviansk stil tillkom på 1790-talet. Den är idag målad i gråtoner med gula listverk och rödmarmorerade dörrfyllningar. Bänkkvarterens inre är målade i varmröd ton. Orgelläktaren i väster tillkom 1745 och orgeln byggdes 1851 av orgelbyggaren Per Hedström i Lagga. Orgelfasaden har en tidstypisk nyklassicistisk karaktär. På läktaren finns en valvbåge mot tornet, på vilken fragment av medeltida måleri tagits fram. Det är den enda rest av kyrkans medeltidsmålningar som finns. Predikstolen med ljudtak på långhusets norra sida är betydligt äldre och tillverkades 1708-16 av Jochen Lutken Schvager i Stockholm. Den är utformad i barock och liknar predikstolen i Storkyrkan i Stockholm. Marmoreringen i grönt, blått och brunt är framtagen och konserverad på 1950-talet. Detsamma gäller färgerna på altarring och altaruppsats. Altarringen är marmorerad i blått med ett listverk i röda toner. Altaruppsatsen från 1767 har ett krucifix som omges av pilastrar och kröns av en förgylld treenighetssymbol med strålglans och vita moln. På sidorna står två skulpturer symboliserande tron och hoppet. Altartavlan under krucifixet framställer sista måltiden. Skulpturerna är gjorda av den kände bildhuggaren Magnus Granlund. Korbänkarna i norr och söder har en ålderdomlig karaktär. I koret finns även två nummertavlor med förgyllda ramar, stående på piedestaler. I en monter på södra väggen hänger ett antependium från 1742. Dopfunten i koret är nytillverkad 1954 i öländsk kalksten.

Kyrkan har flera malmkronor av hög ålder varav en senmedeltida. Det finns även flera ljusarmar, lampetter och ljusstakar från 1600-1700-talet.

Över ingången till sakristian hänger ett mycket välbevarat epitafium av trä över en okänd präst från början eller mitten av 1600-talet. Epitafiet har en målning av en prästfamilj som knäfaller framför Kristus. Ramen har broskornament och orneras av småskulpturer.

Sakristian norr om koret förlängdes mot norr vid 1804 års ombyggnad. Dörren är klädd med smidda plåtar. I sakristian finns en laverad ritning till 1804 års ombyggnad. Vidare finns ett porträtt av prosten Olaus Tibelius (1702-1776) målat av Arvid Ahlrot. I sakristian finns en trätrappa med en dörr till predikstolen. Bland textilier kan nämnas en mässhake från 1801 och ett fragment av en medeltida textil som eventuellt hört till en processionsfana. Den har ett broderi av Sankt Göran och draken och är tillverkad i Albertus Pictors ateljé.