Martebo kyrka

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med sakristia, långhus och torn. Tornet är i söder tillbyggt med en bönekammare, och hopbyggt med sakristian och långhusets finns på norra sidan ett f.d. sockenmagasin, numera delvis inrett till toalettutrymme, delvis använt som förråd.

Ytterväggar, murverk och fasader
Väggarna är uppmurade av kalksten. Fasaderna är putsade med kalkbruk och vitkalkade.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig, gotländsk modell. Den är klädd med snedkantade, tjärade bräder (s.k. tornpanel). Höjden till vindflöjeln är ca 36 m. Tornhuven avvattnas via invändiga plåtrännor.

Konstruktionen består av både bilade och sågade virken, dock övervägande av den senare sorten. En stor del av sammanfogningarna är förstärkta med järn. Högbenen är försedda med offerreglar och spikplåtar.
Klockdäcket täcks av asfaltpapp vars kanter vikts upp mot murverket. Däcket har lagts med fall mot en ränna med kort utkastare av metall mot norr. Uppgångshålet täcks av en plåtlucka.

Yttertaken över kor och långhus är täckta med enkupigt, maskinslaget lertegel med vindskivor och vattbräder av trä. Bönekammaren samt sakristian och sockenmagasinet har faltak på täta undertak. Korets och långhusets norra takfall har takluckor av plåt samt nockräcken. Hängrännor och stuprör på samtliga takfall med undantag för bönekammaren. Sakristians och sockenmagasinets tak är hopbyggda, de tar emot vattnet från korets tak, och långhusets norra takfall tar emot vatten från tornhuven.

Takstolarna över långhuset och koret är tillverkade av bilade virken samt av rundvirke. Konstruktionen består av högben med tre omgångar hanbjälkar samt saxsparrar. Mötespunkterna är dymlade samt delvis urtagna halvt i halvt, flera är förstärkta med järn.

Sakristan och sockenmagasinet täcks av ett pulpettak i flykt med korets norra takfall. Takstolar av bilat och sågat virke. Konstruktionen består av högben samt en omgång hanbjälkar.

Fasader
Fasaderna är putsade och vitkalkade. Hela kyrkan utom sockenmagasinet har socklar av huggen kalksten med enkel skråkant (sakristian och tornet) respektive skråkant och rundstav (kor och långhus). I en nisch intill den södra långhusportalen står en stenskulptur föreställande S:t Dionysos.

Fönster och andra muröppningar
Kyrkans tre fönster (två i koret och ett i långhuset) har blyinfattade glas, insatta direkt i kalkstensomfattningarna. Solbänkar, omfattningar, bågar och masverk av kalksten. Solbänkarna har droppnäsor av blyplåt. Sakristian har två fönster, det östra är blyspröjsat med glaset monterat direkt i stenkarmen, droppnäsa av blyplåt. Öppningen mot norr har bågar, karmar och spröjs av trä. Invändigt järngaller.

Ljudgluggarna i tornhuven har kolonnetter och nederdelen av bågar och omfattningarna är av kalksten, bågarnas övre del består av tegel (vilket dock inte syns från utsidan). Fasta fågelnät av galvaniserat fjäderfänät.
Gluggarna i korets östra gavelröste och i sockenmagasinets västra gavel har tjärade luckor av stående bräder.
Tornets ljusgluggar är alla försedda med fågelskyddsnät.

Portaler
Portalerna (5 st.) är huggna av kalksten. Koret samt långhusets båda portaler utgörs av spetsbågiga perspektivportaler. Kapitälbanden täcks av blyplåtar och relieferna framställer Kristi liv. Konturerade tympanon, delvis manteltäckta. Korportalen och den norra långhusportalen är tvåsprångiga. Den södra långhusportalen som också utgör huvudentré är tresprångig och försedd med vimperg. Tornet och bönekammaren har enkla portaler, den förra rundbågig och den senare spetsbågig.

Långhusportalernas portblad består av stående, tjärade plank, försedda med gångjärn av medeltida typ. Korportalens portblad är klätt med tjärade, profilerade bräder i fiskbensmönster. Även tornportalen har ett dörrblad av stående bräder, vilken liksom dörrarna till bönekammare, sockenmagasin och toalettutrymme är tjärad.

Martebo kyrka är med undantag för det mot långhusets norra vägg omkring år 1800 tillbyggda sockenmagasinet i sin helhet uppförd under medel¬tiden. Kyrkans äldsta del är tornet som tillhört en äldre, romansk kyrka på platsen. Det anses vara byggt vid mitten av 1200-talet, medan övriga delar av kyrkan (kor med sakristia samt långhus och bönekammare) alla uppfördes under 1300-talets första hälft.

Särskilt iögonfallande på kyrkans exteriör är korets samt långhusets båda portalers konstnärligt högtstående och mycket välbevarade kapitälbandsskulpturer, samtliga tillkomna på 1300-talet.
Kyrkan har förutom tillkomsten av sockenmagasinet undergått ett fåtal utvändiga förändringar se¬dan byggnadstiden. Ursprungligen var yttertaken med stor sannolikhet belagda med bräder (s.k. falar), ett takmaterial som med början omkring sekelskiftet 1700 etappvis byttes mot tegel på kor och långhus.

De senaste restaureringarna
Den senaste ut- och invändiga restaureringen utfördes 1971-72 efter förslag av ingenjör Ingmar Holmström, Stockholm (utvändiga arbeten), och domkyrkoarkitekt Åke Porne, Stockholm (invändiga arbeten). Bl.a. reparerades tornhuven, fasaderna putsades och vitkalkades och avvattningsanordningar samt åskledare monterades. Invändigt rengjordes väggar och valv samt all inredning såsom altartavla, predikstol och läktare, och muralmålningarna i koret och långhuset togs fram, allt utfört av konservator Erik Olsson, Sanda. Nya trägolv lades in, bänkinredningen ändrades och el-belysnings- och värmeanläggningar (varmluft) installerades.

Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade. Muralmålningar finns på korets väggar och valv, samt på långhusets väggar och i dess östra valv.

Tornets östra vägg har medeltida puts med muralmålning i form av kvadrar kring ljudgluggens tegelomfattning, vilket syns från långhusvinden.
Även sakristians, bönekammarens och sockenmagasinets väggar är putsade och kalkade.

En del av sockenmagasinet har delats upp i tre rum (toalett samt städskåp); väggarna mot kyrkan utgörs av kyrkans ytterväggar med socklar, övriga väggar är målade. En del av sockenmagasinet har även en källarvåning med betonggolv(?)

Kyrkorummet täcks av valv av kalkstensflis: tornrummet av ett tunnvalv, långhuset av två kupolartade kryssvalv av den speciella gotländska typen. De har ovanligt stor spännvidd. Mellan långhusets travéer står pilastrar på vilka sköldbågen mellan valven vilar. Koret, sakristian och bönekammaren täcks av kupolartade kryssvalv. Även tornets övervåning täcks av ett sådant. Valvens ovansidor värmeisolerade med mineralull.

Bjälklag och golv
Golven i kor, långhus och tornrum är belagda med bräder, korets östra del, som är upphöjd tre trappsteg, är dock belagd med kalkstensflis och gravhällar. Sakristians golv täcks av en heltäckningsmatta.
Golvet i bönekammaren är belagt med bräder.
I förrådsutrymmet i sockenmagasinet är golvet är belagt med kalkstensflis, mellanbjälklagen (2 st.) av trä.
Golvet i toalettutrymmet är belagt med plastmatta.

Trappor och stegar etc.
Till tornhuven och vindarna leder en murtrappa inuti tornets murverk, två stegar tar vid och därefter åter en murtrappa. Tornhuven har stegar och vilplan av trä, och vindarna över långhus och kor har inspektionsbryggor av trä.

Fast inredning
Den fasta inredningen utgörs i koret av altare med altaruppsats, altarskank, samt ett väggskåp och två bänkar. I långhusets nordöstra hörn finns ett medeltida sidoaltare som utgör fundament till predikstolen, och i dess nordvästra hörn står en läktare.