TREFALDIGHETSKYRKAN

Interiör
Kyrkorummet har cirkulär planform med korsarmar i samtliga väderstreck utom i norr vid huvudentrén. Golven är belagda med såpskurade plankgolv. I koret, som inryms i södra korsarmen, är golvet tre steg högre och belagt med kalkstensplattor. De slätputsade och vitkalkade väggarna indelas av kraftiga joniska pilastrar i gips som bär upp en kraftig takfotslist med tandsnitt. Över rummet spänner en kupol vars brädklädda insida har kassettaksimiterande dekorationsmåleri i brunröd kulör föreställande listverk och rosetter/medaljonger. Målningen ger kupolen illusionen av att vara mer högrest än den i själva verket är. Valvhjässan har en rundad öppning mot lanterninen, vars tak pryds av en förgylld strålglans med inskriptionen JAHVE på hebreiska. Korets innertak är utformat som ett valmat sadeltak, brädklätt och vitmålat. Över korsarmarna spänner svagt stickbågiga brädvalv. Fönstren har spröjsade vitmålade innerbågar. De djupa fönsternischerna i sydväst, sydöst, nordväst och nordost upptas av slutna bänkar där väggarna är klädda med grönt tyg inramade av förgyllda meanderbårder. Korets södra fönster är sedan 1948 igensatt.

Genom kyrkans tre entréer i norr, väster och öster nås mindre vindfång från vilka trappor leder upp till orgel- och korsarmsläktarna. Vid huvudentrén i norr är upptar vindfånget endast yttermurens djup, medan de i öster och väster utgörs av brädinklädda rum i rummen, med spröjsade fönster ut mot korsarmarna i trapploppen samt utrymmen för förråd och wc. De östra och västra vindfången har mot kyrkorummet rakt avslutade pardörrar med rundbågiga omfattningar, allt målat i brunrött. Dessa dörrar flankeras av grönmålade pardörrar med krysspröjsade och delvis glasade överdelar samt förgyllda rundbågiga omfattningar. Dörrparen åt söder är blinddörrar. Dörrarna indelas av träpilastrar. I norr har dörrpartiet liknande gestaltning men med högre omfattningar och enklare dörrblad.

De östra och västra läktarna vilar i murverken och har barriärer uppbyggda som ramverk med rektangulära och cirkulära blinderingar. Läktarna har mot sluttande golv och bänkinredning. Orgelläktaren bärs i framkant upp av fyra marmorerade kolonner med kapitäl utformade som volutformade konsoler. Läktarbarriären är utförd i enkel ramverkskonstruktion, målad i två grå kulörer och dekorerad med förgyllda lyror. Arkitektonisk utgör barriären postament i orgelfasaden som är integrerad med läktaren.

Vinden nås via en lucka med stuga från västra läktaren. Takkonstruktionen är uppbyggd med så kallade svenska takstolar i furu samt en fackverkskonstruktion mellan den inre kupolen och yttertaket. Runt kupolen, som är isolerad med mineralull, och ut till korsarmarna löper en inspektionsspång. Av gravkamrarna i källaren återstår sedan branden 1790 endast det Wachtmeisterska gravkoret som nås via luckor i långhusgolvet framför koret. Övriga utrymmen används idag för förvaring och apparatrum.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i grå- och vitmålat trä som tillkom efter branden 1790. På framsidan finns en mindre lucka.

På altaret står ett altarkors, ritat av J.A. Hawerman och tillverkat av galjonsbildhuggaren Carl Gustaf Glader 1843 för Fredrikskyrkan, där det var placerat fram till 1948 då det efter förslag av landsantikvarie Reinhold Odenkrants överfördes till Trefaldighetskyrkan. Det förgyllda latinska korset i trä har svepduk och törnekrona.

Altaruppsatsen i gråmarmorerat trä är utförd av amiralitetsbildhuggaren Johan Törnström och färdigställdes 1814. Kompositionen är ett gavelmotiv där toskanska kolonner på höga postament bär upp en stickbågigt avslutad fronton, vilken genombryts av en förgylld strålglans med moln och keruber. Centralt i strålglansen finns ett ljusinsläpp mot det bakomliggande fönstret med en hängande duva i papier-maché.

Altarringen med rektangulär planform och grind i öster är uppbyggd av urnformade balusterdockor, snedställda postament i hörnen och profilerad överliggare, allt i gråmarmorerat trä. Knäfallet är klätt med gult tyg.

Predikstolen i trä som är placerad direkt söder om östra korsarmen är också den ett verk av Törnström från 1814. Korgen med rektangulär planform vilar på ett högt gråmarmorerat postament som sedan 1860-talet inrymmer sakristian, vilken nås via dörrar i norr och söder medan en trappa i söder leder upp till predikstolen. Korgens barriär av urnformade balusterdockor är samkomponerad med altarringen och försedd med en drapering av skuret och förgyllt trä där korset, törnekronan stentavlorna med lagtexterna samt en kalk framställs i mittmedaljongen. På barriären stående blomsterprydda och kannelerade kolonnetter bär upp gråmålade pelare på vilka i sin tur den tältliknande baldakinen vilar. Baldakinen har rektangulär planform med stickbågigt framskjutande mittparti, förgylld lambrekäng i snidat trä och grönmålat undertak. På väggen under baldakinen hänger sedan 1964 en vävd väggbonad med abstrakt mönster i gråbruna kulörer designad av Marianne Bengtsson.

Dopfunten av röd öländsk kalksten är tillverkad 1685. Cuppa, skaft och fot har oktagonal planform och pryds av västornamentik och inskriptioner. Flera källor uppger felaktigt att dopfunten tidigare tillhört Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm, sannolikt på grund av en missuppfattning av informationen i Sveriges kyrkor (1951). Rätt läst framgår att dopfunten tidigare stått i Hedvig Eleonora kyrka i Karlskrona, det vill säga den första tillfälliga stadskyrka i trä som var belägen vid hörnet Drottninggatan Östra Köpmansgatan. Stilmässiga jämförelser görs emellertid med dopfunten i just Hedvig Eleonoras kyrka i Stockholm från 1678, där båda är av en typ som är allmänt spridd i Småland och Östergötland och troligen tillverkade i en verkstad på norra Öland.

Den slutna bänkinredningen som tillkom 1814 är indelad i fyra cirkelsegmentformade kvarter med bänkar delvis riktade mot koret i söder, delvis riktade mot kyrkorummets mitt. Bänkar finns även i östra och västra korsarmarna, i fönsternischer samt på läktarna. Dörrar, ryggstöd och bänkskärmar är utförda i ramverkskonstruktion, sockel och överliggare har enkel profilering. De norra kvarterens bakre rader har delvis förhöjda ryggar eller gallerverk. Bänkinredningen är invändigt gråmålad medan utsidorna är målade i en dämpad rosa kulör med vita fyllningsprofiler och svarta socklar. Dörrarna har därtill målad bänknumrering, individuell för vardera kvarter. Psalmbokshållare, fotstöd samt egensinniga förvaringslådor för psalmböcker förekommer i varierad omfattning.

Orgeln med 20 stämmor fördelade på två manualer och bas tillverkades av den framstående och produktive orgelbyggaren Pehr Zacharias Strand i Stockholm. Frågan om orgelbyggnad hade vid återuppbyggnaden fått nedprioriteras på grund av pengabrist. 1822 skänkte tobaksfabrikören S.C. Rettig en orgel med åtta stämmor som emellertid visade sig väl liten. Rettig sköt två år senare till ytterligare medel och Strands orgel med fasad ritad av arkitekt Carl Gustaf Blom Carlsson kunde slutligen invigas på nyårsdagen 1828. Orgelfasaden är inkorporerad i läktarbarriären och har arkitektonisk uppbyggnad där läktarbarriären fungerar som postament. Ovan detta ett mittparti där kopplade joniska kolonner bär upp en rundbågig arkitrav prydd av förgyllda änglahuvuden. Fasaden är i rundbågen genombruten mot det norra fönstret och här är även spelbordet placerat, vänt mot väster. De lägre och rakt avslutade sidopartierna artikuleras av tureller krönta av lyror och horn. Färgsättning går i grått med förgyllda detaljer. Orgeln har renoverats 1905, byggts om 1934 och återställts i ursprungligt skick 1962. Tidigare färgsättning gick i vitt.

Bland övriga föremål med betydande kulturhistoriska värden bör nämnas psalmnummertavlor från tidigt 1800-tal, en fattigkista samt en rad belysningsverktyg. Till de senare hör två ljuskronor från 1722 som tillsammans med nattvardsredskap och en minnestavla vars ram kröns av kyrkan i snidad relief var de enda föremål som räddades ur branden 1790.

Kyrkans planform utgörs av en oktagon med framskjutande korsarmar i fyra väderstreck, där den sannolikt på fast berg och är enligt varierande uppgifter utförda i gråsten samt kalk- eller sandsten. Övriga murverk är utförda i kalksten och tegel i skalmurskonstruktion. Fasaderna är spritputsade och kalkavfärgade med bränd och obränd terra samt guldockra, medan den spritputsade sockeln är avfärgad i grått.
Fasaderna indelas av vertikala listverk och lågerhuggna joniska pilastrar som bär upp en profilerad, kraftig gördelgesims som liksom den ovanliggande attikavåningens lisener är utförda i huggen kalk- och sandsten, med viss del utbytt sten. Lisener saknas i vid de mindre, triangulära fasadpartierna i anslutning till korsarmarna, frånsett vid portiken i norr, en förenkling som troligen härrör från återuppbyggnaden efter branden 1790.

Oktagonens fasader är tredelade där de centrala partierna har ett högt och smalt rakt avslutat fönster om nio blyspröjsade lufter i grönmålat trä, samt ett övre fönster bestående av två likadana lufter. Sidopartierna har rundbågiga nischer under cirkulära blinderingar, vilka liksom fönsteromfattningarna är utförda i grå slätputs. Korsarmarnas sidofasader har samma fönstergestaltning som de beskrivna mittpartierna, medan deras gavelfasader liksom fasaden vid huvudentrén är utformade enligt samma princip, med rundbågiga nischer och rundlar, men med dörrar istället för de nedre fönstren i samtliga väderstreck utom söder. Här är korets fönster sedan 1940-talet igensatt från insidan men utvändigt bevarar det sina glasmålningar och sin rundbågiga indelning. Dörrarna i övriga väderstreck utgörs av rakt avslutade pardörrar med fyra halvfranska fyllningar per dörrblad, målade i samma gröna kulör som fönstren. Till dörrarna i väster och öster leder dubbla fritrappor i kalksten medan huvudentrén nås via en framförliggande trappa med trapplopp åt tre väderstreck. I västra trappans murverk finns ingången till källaren genom en rakt avslutad pardörr med gråmålad liggande panel och i sydvästfasadens sockel täcker två gråmålade järnluckor ett fönster till källaren.

Huvudentréns portik, som inte kom till utförande förrän 1859, utgörs av fyra kolonner av öländsk kalksten som höggs redan på tidigt 1700-tal, kompletterade med kapitäl och bjälklag av målat gjutjärn. Till skillnad från korsarmarna, där de profilerade gesimserna är utförda i slätputsat tegel, är portikens listverk uppbyggda som tandsnittslister av små konsoler i kalksten. Undertaket är kassetterat i målat trä. Portiken är liksom korsarmarna avtäckta av flacka kopparklädda sadeltak. Oktagonen täcks av en halvsfärisk kupol i träkonstruktion klädd med kopparplåt i skivtäckning med svagt förskjutna tvärfalsar. Kupolen avslutas med en låg och bred lanternin med parställda småspröjsade fönster i vitmålad ek. Lanterninen kröns av ett förgyllt kors ståendes på en glob.