Vänge kyrka

Invändigt uppvisar kyrkan en ovanlig blandning av medeltid, 1800-tal och 1900-tal. Vapenhuset har medeltida prägel med ett mycket lågt kryssribbvalv med framtagna medeltidsmålningar. Långhuset har kalkstensgolv i mittgång och kor. Mittgången är dock helt täckt med en röd matta. Bänkkvarteren har obehandlade trägolv. Väggarna är putsade och över kyrkorummet höjer sig tre senmedeltida kryssribbvalv med relativt välbevarade målningar av Albertus Pictor. Bänkkvarteren är slutna och målade i lasyrteknik i gröna toner med röda listverk runt dörrspeglarna. I korsmitten står predikstolen på norra sidan. Den tillkom vid renoveringen 1935. Altaret är murat och putsat samt försett med en grå kalkstensskiva. Altarringen har svarvade balustrar. På altaret står en altartavla som avbildar Kristi födelse. Tavlan har en relativt enkel inramning. I koret står också den romanska dopfunten i sandsten från 1100-talet. I västra delen av långhuset hänger ett antal begravningsvapen. Norra korsarmen upptas av orgeln från 1835 som är placerad i valvöppningen mot koret. Bakom orgeln i norra korsarmen är sakristian placerad. Södra korsarmen utgörs av en öppen yta med lösa stolar. Vid väggen mot öster har placerats ett litet altarbord. På väggen över altarbordet hänger en relief föreställande sista måltiden samt ett krucifix som båda härstammar från den altaruppsats, tillverkad av Magnus Granlund, vilken fanns i koret mellan 1758 och 1882.

Den historiserande inredningen från 1880-talets restaurering utplånades i stort sett helt vid en större ombyggnad på 1930-talet. På den tiden stod det sena 1800-talets inredningar lågt i kurs. Det är något som bl.a. avspeglas i Rune Norbergs kyrkobeskrivning från 1945. Där omtalas 1880-talets ombyggnad som vandalisering. 1935 års renovering, efter förslag av Erik Fant, innebar att nya slutna bänkkvarter sattes in. Orgeln placerades i norra korsarmen. Ny predikstol tillverkades. De medeltida målningarna i långhus och vapenhus togs fram. Absiden som använts som sakristia sedan den byggdes 1882 avskildes från koret och gjordes om till bisättningskapell. Sakristian placerades i norra korsarmen.

Vänge kyrka har en korsformad plan med absid i öster och ett torn i väster. På södra sidan finns ett vapenhus. Kyrkan var ursprungligen en romansk kyrka som byggd på 1100-talet. Den byggdes om till gotisk salkyrka under folkungatiden 1250-1350. Kvar av den medeltida kyrkan är idag tornet, långhuset och vapenhuset. I kyrkobeskrivningen av Norberg uppges dock att tornet byggts först på 1600-talet. Sitt nuvarande utseende erhöll kyrkan vid en stor ombyggnad 1882-86 efter ritningar av arkitekt F. R. Ekberg. Då tillkom de bägge korsarmarna norr och söder om koret samt absiden öster om koret. Fasaderna och tornet försågs med en historiserande putsarkitektur i nyromansk stil.

Långhuset har spritputs med släta omfattningar och listverk, så även tornets nedre del. Övriga delar, korsarmar samt absid och vapenhus är helt slätputsade. Fasaderna är avfärgade med ljust ockragul kalkfärg ovanpå en ljusgrå sockel. Fönstren är rundbågiga och försedda med spröjsade träbågar. Absiden har dock små, cirkelrunda dekorativt utformade gjutjärnsfönster ovanpå de större rundbågsfönstren. Över fönsteröppningarna, med undantag för långhusets norra sida, sitter putsade listverk som följer rundbågsformen. Torn och kor är försedda med strävpelare i hörnen. Gavelröstena på vapenhus, kor och korsarmar har putsade rundbågsfriser som följer takfallets lutning. Absidfasaden avslutas uppåt av en liknande rundbågsfris och en kornisch. Norra korsarmen har en putsad portik med två pilastrar som bär upp en rundbåge och en gavel i vars tympanon finns en nisch med nygotiskt fyrpassmotiv.

Tornet är högt och smalt i förhållande till resten av kyrkan. Nedre halvan av tornet har putsade murar med endast små gluggar till öppningar och avslutas uppåt med en tandsnittsfris och ett listverk. Övre delen av tornet har stora ljudluckor av trä i nygotisk stil. På en konsolförsedd taklist reser sig en hög kopparklädd huv som stilmässigt ligger nära en slags fransk renässans.

Kyrkans takfall är relativt flacka och täckta med falsad kopparplåt. Fönsterbänkarna är avtäckta med kopparbleck. Vattenavrinning sker via ståndrännor och stuprör av kopparplåt.