skulptur, figur

Nâga ormväsen.
Tib. klu
Pekingkatalogen: Mgon-poi-'khor klu, dvs en ormgudomlighet som hör till kretsen kring Mahâkâla.

Kropp: Vitt huvud, blå överkropp med fyra armar, grön ormformad underkopp. Bär femuddig gyllene bodhisattvakrona med örhängen, tredubbla halsband med bröstsmycke, dubbla armband, grönt stolaband.

Mudrâ: Ursprungliga händer i manidhara, ¿hållande juvelen¿, eller anjalimudrâ - hälsningsgesten. Övriga två händer i karana, ¿banngesten¿.

āsana: Sitter i blått hav med stilicerade och profilerade vågor på dubbel lotus.

Defekt vid förvärvet: Stolabandets överdel.
Senare förluster: Höger hårslinga samt höger stolabands nederdel.

Ålder och tillverkningsort: ca. 1900, Mongoliet ellermöjligen ateljé i Peking för mongolisk marknad.
Försluten med träplatta, ej fylld.

Material: Driven målad koppar besatt med turkoser och koraller.

Figuren sannolikt defekt redan vid förvärvet. Ett litet hål i nacken antyder fäste för en över axlar och nacke lagd överdel av ett numera förlorat stolaband. De båda ytterarmarna hålls på ett sätt som antyder att figuren ursprungligen hållit något. Hos Pal (1969, s 105) samt hos Clark (1937, nr 5 B 47) återfinns avbildat en sinotibetansk brons föreställande en nâga, ¿Den vita drakmodern¿, som håller en molnformation framför sig på ett sätt som mycket liknar vår figur.

De tibetanska klu är en slags halvgudar med mänskligt huvud och ormkropp som tänks bebo vattenkällor, floder och sjöar där de vakar över sina skatter av juveler. De äger dolda andliga insikter, vilka bl.a. förmedlats till den indiske mästaren Nâgârjuna, en av mahâyâna-buddhismens förgrundsgestalter. Klu tros också kunna orsaka regn och olika sjukdomar och blir farliga om de retas. Deras motsvarighet i indisk mytologi är nâga. De förekommer vid olika episoder i Buddhas liv, bl.a. vid hans födelse. De återfinns ofta avbildade tillsammans med garudafågeln på de bakstycken som hör till kultbildernas troner.