Rö kyrka

Sedd från sydväst försvinner koret till stor del ur synfältet och betraktaren kan föreställa sig den medeltida kyrkans utseende. Västra gaveln som helt saknar öppningar eller ornamentik är särpräglad med sina obrutna murytor.

Kyrkan som vi ser den idag fick sin form i mitten av 1700-talet. I slutet av 1600-talet var den i dåligt skick men på samma sätt som i t ex grannsocknen Skederid kom det att dröja till mitten av 1700-talet innan ekonomin tillät en större arbeten. Koret byggdes, en ny sakristia uppfördes något förkjuten åt öster och de grova strävpelarna i sydöst och nordväst byggdes som förstärkning till murar i dåligt skick. Den östra gaveln var i stort sett fallfärdig och istället för att ta ned den och mura upp igen utökades kyrkan med det treslutna koret försett med valmat tak. Nytt tak byggdes över hela kyrkan. Taket som förut varit mycket spetsigt sänktes, gavlarna togs ned så mycket som fyra alnar eller 2,4 meter. Koret och sakristian är putsade medan murarna i övrigt är fogstrukna. Taken är täckta med svarttjärat spån.

I vapenhuset finns kyrkans enda ingång, yttre portalen är tvåsprångig och har ett dörrblad som troligen är från 1744. Dörren mellan vapenhus och långhus är kyrkans ursprungliga ytterdörr. Portalen är utåt tvåsprångig med en vulst mellan sprången. Dörrbladet är det ursprungliga med vackert smide från 1200-talet och monterades tillbaka på sin plats vid 1950 års restaurering. Fönstren är korgbågiga med putsade omfattningar, fönstersnickerierna har fyra lufter, de övre med glas i solfjädersmönster. Fönsterbågarna är kopplade och ska enligt uppgift vara från 1900-talets början men senare kompletterade. Fönstren i den södra muren förstorades 1707 då de fick sin nuvarande form och fönstret i norr togs upp 1828.

Kyrkorummet i Rö kyrka är litet och intimt med sluten bänkinredning som fyller ut stora delar av golvytan. Rummet delas tydligt i två delar från olika byggnadsskeden genom att de bakre valven har framtagna kalkmålningar medan koret är vitkalkat.

Kyrkorummet har tre valv, de två bakre är medeltida medan korets valv är från 1700-talet. Det bakre valvet är ett stjärnribbvalv med form lik valv i Rimbo kyrka. Det mellersta valvet är det tidigare koret accentuerat genom att vara något lägre än det bakre valvet. Valvet är åttadelat med ribbor som strålar ut i solfjäderform från mitten. Valven är rikligt bemålade med kalkmålningar från 1400-talets slut. Målningarna har mest sedvanliga motiv från senmedeltida bildvärld som symboler för de fyra evangelisterna, syndafallet och en framställning av den yttersta domen och helvetet. Ett motiv är ovanligt, De tacksamma döda i västra valvets södra kappa. Motivet utgår från en legend om en riddare som förvaras av de döda på en kyrkogård då andra riddare vill döda honom. På bilden ses riddaren som har tagit sig in på kyrkogården till en kyrka med högt torn medan de övriga riddarna söker honom utanför muren. Förutom figurativt måleri finns rikligt av ornamentik och schablonmåleri samt ett antal invigningskors. Kalkmålningarna överkalkades på 1700-talet och togs fram vid en restaurering 1950.

1950 -1951 restaurerades kyrkan under ledning av Ärland Noréen. Den slutna bänkinredningen byggdes 1950 och ersatte då öppna bänkar från slutet av 1800-talet. Predikstolen tillkom 1747 i rokokostil. Ljudtaket kröns av en figur av lammet med den kristna rödvita segerfanan. I hörnen återfinns änglahuvuden och under ljudtaket flyger en försilvrad duva, en symbol för den helige ande. Den senaste större omdaningen av kyrkan gjordes 1972 1973 under ledning av arkitekt Uno Söderberg då orgel och orgelläktare från 1800-talet revs och nuvarande orgel tillkom.

Orgeln står mot den norra väggen i bakre delen av kyrkan. I samband med att orgelbygget tillkom också skranket i bakre delen av kyrkan. Då orgelläktaren togs bort fanns förhoppningar om att hitta kalkmålningar på den västra väggen men det visade sig att det mesta av äldre kalkmålningar var försvunna.

Koret urskiljer sig tydligt från resten av rummet genom sina vita väggar. Altaranordningen är en komposition från 1900-talet, den runda altarringen med svarvade dockor kom till omkring år 1900 och 1907 sattes kopian av Thorvaldsens Kristusstaty i Köpenhamns domkyrka upp. På var sida sitter om kristusstatyn sitter två värdefulla medeltida träskulpturer, en madonnabild från 1100-talet av ett slag som saknar motsvarigheter i Sverige och en skulptur av St Olov från 1400-talet, Rö kyrka är helgad åt St Olov. Koret har en behagligt dagsljus genom fönster på norra och södra sidan med glasmålningar skänkta på 1950-talet.
Belysningen i kyrkorummet består av tre malmkronor, ett antal lampor ritade av arkitekt Uno Söderberg i samband med bygget av orgeln 1973 samt ljusplåtar och ljusbärare. Klara fönsterglas bidrar till ett neutralt ljus.

Golven i mittgång och kor är belagda med tegel från 1950, i bänkkvarteren brädgolv.

Interiörens nuvarande färgsättning har utgått från predikstolens ursprungliga kulörer som tagits fram under flera senare färglager. Bänkinredningen har fått ganska skarpa blågröna och brunröda toner som visserligen finns i predikstolen men inte dominerar där. Tillsammans med kulörer hos textilier och orgel är helheten inte helt harmonisk.

Kyrkorummets nuvarande utseende har skapats genom upprepade tillägg och förändringar. 1700-talet innebar stora förändingar genom att koret tillkom liksom predikstolen och att det idag finns bänkar av 1700-talssnitt men det kan inte sägas att någon viss tidsepok tydligt dominerar Rö kyrka.

Vapenhuset är byggt med ett ribbvalv av tegel slaget omedelbart i samband med att det byggdes i slutet av 1400-talet. Även kalkmålningarna är från samma tid. I öster finns nisch för altare.

Sakristian är byggd längre åt öster omkring 1747 i samband med att koret uppfördes. En äldre sakristia revs helt. Liksom koret är sakristian murad av gråsten i nedre delen av murarna och längre upp av tegel. Valvet är ett flackt fyrdelat vitkalkat tegelvalv.

Kyrkan är en typisk medeltida Roslagskyrka av gråsten. Ursprungligen är den byggd som en salskyrka med rakt avslutat kor jämnhögt och jämnbrett med långhuset vilket var en planform som från 1200-talet kom att bli dominerande i flera århundraden. Senare har vapenhus byggts till och kyrkan förlängts med kor i öster. Kyrkan byggdes med sakristia på norrsidan men den nuvarande sakristian uppfördes på 1700-talet. Ursprungskyrkan dateras till slutet av 1200-talet utifrån drag i byggnadssättet såsom murverk med sten i litet format och urprungligen med brett utstrukna fogar, höga gavlar och högt placerade fönstersom kyrkan ursprungligen hade och på formen hos den enkelt profilerade ytterportalen. I slutet av 1400-talet tillkom vapenhuset placerat i sydväst och byggt med valv av tegel. I gavelröstet har vapenhuset vacker tegelornamentik vilket hör samman med att tegelslagningstekniken spred sig i Sverige under senmedeltiden. Ungefär samtidigt som vapenhuset byggdes slogs tegelvalven i långhuset. Tidigare hade kyrkan haft valv av trä eller öppna takstolar. Kyrkans yttertak var ursprungligen högre och spetsigare, på 1700-talet sänktes det betydligt.

Kyrkan har drag som tyder på att den byggts av gotländska hantverkare vilket var ganska vanligt vid roslagskyrkorna vid denna tid. Ett karaktäristiskt drag är den trekantiga nischavslutningen i dörren från sakristian