industri, bebyggelse, hamn

HISTORIK
På 1950-talet insåg man att det äldsta hamnläget, Nole
hamna, under en närstående framtid skulle komma att
bli för litet och fylldes i början på 1960-talet igen med
rivningsmaterial från Majorna. En småbåtshamn anlades
vid det gamla fiskehamnsläget och Krabbeskär längre
söderut blev ny hamn för yrkesfisket och fick namnet
Fiskebäck, denna räknas sedan dess som Sveriges största
fiskehamn. Kontor och verksamhetslokaler för bland
annat serviceföretag inom fiskeri och båtbranschen,
båtvarv och ett isverk uppfördes inom hamnområdet.
Ytterligare utbyggnader och förändringar har gjorts
kontinuerligt, bland annat under 1980-talet. 2006 tillkom
också en godsterminal för trafik till södra skärgården i
området.
Fiskebäck benämndes i beskrivningar som ett
fiskeläge men var aldrig ett tätt bebyggt sådant i
traditionell mening, utan bostadsbebyggelsen har sedan
anläggandet varit åtskild från bebyggelsen för hamnens
funktioner, vilket ytterligare förstärktes i och med att
Hälleflundregatan drogs fram. Hamnen har sedan dess
mer och mer tagit formen av ett industriområde.
MOTIVERING
Fiskebäcks hamn visar tydligt på övergången från
småskaligt fiske till en industriell verksamhet under
1900-talets andra hälft. Fiskebäck har under flera
årtionden varit den största fiskehamnen i Sverige,
byggd på samma plats som ett äldre fiskeläge. Områdets
byggnader hyser alla funktioner kopplade till hamnen och
är uppförda i en enkel, stram arkitektur som har hämtat
element från skärgårdens traditionella byggnadskultur
men med en tydlig modern prägel.
BESKRIVNING, KARAKTÄR
Fiskehamnen är Sveriges största och har en industrikaraktär
med byggnader mestadels inriktade på marina verksamheter.
Området avgränsas i öster av Hälleflundregatan som skiljer
hamnen från bostadsbebyggelsen. Ett antal stora byggnader
med kombinerad funktion för kontor och verksamheter
finns i området. Byggnaderna står centralt placerade på
fastigheterna och nästan uteslutande med gavlarna mot
vattnet. Dessa byggnader karaktäriseras av överlag flacka
sadeltak och en blandad färgsättning.
Två grupper av bodar för förvaring av redskap och
båtar finns i hamnområdet. De äldre är en rest från
före det att hamnen fick sin nuvarande funktion som
fiskehamn. Bodarna utgör två rader av små trähus som
står tätt placerade med gavlarna ut mot förlängningen av
Sikgatan. De nyare bodarna finns längre norrut och är
större och står likaledes tätt placerade med gavlarna ut
mot gator i olika riktningar. De yngre bodarna är klädda
i korrugerad plåt och ger ett enhetligt intryck inom den
blandade bebyggelsen i hamnområdet. Flertalet bodar är
namngivna med skyltar över gavelingångarna.
Stora asfaltytor för avlastning av fångst och redskap
och parkering förstärker karaktären av industriområde.
Ute i hamninloppet i sydväst står vågbrytare i trä.
Tillsammans med kajerna och bryggorna är även de en
viktig del av både hamnens verksamhet och karaktär.
Isfabrik
En byggnad som sticker upp över de andra är det smala,
faluröda isverket. Arkitekten Voldemars Vasilis byggnad
från 60-talet kan ses från hela hamnen och står placerad
centralt i hamnområdet. Ett rullband fraktar den
färdigkrossade isen till båtarna längs kajen ett tiotal meter
från byggnaden. Isverket har arkitektoniska likheter med
skärgårdens båkar i form och färg och karaktäriseras även
av det enkla pulpettaket och sitt smala fönsterband högst
upp mot takfoten. Vid sidan om isverket ligger ytterligare
en faluröd byggnad från samma tid, även den ritad av
Vasilis. Den låga garnfabriken är enkel i sin utformning
men bidrar tillsammans med isverket med sin funktion
till hamnens fiskeindustriella karaktär.