Interiör
Genom kyrkans huvudentré i söder nås det rektangulära vapenhuset. Golvet är belagt med kvadratisk kalksten i varierande kulörer i rombiskt mönster innanför en bård. Vid ingången mot kyrkorummet ligger två nedsänkta gravhällar. Utmed de vitputsade väggarna löper murade sittbänkar, även dessa vitputsade. Rummet täcks av ett tredingstak av pärlspont målat i ljust grått. Mot västra väggen står två äldre gravhällar samt den medeltida järnbeslagna kyrkoporten fastklamrade.
Långhuset har samma golvbeläggning av kvadratiska kalkstensplattor som i vapenhuset. I de öppna bänkkvarteren som flankerar mittgången ligger såpskurade furugolv. När kyrkorummet valvslogs på 1400-talet krävde det för romanska kyrkor ovanligt breda långhuset att pelare placerades i kyrkans mittlinje, vilket gjorde kyrkan tvåskeppig med totalt sex kryssvalv med spetsbågiga sköld- och gördelbågar. Mot norr-, syd-, och västväggen vilar valven på knippepelare medan de mot östväggen vilar på pilastrar samt en centralt stående pelare försedd med titthål mot koret. De två fristående mittpelarna har oktagonalt tvärsnitt och profilerade kapitäl. Valven och till viss del även de vitputsade väggarna är dekorerade med målningar utförda av Everlövsgruppen (se vidare nedan). I väggen mot koret finns på var sida om triumfbågen bevarade nischer efter kyrkans medeltida sidoaltare, av vilka rester av det södra ännu kvarstår.
Orgelläktaren som upptar långhusets två västra travéer bärs upp av tre vitmålade järnbalkar som är fästa i pilastrarna och pelarna. Undersidan är klädd med gråmålad pärlspont och läktaren nås via en svängd trätrappa placerad i mittgången i samma kulör. Läktarbarriären i utpräglad renässans tillverkades 1632 och är gestaltad med rundbågemotiv som flankeras av kannelerade pilastrar och skulpterade mansfigurer ståendes på maskaronförsedda konsoler. Den ursprungliga färgsättningen som går i grågrönt och rött med detaljer i gult, vitt och grönt togs fram vid en konservering 1962.
Koret avskiljs från långhuset genom en rundbågig triumfbåge. Golvnivån är två steg högre än i långhuset och golvet är belagt med kvadratiska kalkstensplattor liksom i långhuset men plattorna är här ritsade för att ge illusionen av mindre plattor. De vitputsade väggarna och kryssvalvet pryds även här av kalkmålningar. Valvribborna med fyrkantig profil vilar på knippepilastrar som är lägre än de i långhuset men i övrigt har samma utformning. Under det södra fönstret finns en stickbågig nisch som troligen fungerat som sakramentsnisch, vilken emellertid döljs av en kyrkbänk som är placerad utmed väggen. I norr står en kortare bänk samt ett elpiano. På golvet ligger en matta i röllakansteknik.
Golvet i den halvrunda absiden är ett steg högre än i koret med samma beläggning av ritsade kalkstensplattor. Framför altaret ligger röda och grå kalkstensplattor av mindre format i rombiskt mönster. Väggarna och hjälmvalvet är vitputsade. Entrén i öster har en sentida vitmålad innerdörr. Fönstren saknar liksom långhus och kor innerbågar.
Kyrkorummets rika kalkmålerier utfördes kring år 1500 av den verkstad som getts namn efter just dessa målningar. Everlövsmästarens eller Everlövsgruppens verk finns bevarade i ett tjugotal skånska kyrkor men även i Danmark, där verkstaden emellertid benämns efter målningarna i Brarups kyrka på Falster. Karaktäristiskt för verkstaden är ett livfullt och folkligt måleri med schablonartat framställda figurer och förenklade varianter av äldre ornamentik. Målningarna kalkades över på 1700-talet men frilades delvis i långhuset 1852. Då detta var de första målningarna som påträffats av den tidigare okände mästaren eller verkstaden kom de att benämnas efter Everlöv. På 1950-talet togs ytterligare målningar fram, nu också i koret, och i samband med rengöring och konservering 2017 påträffades och frilades målningar av Everlövsgruppen på korets norrvägg men även romanska målningar på valvribbor och i sidoaltarnischen i norr. På korets valvkappor framställs de fyra evangelisterna och på korets norrvägg Maria, Josef och det nyfödda Jesusbarnet. I långhuset finns främst scener från Gamla Testamentet, bland annat Skapelseberättelsen, Utdrivandet ur paradiset och Syndafallet, men även från Nya Testamentet med motiv som de sju dödssynderna och berättelserna om Lasaros och den rike mannen samt Lasaros från Bethanias återuppväckande från de döda.
Tornet nås endast utifrån via dörren i söder. Från ett mindre utrymme innanför dörren leder en trappa i trä i väster vidare upp i tornet och en trappa i öster leder ner till ett tidigare pannrum. Tornrummet i norr med golvnivå cirka en meter över marknivå nås via två trappsteg. Golvet är belagt med ett sentida obehandlat furugolv medan taket utgörs av tornvåningens golv av äldre furuplank som vilar på ekbjälkar. Södra väggen är reveterad på vassmatta medan övriga naturstensmurar är oputsade med brett utstrukna fogar och inslag av tegel. Mot långhuset i öster syns delar av en igenmurad rundbågig öppning med omfattning av röd sandsten och i västra väggen återfinns tornets enda fönster i en mindre rundbågig nisch med tegelomfattning. På norra väggen finns en putsad murstock. Rummet används för förvaring av diverse föremål.
Tornvåningen en trappa upp har liknande utförande som tornrummet, med brett utstrukna fogar på naturstensmurarna och obehandlat furugolv. En plåtlucka i öster leder in till vindarna. På klockvåningen ytterligare en trappa upp står klockbocken i ek med kyrkans två klockor. Över klockbocken finns två ekbjälkar förankrade i murverken i vilka klockorna tidigare hängde. Tornhuvens bultade saxtakstolskonstruktion är från 1950-talet och delvis utförd i tryckimpregnerat virke.
Vindarna över långhus och kor har svensk takstolskonstruktion som liksom absidens takstol är utförd i dymlad furu. Valven är oisolerade. På väggen mellan långhus och kor finns fragmentariska rester av kalkmålningar i det norra hörnet.
Inredning och inventarier
Altaret i polykromt bemålat trä är daterat till 1626 och är samtida med altaruppsatsen. Sidorna indelas av pilastrar med skuren relief samt karyatider och hermer vid kapitälen. Framstycket har tre målningar framställande kvinnofigurer. Den ursprungliga färgsättningen som går i grått, rött, svart och gult togs fram vid en konservering 1962.
Altaruppsatsen i ek är av additionstyp och är samtida med altaret. På predellans två texttavlor framställs bibelcitat på latin i gul text på mörkgrön botten innanför en tandsnittsfris i rött, grönt och gult. Mittpartiets två större texttavlor som indelas av karyatider framställer Tio Guds bud och Första Korinthierbrevets ord om nattvardens instiftande på danska. Mittpartiet flankeras av sidostycken med skuren ornamentik i form av växter, frukter, änglahuvuden och kvinnofigurer. Entablementet har ytterligare två texttavlor som indelas av tre konsoler med inskriptionerna ANO, 16 och 26. Altaruppsatsen avslutas med en tavla framställande lammet, korsfanan och en kalk, vilken flankeras av en herm och en karyatid och kröns av ett skuret överstycke med Christian 4:s monogram.
Altarringen i gråmålat trä är uppbyggd av trifoliebågar med en enkelt profilerad överliggare och stoppat knäfall klätt med grönt sammetstyg på en gråmålad sockel. Grindar finns närmast norr- och sydväggen.
Predikstolen med baldakin och dörr i polykromt bemålat trä är samtida med altare och altaruppsats. Korgens fyra synliga sidor har snidade framställningar av de fyra evangelisterna med respektive attribut flankerade av karyatider ståendes på maskaronförsedda konsoler. Överstycket är försett med bibelcitat på latin. Den sexsidiga baldakinens sidor har bibelcitat på svart botten och avslutas uppåt av tandsnitt, kymation och ett förkroppat listverk målat i rött, grönt och vitt. Baldakinen kröns av skurna spiror och änglaansikten. Undersidan indelas av ramverk i triangelformade fält bemålade i ljusblått med vit ornamentering. Centralt hänger en försilvrad duva. Den gråmarmorerade ramverksdörren till trappan har två speglar med målningar där Kristus framställs i den övre och en maskaron i den undre. Omfattningen utgörs av ett gavelmotiv där kannelerade pilastrar bär upp ett entablement som pryds av tre små vapensköldar med initialerna N.A.S., H.O.W. samt T.P.S. Ovanpå entablementet finns ett skuret överstycke med ett änglaansikte snarlikt de på baldakinen. Den gråmålade trappan med genombruten barriär ska ha tillkommit vid restaureringen 1915.
Kyrkans saknar dopfunt sedan den romanska dopfunten genom en olyckshändelse förstördes i samband med restaureringen 1915.
Den öppna bänkinredningen tillkom vid restaureringen 1915 och ritades av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. De kannelerade gavlarna kröns av skurna rosetter. Ryggstöden består av ramverk med stående panel och på sittbänkarna ligger dynor klädda med grönt tyg. Bänkarna är försedda med bok- och fotstöd. Färgsättningen går i rött och olika nyanser av grått.
Kyrkorgeln tillverkades 1954 av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund och har åtta stämmor fördelade på två manualer och bas. Fasaden i ek och fur med synliga pipor är ritad av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe.
Kyrkan har två kyrkklockor i malm. Lillklockan är omgjuten av Lars Olsson i Malmö 1818 och pryds av repstav och akreterionfris samt inskriptioner. Storklockan omgöts 1854 i Hörby och är dekorerad med bladfris samt inskriptioner.