Mössa

Tillverkad av konstnärinnan Ottilia Adelborg,(1855- 1936)som 1903 slog sig ned i Gagnef, blev intresserad av den folkliga kulturen och slöjden i socknen och där startade Gagnefs Knyppelskola för flickor från trakten. Där fick hon sannolikt även lära sig tekniken med mönstervirkning som varit vanlig i Dalarna i det folkliga dräktskicket bl.a som muddar, hängslen mm.
Givaren Elisabeth Thorman var kulturskribent och bekant med de flesta i det tidiga 1900-talets konst- och slöjdkretsar.

Kvinnohuvudbonad s.k. lurka, virkad och formad som de lurkor av tyg med ullgarnsbroderi som varit vanliga i Gagnef. Mönstervirkning med rött ullgarn i fasta maskor med nedtag i bakre maskbågen, mönstergarn i klara färger följer med i varvet och döljs i maskorna så att inga lösa trådar syns. Virkningen är påbörjad från stjärnan mitt bak med en ring av luftmaskor som sedan har utvidgats varv efter varv tills "nackstycket" är färdigt sedan har arbetet fortsatt rakt fram. Vid sådan mönstervirkning påbörjas varje varv från samma sida och garnet måste alltså tas av för varje varv. Till nederkanten har maskor plockats upp runtom och virkningen har avslutats längst ned med en uddkant. Längst fram en bård virkad separat med stolpmaskor och sedan fastsydd med rött garn. Mitt bak två små tofsar i mössans färger sammanbundna med en snodd. Knyts under hakan med en flätad snodd i samma färger.
Om lurkor: " En tid virkades de av ylle- eller sefirgarn i olika mönster, men man torde ha virkar hårt, ty man ledsnade på dem och tyckte, att de var "hårda och träktiga"/ sid 33 i Ella Odstedt.
Sådana virkade lurkor var vanliga i Nås sn.
/Berit Eldvik mars 2005