Kyrkan är orienterad i nordsydlig riktning med koret i norr och tornet i söder. Det är en ljus och rymlig salskyrka med sakristia bakom koret i förlängningen av långhuset och i den andra änden av långhuset ett torn med vapenhus i bottenvåningen.
Långhuset byggdes 1859 och gavs då en helt igenom nyklassicistisk utformning. Sedan dess har läktaren underbyggts vilket gör att interiören berövats den ursprungliga utformningen av gestaltningen i söder, en sammanhållen gestaltning som ursprungligen bestod av orgelfasaden, läktarbröstningen, pelarna som bär upp läktaren samt de båda läktartrapporna.
Delarna i kompositionen är tidstypiska och visar upp flera av nyklassicismens dekorelement i form av t.ex. läktarbröstningens enkla uppbyggnad med slätpanel indelad av kannelerade pi-lastrar och mitt fram betonad av ett mycket typiskt lyrmotiv. Också orgelfasaden har en enkel och nyklassicistisk utformning där mittdelen består av ett så kallat palladianskt motiv, en rundbågig öppning flankerad av två lägre och rakt avslutade öppningar, ett av nyklassicismens mest använda. Kolonnerna under läktaren med korintiska kapitäl är också det ett nyklassicis-tiskt motiv, om än ganska livligt i förhållande till kyrkans övriga något enklare nyklassici-stiska dekorelement.
Läktarunderbyggnaderna på Öland är färre och vanligtvis något mindre i förhållande till de i övriga länet. Detta gäller även läktarunderbyggnaden i Alböke som är förhållandevis liten. Framförallt har den dock gjorts på ett välavvägt sätt som gör att den ursprungliga gestalt-ningen i allt utom de båda läktartrapporna och de inbyggda kolonnerna, fortfarande ett nyklassicistiskt motiv som än idag fungerar som pendang till gestaltningen av koret.
Mittradens kolonner under läktaren har ursprungligen stått innanför bänkkvarteren. Detta ändrades vid renoveringen 1978 då alla bänkar under läktaren togs bort. Vid läktarunderbygg-naden 1994 byggdes den nedre delen av de bakersta två paren kolonner in i något som kan liknas vid postament. Det främsta kolonnparet står fritt och visar med sina mindre bearbetade nedre parti och sina i höjd med bänkkvarteren placerade baser att de ursprungligen gestaltats för att stå innanför bänkkvarteren.
Det övriga kyrkorummet har kvar mycket av sin ursprungliga utformning i form av i det tunnvälvda brädtaket, den kraftiga taklisten, dörrarna till sakristian, de rundbågiga fönsteröppningarna, bänkkvarteren, predikstolen, väggmålningen, altaruppsatsen och altarringen. Även takets målade rosetter är sannolikt ursprungliga liksom stora delar av kalkstensgolvet.
De stora rundbågiga fönstren är ursprungliga och dess spröjsning i form av två kopplade rundbågar ger en uppåtsträvande karaktär. Spröjsningen är inte tidstypisk men bidrar till kyrkorummets särart och är en del av dess lågmälda stilblandning.
Den södra entrén som givit upphov till den mycket tidstypiska indelningen av bänkkvarteren är en viktig del av kyrkans nyklassicistiska karaktär även om den ursprungligen saknade vindfång.
Bänkinredningen bestod ursprungligen av tre kvarter placerade på samma vis som idag. Då gick bänkarna dock hela vägen ut till långväggarna och hela vägen bak till och med det baker-sta kolonnparet. I den främre delen mötte den koret med en avfasning av de två främsta två bänkarna i varje kvarter. Vid renoveringen 1926 gjordes bänkkvarteren om något genom att gångar togs upp utmed långväggarna. Förutom detta gjordes bänkarna bekvämare vilket resul-terade i att de blev färre till antalet. Antalet minskades ytterligare av att de främsta bänkarna närmast koret togs bort. Bänkdörrarna och bänkskärmarna bevarades dock. Det gäller även de ursprungliga ryggstöden och sittbrädena vilka istället för att bytas ut helt endast breddades och lutades något bakåt. Särskiljande för bänkinredningen i Alböke kyrka är att den bevarar de urtag i bänkkvarteren som gjordes för kaminerna som sattes in i början av 1900-talet. De allra flesta kyrkor har under en period haft liknande förkortningar av bänkkvarteren men dessa har byggts bort då kaminerna avlägsnats. Förutom detta särdrag är bänkdörrarna ännu hängda i den bakre kanten, något som i de flesta kyrkor ändrats vid någon renovering under 1900-talet. Längst bak i den östra läktarunderbyggnaden, finns under trappan till läktaren en helt ursprunglig bänk bevarad. Denna är en viktig del i kyrkan då den ger perspektiv på de övriga bänkarnas utformning.
De två korbänkarna, med vardera två bänkar, som är bevarade i den norra delen av koret bi-drar till den ursprungliga prägeln i kyrkorummet. Ursprungligen hade koret sannolikt tre bänkkvarter. Ytterligare ett var alltså placerat i den södra delen av koret och sammanbyggt med långhusets bänkinredning. Detta ändrades sannolikt i samband med att läktaren underbyggdes 1994.
Koret är kyrkans mest tongivande del. Dess raka avslutning i öster understryker kyrko-rummets salskaraktär och är vanlig för de nyklassicistiska kyrkorna på ön. Den stora väggytan fungerar även som en bra bakgrund för stora altaruppsatser och målningar, något som tillvara-tagits i Alböke genom den stora, och för kyrkorummet mycket karaktärsskapande målningen kring altaruppsatsen. Denna muralmålning, bestående av en rundbåge, två kolonner samt änglar, är utförd av konstnären N. J. Jonsson, Glömminge 1863. Sannolikt tillkom den för att få altaruppsatsen, som kommer från den gamla kyrkan och därför troligen upplevdes som ganska liten i det nya större kyrkorummet, att bättre passa in i sitt nya sammanhang. Mural-målningen kring altaruppsatsen ger kyrkan släktskap med andra kyrkor i närheten som Föra och Löts kyrkor vilka också de har väggmålningar kring sina altaruppsatser.
Utformningen med sakristia bakom koret har även givit möjlighet att infoga de två symme-triskt placerade sakristidörrarna, vilket i sig är ett för nyklassicismens kyrkor typiskt motiv, i korväggens dekorativa ensemble. Denna komposition har ytterligare understrukits genom att dörrarna försetts med dekorativa överstycken. Överstyckenas volutformer bör särskilt upp-märksammas då de återkommer på flera ställen i kyrkorummet, både i överstycket på det södra vindfånget och i orgelfasadens krönande dekor. Även den målade dekoren i läktarbröst-ningens och altarringens speglar har tydiga drag av detta formelement.
Altaruppsatsen och predikstolen är båda överflyttade från den gamla kyrkan. Altaruppsatsen tillverkades 1794 av And. G. Wadsten som är representerad i ett stort antal öländska kyrkor och uppsatsen och dess tavla är i det närmaste en kopia av uppsatsen i Gärdslösa kyrkan (även den altaruppsatsen tillverkades av Wadsten, i samarbete med Jonas Berggren). I Alböke kyrkas uppsats är de nedre profilörerna och den basunblåsande ängeln medeltida, medan övrig skulptur är utförd av Jonas Berggren. Ett par av de medeltida skulpturerna är dock något om-gestaltade av Wadsten.
Predikstolen i rokoko är en för ön vanlig typ och är även den utförd 1794 av Wadsten i samarbete med Zach. Brun. I den gamla kyrkan satt den placerad i långhusets nordöstra hörn med uppgång från sakristian varför den idag då den sitter placerad på långväggen med trappa från koret ter sig något asymmetrisk.
Altarringen är ursprunglig och dess planform utgörs av en halvcirkel. I övrigt har den samma utformning som läktarbröstningen och står som en pendang till denna.
Förutom detta finns i kyrkorummet föremål som representerar den föregående kyrkan och därmed förmedlar en kontinuitetskänsla och skapar en länk till äldre historia. Till dessa föremål hör främst de medeltida skulpturerna, predikstolen och altaruppsatsen från slutet av 1700-talet och dopfunten från omkring år 1200.
Trots kyrkorummets välbevarade karaktär har det under åren förändrats i vissa avseenden. För utom den redan nämnda förändringen av bänkkvarteren har golvet i kyrkan delvis bytts ut. Då gångar togs upp utmed långväggarna 1926 kompletterade man med kalkstensgolv av en typ som överensstämde med det redan befintliga kalkstensgolvet i kyrkan. Bänkkvarteren längst bak i kyrkan togs bort 1978. Med största sannolikhet var det i samband med detta som man kompletterade med det kalkstensgolv av bjärt avvikande karaktär som ligger där idag. I övrigt har kyrkorummet ett ursprungligt golv förutom innanför altarringen där parkettgolvet sannolikt härstammar från en renovering på 1950-talet.
Interiörens olika fasta delar tillåts sätta förhållandevis stark prägel på kyrkorummet då detta i övrigt har få lösa inventarier.
Dagens färgsättning tillkom till stora delar 1978. Då målades väggar och tak om, väggarna i en något varmare vit kulör än tidigare och taket gjordes rent vitt. Taklisten, läktardekoratio-nerna och väggarnas kalkmålningar tvättades endast medan predikstolen fick tillbaks sina ur-sprungliga färger och den ursprungliga färgsättningen på altaruppsatsens kolonner togs fram. Även bänkinredningen målades sannolikt vid denna renovering. Färgsättningen är utförd i ljusa, varma färger, mycket väl sammanhållen och bidrar starkt till kyrkorummets lugna och enkla uttryck.
Läktarens östra och västra sida är mycket olika. Den västra är i det närmaste helt bevarad. Här syns det ursprungliga golvet som är utfört i ett enda sluttande plan under bänkarna; den lilla trappa med spjälräcke (av samma typ som läktartrappornas) som leder till de högre belägna bänkarna; de öppna bänkarna med fotstöd i samma utförande som golvet och det skrank som skiljer sittplatserna från utrymmet framför orgeln. Alltihop i ursprungligt utförande undanta-get ytskikten och den dörr eller grind som saknas men som sannolikt var placerad mellan skranket och orgeln för passage till utrymmet framför orgeln. Ett äldre blågrått färgskikt kan ses där det tidigare har suttit något monterat på skranket och insidan av läktarbröstningen. Sannolikt är det den kulör bänkarna var målade i före renoveringen 1978.
På den västra sidan är läktaren helt förändrad. Alla bänkar är borttagna, liksom skranket mot utrymmet framför orgeln, gradängen är helt utplanad och ett nytt, ljust och lackat grangolv är inlagt. Utrymmet är möblerat med stolar troligen inköpta 1978. I den bakre delen har en bänk-rad från långhuset ställts upp liksom den på orgelns östra sida borttagna skrank.
Sammantaget upplevs kyrkans interiör som välbevarad. Det bakre partiet i kyrkan bevarar mycket av sin ursprungliga karaktär trots den senare tillkomna läktarunderbyggnaden. Uppe på läktaren är den västra sidans inredning helt bevarad något som är mycket ovanligtvilket särskilt gäller skranket mellan utrymmet framför orgeln och bänkarna. Inredningen på den västra sidan är en förutsättning för att man skall kunna förstå läktarens ursprungliga utform-ning vilket är särskilt viktigt sedan den östra sidan radikalt har omgestaltats.
sakristian har flera större förändringar skett. Vid renoveringen 1949-50 lades nytt golv in, taket sänktes och de båda välvda passagerna genom muren försågs med ytterligare varsin dörr denna gång i öppningen in mot sakristian. Ovanför de nya dörrarna kläddes väggen med skivor, antagligen för att de nya dörrarna vinkelmässigt skulle ansluta bättre mot rummet. År 1988 försågs sakristian med ny textilförvaring, något som starkt påverkar upplevelsen av rummet idag då den består av stora träskåp som upptar en stor del av rummet. I övrigt är rummet enkelt och de båda dörrarna mot kyrkogården är ursprungliga. Även fönsterkarmarna är ursprungliga. Bågarna är dock kopplade tillskillnad från i kyrkorummet där de ursprungliga bågarna försetts med innanfönster. Sannolikt tillkom sakristians nya bågar i samband med renoveringen 1949-50.
Vapenhuset är mycket ursprungligt. Det bevarar alla sina delar och det enda tillägget är dörren i trappans underbyggand vilken sannolikt tillkom då elen drogs om 2006.
Inventarier
Kyrkan har få inventarier och av de som finns är de flesta övertagna från den gamla kyrkan.
Från den medeltida kyrkans inredning finns idag altaruppsats och predikstol utförda av Anders G. Wadsten 1794, dopfunt från kring år 1200 och ett krucifix och en madonna i en mandorlaring.
Altaruppsatsen är en kopia av uppsatsen i Gärdslösa kyrka som även den är tillverkad av Wadsten, i samarbete med Jonas Berggren. Profilörerna nedtill på uppsatsen och den basunblåsande ängeln ovan tavlan är medeltida medan övrig skulptur är utförd av Berggren. Berggrens hand är särskilt tydlig i molnen kring Guds lamm vilka i sin utformning är mycket typiska för honom.
Predikstolen i rokoko är en för ön vanlig typ. Den är utförd av Wadsten i samarbete med Zach. Brun samma år som altaruppsatsen.
Madonnan är tillverkad under tidigt 1400-tal och har tidigare suttit i ett madonnaskåp (vilket dock inte var den ursprungliga placeringen) som idag är deponerat på Kalmar läns museum. Skulpturen är tillverkad i Nordtyskland i mitten av 1400-talet. Bemålningen är troligen utförd av Wadsten.
Dopfunten är tillverkad kring år 1200 och har tillskrivits en anonym stenmästare som blivit kallad Bysantinos för att han använde bysantinska ornament. Funten är en av de tre äldsta funtarna på ön och den enda i sitt slag på ön. På Själland där skall dock en besläktad funt finnas.
I den föregående kyrkans triumfbåge stod en krucifixgrupp (en grupp av liknande slag återfinns idag i Öja på Gotland). Gruppen i Alböke kyrka var tillverkad i början av 1300-talet och av den återstår idag den lilla ängeln i altaruppsatsen, Kristus på ett senare tillverkat kors samt mandorlaringen kring madonnan. Ringen var dock ursprungligen placerad kring triumfkrucifixets kors vilket på så vis bildade ett ringkors. Inom ringen fanns figurscener i genombrutet arbete och det var där den lilla ängeln, den sörjande Maria och Johannes hade sin placering.
Förutom detta har kyrkan flera mässingskronor. Dessa är placerade över mittgången vilket är ett äldre bruk som i många av kyrkorna, främst på fastlandet, frångåtts vid 1900-talets renoveringar då ljuskronorna i många fall kompletterats och istället hängts över bänkraderna. Den bibehållna äldre placeringen av kronorna i Alböke kyrka bidrar till ursprungligheten interiören.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
